Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Venezuela måste rädda sin ekonomi – men det kan bli smärtsamt

Barn går förbi en väggmålning av den förre presidenten Hugo Chavez i huvudstaden Caracas.
Barn går förbi en väggmålning av den förre presidenten Hugo Chavez i huvudstaden Caracas. Foto: Ronald Schemidt/AFP

Det finns lösningar för det krisande Venezuela, men de kommer sannolikt inte att bli populära hos befolkningen, menar Latinamerikakännare som DN pratat med.

”Redan för fyra år sedan började man märka att butikshyllorna gapade tomma”, säger Venezuelaexperten Kajsa Norman om det starkt oljeberoende landet.

I kväll, svensk tid, går landet till val.

Sedan 2014 har det varit brist på livsmedel och varor i affärerna i Venezuela. Samtidigt har priserna på mat och läsk ökat kraftigt – mellan 2014 och 2015 ökade priserna med 218 procent, enligt statistik från Instituto Nacional de Estadistica, motsvarande Statistiska centralbyrån.

Läs mer: ”Valet tjänar bara till att legitimera diktaturen”

Foto: Pressbild/Chris Harvey– President Nicolás Maduro politik har gjort att det inte lönar sig att producera vissa saker, som till exempel mjölk som är en förlustvara. Inhemsk produktion har avstannat och mycket måste därför importeras. Redan för fyra år sedan började man märka att butikshyllorna gapade tomma i många affärer och att det är svårt att få tag på mjölk, bröd, mediciner och toalettpapper, säger Kajsa Norman (bilden), som skrivit boken ”A Hero’s Curse: The Perpetual Liberation of Venezuela” som kom ut i maj i år.

Bristen på mat har lett till hungersnöd i delar av landet, vilket i sin tur lett till protester mot den sittande regeringen.

– Det har gått från att vara mestadels medelklass som demonstrerar till att omfatta hela befolkningen. Redan 2014 miste många demonstranter livet i våldsamma sammandrabbningar med regeringens säkerhetsstyrkor. Denna gång utlöstes demonstrationerna av att Högsta domstolen beslöt att beröva den oppositionskontrollerade kongressen sin lagstiftande makt, säger Kajsa Norman.

Läs mer: Hunger tvingar många att rota i soporna

Foto: Ronald Schemidt/AFPMotståndare till den venezolanska regeringen slåss med kravallpolis under ett upplopp i Caracas, dagarna innan folkomröstningen. Foto: Ronald Schemidt

Matbristen blev så drastisk att Coca-Cola upphörde med sin produktion i Venezuela år 2016 eftersom det inte fanns tillräckligt med socker.

En av konsekvenserna av de höga livsmedelspriserna är att den svarta marknaden vuxit sig stor. Sedan den 13 februari 2013 är Venezuelas valuta bolívar bunden mot den amerikanska dollarn. En dollar ska ge 6,3 bolívares, men i praktiken är bolívaren värd mycket mindre vilket gör valutan nästan värdelös. Istället försöker många venezolaner få tag i amerikanska dollar för att kunna handla, vilket främst gynnar de som kontrollerar import och export till landet.

Foto: Victor R. Caivano/APNicolás Maduro blev Venezuelas president 2013. Arkivbild. Foto: Victor R. Caivano/AP

Venezuela tros ha en av världens största råoljereserver. Drygt 90 procent av landets exportintäkter kommer från oljan.

– Det är svårt att komma runt oljan när man pratar om Venezuela, säger Fredrik Uggla, professor på Latinamerikainstitutet vid Stockholms universitet.

Den venezolanska ekonomin domineras av oljeproduktionen, vilket gör att landet är starkt beroende av oljepriset. Drygt 95 procent av landets exportintäkter och 50 procent av bruttonationalprodukten kommer från oljan. Sommaren 2014 sjönk oljepriset kraftigt från drygt 105 dollar fatet ned till 47 dollar fatet på bara några månader. Det innebar att venezolanernas största tillgång halverades i värde.

– Oljeproducerande länder kan styra sin ekonomi på olika sätt, till exempel att göra som Norge och spara i ladorna under de goda åren och ha reserver. Det har inte Venezuela gjort uppenbarligen, men det är samtidigt svårt att veta eftersom officiella siffror för det statliga oljebolagets tillgångar aldrig redovisas, säger Fredrik Uggla.

Foto: Ana Maria Otero/APSolen går ned över oljeriggar nära Cabimas i Venezuela. Arkivbild. Foto: Ana Maria Otero/AP

Oljepriset är nämligen cykliskt. Under vissa perioder kräver industrier runt om i världen mycket olja för att hålla i gång produktionen vilket gör att priset ökar. Oljepriset kan sjunka när högkonjunkturen passerat eller industrierna gått över till andra energikällor, som till exempel gas eller vindkraftverk.

Foto: Pressbild/Latinamerikainstitutet– Oljeproduktionen har gått ned med en tredjedel under chavismen, vilket är en följd av mindre investeringar, avskedanden och att privata aktörer skrämts bort i och med att investeringar i Venezuela är förknippade med viss risk. Riskpremien blir ju större än om det är ett stabilt och välstyrt land, säger Fredrik Uggla (bilden).

Enligt Opecs data producerade Venezuela 3.226.000 fat om dagen år 1997. I juni 2017 var den produktionen nere på 2.156.000 fat per dag, vilket är en minskning på drygt 33 procent.

Runt 2005 var det konflikt mellan arbetarna i det statliga oljebolaget PDVSA och Hugo Chávez. Det bidrog till att flera duktiga ingenjörer och oljearbetare lämnade bolaget. Sedan dess har mängden producerad olja i Venezuela minskat, men det har i sin tur kompenserats av ett högt oljepris.

I september år 1960 hade en delegation från Venezuela rest till den irakiska huvudstaden Bagdad för att vara med om att grunda oljekartellen Opec, tillsammans med Irak, Iran, Kuwait och Saudiarabien. På så sätt kunde Opec sätta press på de oljeimporterande länderna. Det ledde till 1970-talets oljekriser, som vi kallar dem i Sverige. I Venezuela sågs oljekriserna snarare som guldåren, med högt oljepris och god export, vilket också gjorde att landet kunde bygga upp en välfärd.

Pérez ekonomiska reformer var impopulära, och ledde både till upploppen 1989 och till ett djupare misstroende med hela det politiska systemet.

Men under mitten av 1980-talet gick oljepriset ned vilket ledde till ekonomisk kris i Venezuela med en kraftigt växande utlandsskuld. För att komma till rätta med återbetalningarna omstrukturerades lånen. Men i samband med valet 1988 kom en stor förändring. Carlos Andrés Pérez valdes till president och trots sina vallöften införde han flera ekonomiska reformer, föreslagna av Internationella valutafonden. Bland annat privatiserades statliga företag samtidigt som skattereformer genomfördes och det politiska systemet decentraliserades så att folket kunde välja sina egna guvernörer, något presidenten tidigare gjort. För vanligt folk var den största förändringen slopandet av bensin- och dieselsubventioner.

Bensin- och dieselpriserna hade länge varit satt under internationell standard och även under produktionskostnaden. När prisstoppet släpptes steg priserna rejält, vilket gjorde det mycket dyrare att tanka och åka kollektivt. Våldsamma protester utbröt i staden Guarenas den 27 februari 1989, som en följd av de dyrare biljettpriserna. Demonstrationerna spred sig sedan över landet.

Foto: Jose Cohen/APEn polisman skjuter med ett hagelgevär mot en folkmassa för att hindra dem från att plundra butiker i samband med protesterna i Caracas i februari 1989.Arkivbild. Foto: Jose Cohen/AP

Butiker plundrades och regeringen införde undantagstillstånd samtidigt som militär och polis kallades ut på gatorna för att stoppa protesterna. 276 personer uppges ha dödats i oroligheterna enligt officiella källor, men regeringskritiker menade att siffran var över 2000. USA:s dåvarande president George H. W. Bush erbjöd Venezuela ett nödlån på 450 miljoner dollar, vilket fick protesterna att lugna sig.

– Pérez ekonomiska reformer var impopulära, och ledde både till upploppen 1989 och till ett djupare misstroende med hela det politiska systemet. Detta skapade en grogrund för olika populistiska kandidater under nittiotalet, bland dem Hugo Chávez, säger Fredrik Uggla.

Foto: Doug Mills/APUSA:s president George H.W. Bush (till vänster) besökte Venezuela i december 1990. Här ses han tillsammans med Venezuelas dåvarande president Carlos Andres Perez (till höger). Arkivbild. Foto: Doug Mills/AP

Enligt Fredrik Uggla är det otänkbart att nuvarande presidenten Maduro skulle genomföra ett liknande omstruktureringsprogram.

– Den nuvarande venezolanska regeringen skulle aldrig vända sig till Valutafonden. Därmed är de hänvisade till att låna pengar på den öppna marknaden, vilket tvingar dem att prioritera avbetalningarna på sina utlandslån. Gör de inte det är det ingen som vill låna ut till dem mer. Argentina avbröt sina avbetalningar år 2001, och de kämpar fortfarande med att få tillbaka förtroendet. Venezuela behöver den här livlinan som lån kan vara, säger Fredrik Uggla.

Hugo Chávez blev Venezuelas president 1999, samtidigt som oljepriset började stiga kraftigt. Oljeinkomsterna använde han för genomgripande reformer som finansierades med oljepengar. Flera industrier nationaliserades och han expanderade tillgången till sjukvård, utbildning, livsmedel och boende för venezolanerna. Detta är ett arv som nuvarande presidenten Maduro vill förvalta och klamrar sig starkt fast vid de chavistiska principerna.

– Chávez anseende räddades av att han gick bort i cancer precis innan krisen accelererade ordentlig och han skulle tvingats bli mer auktoritär. Han lämnade innan allting brakade samman, säger Kajsa Norman, som skrivit flera böcker om Venezuela.

– Regimens enda hopp är nu att oljepriset stiger igen, från dagens nivåer på runt 45 dollar per fat. Detta är dock osäkert. Opec försöker höja priserna, men har hittills misslyckats. Ligger priset kvar på nuvarande nivå är det omöjligt att behålla de system som chavismen bygger på. Men skulle priset gå upp kan det avhjälpa varubristen och ge regimen en frist, säger Fredrik Uggla.

Det finns ingen quick fix här och det inser befolkningen också.

Han lyfter fram att om oljepriset förblir lågt är det bara smärtsamma lösningar som kan rädda landet från fortsatt ekonomisk kris.

– Det blir ju en anpassning av statens utgifter till inkomsterna. Mycket av chavismen bygger på att skydda den sociala välfärden, men går inte oljepriset upp måste de skära i detta. Det är samma dilemma som i Grekland, fast mycket värre, säger han, och tillägger:

– Jag vill inte framstå som en förespråkare av omstruktureringsprogram, för det kommer leda till ökad fattigdom för flera grupper i samhället. Men den generositet chavismen vilat på framstår inte som hållbar i tider av permanent lägre oljepriser. I dag ser vi en upprepning av 1980- och 90-talets plundringar och uppror, säger Fredrik Uggla.

Även Kajsa Norman tror att landet står inför en tuff period där politiken måste ändras drastiskt.

– Jag tror att det blir en svår utmaning oavsett vem som får eller behåller makten. Det finns ingen quick fix här och det inser befolkningen också, säger hon.

– Venezuela måste bli villiga att ta emot humanitärt stöd och bistånd ifrån omvärlden, något Maduro motarbetat. Sen kan landet inte fortsätta ha en låst växelkurs som saknar verklighetsförankring och inte ha kvar priskontrollerna som gör det lönlöst att producera något i landet, säger Kajsa Norman.

Maduro är ganska desperat. Men han är inte dum, han vet också att hans popularitet ligger på den lägsta nivån någonsin.

Chavismen har allierat sig med högsta ledningen i militären och är beroende av att få ett fortsatt stöd från dem.

– Maduro är ganska desperat. Men han är inte dum, han vet också att hans popularitet ligger på den lägsta nivån någonsin. Mister han militärernas stöd ryker han, säger Kajsa Norman. 

Men att det skulle vara risk för en blodig militärkupp tror inte Fredrik Uggla.

– Det finns två kupprisker. Den ena utspelar sig framför våra ögon genom att chavismen försöker få fram en ny konstitution och vägrar genomföra de val som den gamla grundlagen föreskriver. Men det innebär inte att Maduro kommer gå ut med solglasögon på sin balkong och säga att de gjort en kupp, utan sker gradvis och under förevändning att utveckla demokratin, säger han och fortsätter:

– En militärkupp med generaler tror jag inte på. Det är i så fall officerare på mellannivå, som kaptener och löjtnanter, som är trötta på att generalerna skott sig på dagens situation. En resning från dessa delar av officerskåren skulle sannolikt inte syfta till att ta makten själva, utan för att tvinga fram val, lite som det som hände i Portugal 1974.

Foto: Sven-Erik SjöbergDen 25 april 1974 inleddes "Nejliksrevolutionen" i Portugal när Salazarregimen, en av Europas mest långlivade diktaturer, störtades i en oblodig, socialistisk militärkupp. Arkivbild. 
Foto: Sven-Erik Sjöberg

– Generalerna kan dock se en möjlighet i att putta bort Maduro för att behålla chavismen. Men det blir förmodligen inte blodigt, utan Maduro skulle tvingas skicka en kommuniké om att han drar sig tillbaka av hälsoskäl. Men vi vet väldigt lite om hur stämningarna är inom den venezolanska militären, säger Fredrik Uggla. 

USA har under lång tid blandat sig i latinamerikanska länders konflikter. Drygt 15 procent av oljan i USA importeras från Venezuela. Att sluta att köpa venezolansk olja skulle bli en effektiv strypsnara för Maduro, samtidigt som det skulle ge presidenten ytterligare argument för att peka ut USA som ett imperialistiskt land som blandar sig i landets interna affärer.

– Men då skulle samtidigt bensinpriserna stiga i USA och det är inte troligt att Donald Trump skulle göra det. Har man gått till val med devisen ”America first” vill man nog inte försvåra amerikanernas bilkörning, men det skulle vara en möjlig sanktion, säger Kajsa Norman. 

USA har gett ett begränsat stöd till demokratirörelsen, men även oppositionen fattar att det är bra att hålla sig undan den amerikanska ambassaden.

Även Fredrik Uggla poängterar att kritik eller sanktioner från USA kan öka nuvarande presidentens popularitet.

– Donald Trump är en gudagåva för Maduro. Trump bekräftar mycket av den chavistiska kritiken mot USA, den klingade mer ihåligt under Obamas tid, säger Fredrik Uggla.

– Jänkarna har under de senaste åren hållit sig borta från Venezuela för att undvika den här kritiken. USA har gett ett begränsat stöd till demokratirörelsen, men även oppositionen fattar att det är bra att hålla sig undan den amerikanska ambassaden, säger han.

Bild i text på Kajsa Norman: Pressbild/Chris Harvey

Bild i text på Fredrik Uggla: Pressbild/Latinamerikainstitutet

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.