Vattenfalls CCS-projekt skulle göra brunkolsbrytningen rumsren. Koldioxiden skulle pressas ned i underjorden. Protester har dock lett till att regeringen öppnat en bakdörr för motståndarna och Vattenfall avvaktar med en tänkt investering på nästan 15 miljarder kronor.
En majdag för fem år sedan togs det första spadtaget för pilotanläggningen. Vattenfall skulle bygga ett litet, brunkolseldat kraftverk utrustat med den banbrytande CCS-tekniken, den nyutnämnda förbundskanslern Angela Merkel var på plats och snart skulle hon utse Vattenfalls dåvarande koncernchef Lars G Josefsson till sin rådgivare i klimatfrågor.
Nu är det lilla pilotkraftverket i drift, den separerade koldioxiden forslas till Ketzin fem mil väster om Berlin där den på prov pressas ned 600 meter i underjorden och allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för några ursinniga bönder i Schleswig-Holstein vid den danska gränsen.
Här ville RWE, en av Vattenfalls konkurrenter, låta koldioxid försvinna i underjorden, men lade ned projektet efter våldsamma protester.
Det gjorde också att regeringen Merkel fick kalla fötter. Visserligen röstade det tyska parlamentet i somras igenom en lag som tillåter att koldioxid pressas ned under markytan. Lagen innehåller dock en så kallad delstatsklausul om att enskilda delstater får rätten att säga nej till att lagra koldioxid hos sig.
På fredag ska förbundsrådet, kammaren där delstaterna är representerade, ta ställning till lagen och här stöter den på hårt motstånd.
I Brandenburg där Vattenfall bryter brunkol och ska lagra koldioxiden säger delstatsregeringen nej.
– Klausulen gör att vi riskerar att bli den enda delstat som lagrar koldioxid och det ställer vi inte upp på, säger en talesman för näringslivsministeriet till DN.
För Vattenfall innebär det förstås en motgång. Pilotanläggning skulle följas av demonstrationskraftverket i Jänschwalde, en investering på mer än 14 miljarder kronor och det sista steget innan CCS-tekniken skulle tas i kommersiell drift.
– Det finns flera problem med lagen än delstatsklausulen. Bland annat ska den omprövas 2016 och vi tänker inte investera i någonting som eventuellt stoppas, säger Katharina Bloemer, som uttalar sig för Vattenfall i CCS-frågor.
Frågan är hur framtiden ser ut för Vattenfall. CCS-tekniken skulle ju göra brytningen av den koldioxidrika brunkolen miljömässigt acceptabel, dessutom måste Vattenfall och de andra energikoncernerna börja betala för koldioxidutsläppen från och med 2013.
Katharina Bloemer säger att brunkolsbrytningen förblir lönsam trots avgifterna och att det finns en rad olika forskningsprojekt kring hur man kan tillvarata koldioxid på andra sätt. Hon avfärdar dock idén om att gasen skulle forslas via en pipeline till Norge och tas om hand där.
– Det vore helt enkelt för dyrt, säger hon.