Fyra stora turbiner håller på att installeras, två av dem är övertäckta med blå presenningar.
Turbinraden avslutas med en grå generator. Än är det här en byggarbetsplats där man ser svetslågor och hör hammarslag. Men i höst blir den stora turbinhallen hjärtat i Vattenfalls tillbyggnad i Boxberg.
Boxberg är ett av företagets fyra brunkolskraftverk i östra Tyskland. Kraftverket stammar från den östtyska DDR-tiden och togs första gången i bruk för fyrtio år sedan. När vi närmar oss ser vi fem väldiga, 150 meter höga skorstenar eller kyltorn som de kallas.
Ur ett av tornen bolmar ingen rök – det tillhör block R som tillbyggnaden kallas.
För Vattenfall Europe handlar det om en investering, beslutad för fyra år sedan, på 1 miljard euro, eller 10 miljarder kronor.
Det nya blocket ger ett tillskott på 645 megawatt, eller lika mycket som 1,6 miljoner hushåll förbrukar. Än så länge ger Boxberg ifrån sig 15,2 miljoner ton koldioxid per år. Nu stiger siffran med ytterligare 4,5 miljoner ton.
I Sverige kritiseras Vattenfall för brunkolssatsningen på grund av koldioxidutsläppen.
Men klimataspekterna verkar inte störa invånarna i staden Weisswasser, en knapp mil från kraftverket.
– Utan Vattenfall skulle det gå dåligt för den här regionen, menar Rainer Sickert.
– Brunkolen skapar jobb, konstaterar Belinda Peto. Hennes bror arbetar i kolkraftsnäringen, precis som kompisen Stephanie Wehlams pappa.
Men vi träffar också Edith Penck, pensionerad lärare i byn Rohne. Edith Pencks son har tagit bilder till en bok som dokumenterar landskap som håller på att försvinna.
– De här träden är hundratals år gamla. Nu ska de försvinna, suckar hon och bläddrar mellan bokens bilder av ekar, bokar, ängar, blommor och sjöar.
René Schuster i miljönätverket Grüne Liga pratar förutom om dagbrotten, även om utsläppen. Han vill att brunkolen fasas ut.
– Man biter sig fast i en klimatskadlig teknik, säger han.
Ett av dagbrotten som ska förse Boxberg med brunkol är Reichwalde, som legat i malpåse sedan 90-talet.
Projektledaren Wolfgang Winkler tar oss med dit. En gigantisk maskin, med en 450 meter lång brygga som spänner över ”gropen” där kolet ska hämtas upp, är det första vi ser. Brunkolen finns på mellan 45 och 75 meters djup.
Vattenfall Europe har investerat 350 miljoner euro, 3,5 miljarder kronor, i Reichwalde. För det får man modern teknik till brytningen och ett 13,5 kilometer långt band som brunkolen ska transporteras på från dagbrottet till kraftverket.
– När driften kommer i gång blir det liv här igen, säger Wolfgang Winkler som levt ett långt liv med brunkolen.
Den pensionerade läraren Edith Penck ser det annorlunda.
– Men vad kan man göra? Det är Davids kamp mot Goliat.