Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

DN gratulerar: Hans Ulfvebrand

Domprost Hans Ulfvebrand var nyfiken på omgivningen redan som barn.
Domprost Hans Ulfvebrand var nyfiken på omgivningen redan som barn. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Hans Ulfvebrand kan se tillbaka på en händelserik vår: ett imponerade personbästa i bowling, första hyreskontraktet och på söndagen firar han 40-årsdagen av sin prästvigning.

I början av 1970-talet var det ingen i Hans Ulfvebrands omgivning som trodde att han skulle välja prästyrket. Varken kompisarna i bowlinggänget, klasskamraterna i Norra real eller mamma Ann-Sofi.

– Min pappa, som också var präst, sa till mamma att hon inte skulle oroa sig: ”Hans kommer att klara sig bra”. Och han fick ju rätt, säger domprosten när vi träffas i hans tjänsterum med utsikt över Stortorget.

Till helt nyligen bodde Hans och hustrun på Prästgatan (!) nära pastorsexpeditionen, i tjänstebostad, men sedan ett par månader är han lycklig innehavare av sitt livs första hyreskontrakt och han stortrivs i Traneberg där han har tio meter till Mälaren och betydligt grönare promenadstråk när han går ut med hunden Nappe.

Hans Ulfvebrand kan se tillbaka på fyra decennier i Guds tjänst varav de senaste fyra åren i Domkyrkoförsamlingen som biskopens högra hand. Tidigare var han kyrkoherde i Sofia församling och på meritlistan kan han även skriva in Högalids församling, Kista församling och Svenska kyrkan i London, men allt började i Värmland. Det var där, i Karlstads domkyrka, han prästvigdes på Heliga Trefaldighets dag 1977 och han blev kvar i Värmland (Karlskoga) i fyra år.

– Jag ville börja någonstans där jag inte hade några bindningar och jag trivdes jättebra. Jag blev väl mottagen och samtidigt fick jag käfta för att jag kom från 08-området, säger Hans och erkänner utan omsvep att han gillar att argumentera.

Varför är 08:or så illa sedda?

– En mycket bra fråga, säger domprosten och blir tyst för ett par sekunder innan han svarar:

– Det är nog för att vi har lärt oss att man ska ta för sig och stå på sig. Annars gör någon annan det.

Domprosten tar för sig, men han har lärt sig konsten att lyssna, vara lyhörd och peppa sin omgivning.

Jag hade min Sturm und Drangperiod, det skäms jag inte för.

– Det finns inget roligare än att se att människor lyssnar när jag uppmanar dem att pröva och ta för sig och sedan lyckas. Pröva lite, våga! Det lärde jag mig av mamma. Blir det fel börjar vi om i morgon bitti. Det har de 25 åren som chef lärt mig, säger Hans, som har nära till både allvar och hjärtliga skratt. Det sistnämnda blir det gott om när intervjun glider in på de vilda ungdomsåren. Då gick han ”all in”.

– Jag hade min Sturm und Drangperiod, det skäms jag inte för, säger han och hämtar boken ”Perspektiv på Stockholm” med bilder från ett svunnet Stockholm. Han slår upp en sida med en stor bild tagen 1959. Den visar en gosse som står på huvudet och spanar in tjejer. Gossen är den i dag vithårige mannen som mycket väl kunde ha blivit Stockholms biskop vid valet 2009. Han kom tvåa, slagen av Eva Brunne med siffrorna 425–365. Vi enas om att det är ett hyggligt resultat på två serier i bowling, en sport som ligger honom varmt om hjärtat sedan 50 år.

Hans har i flera år varit en viktig kugge i Sofia församlings korplag och satte ett imponerande personbästa för ett par månader sedan: 701 poäng på tre serier vilket gav honom blodad tand att fortsätta ännu en säsong.

Idrott engagerar honom, både att utöva och bevittna. När han tittade på hockey-VM tillsammans med Folke, det yngsta barnbarnet, nyligen blev han så upprymd att Folke utbrast: ”Jag blir så trött på dig, farfar.”

Hans skrattar när han berättar historien.

Domprosten utstrålar mycket glädje när han pratar om sitt arbete, ett arbete som för fem år sedan renderade honom Fosams folkbildningsstipendium för att han är ”en modern folkbildare som är sann mot sig själv och öppen mot andra och som genomsyras av engagemang i livs- mångfalds- och globala frågor". Han är mycket stolt över motiveringen.

– Att uppfattas som en folkbildare är något jag är väldigt glad över, säger han och kommer in på sitt senaste folkbildningsprojekt: Katedralakademin.

Den skapades av prästerna i Domkyrkoförsamlingen 2014 med Hans Ulfvebrand i spetsen som en mötesplats för troende, sökare och tvivlare.

Varje termin har det hållits seminarier och föreläsningar och flera av dem finns med i antologin som släpps på söndagen.

Hans Ulfvebrand

Gratuleras till: Firar 40 år som präst med att ge ut boken ”En gråtande Gud och den förvirrade människan” tillsammans med Normunds Kamergrauzis.

Yrke: Domprost i Stockholm.

Ålder: Fyller 65 år i augusti, men tänker fortsätta arbeta.

Familj: Hustrun Åsa, projektledare på bokförlaget Verbum, sönerna Niklas och Tobias, barnbarnen Gustav, Lukas, Olle, Hjalmar och Folke samt syskonen Eva och Staffan.

Bor: Sedan ett par månader i en hyresrätt i Traneberg efter att ha bott i tjänstebostad hela livet.

Intressen: Tennis, bowling, hunden Nappe, samtal och debatt.

Äter: Helst fisk numera.

Dricker: Gärna chablis.

Firar: Med bokrelease.