Det är dags att mota ut barnen så att deras överbeskyddande ”tramsföräldrar” kan börja pensionsspara i stället, menar han.

55-åringar borde ha guldsits inför pensionen. Barnen utflugna, hög lön, skulderna nedamorterade. För första gången i livet börjar man gå plus. Det är nu det stora sparandet borde dra i gång.

Fast barnen är inte utflugna.

Och de kostar minst 100.000 per år.

Enligt en Sifoundersökning som Avanza gjort är dessutom ung som gammal helt kallsinnig inför föräldragenerationens pensionsbehov.

Bara 1 procent av de drygt 1.000 tillfrågade i undersökningen anser att de vuxna barnen ska flytta ut när de är 18 år eller ”så snart som möjligt, med hänsyn till föräldrarnas ekonomi”.

41 procent svarar att de ska flytta hemifrån ”när unga känner sig redo”, och 30 procent svarar ”när unga har råd”.

– Att föräldrarna juridiskt har ekonomiskt ansvar till barnens 18-årsdag fungerar inte i praktiken, säger Claes Hemberg och sticker ut hakan rejält.

Han menar att det är allvarligt att unga allt oftare finansierar sina studier och första arbetsår med föräldrarnas pensionspengar.

Föräldrar som gör så tycker Hemberg är ”tramsföräldrar” och han drar paralleller till överbeskyddande curlingföräldrar ”som knyter skosnörena åt barnen fast de fyllt tio år”.

– Det är dags att varna 55-åringarna och låta barnen flytta ut. För vid 55 måste de börja tänka på sig själva.

Varför det?

– En 22-åring har 43 år på sig att få en bra ekonomi, det har inte en 55-åring.

När ska man sluta hjälpa sina barn, tycker du?

– Man ska hjälpa dem att bli självständiga. Ju fortare de vill flytta ut desto bättre har jag lyckats. Då kan man flytta in i en mindre bostad och tjäna pengar.

De flesta vill väl ge sina barn en flygande start?

– Ge dem en flygande skuld i stället. Det är inte fel att ha 125.000 i studielån när man slutar plugga. Men samtidigt är det viktigt att det finns ­billiga små bostäder för unga.

Du ställer generationerna mot ­varandra?

– Absolut, 55-åringarna behöver lite stöd mot sina unga. Vi mot dom!