Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

DN gratulerar: Liria Ortiz

Psykologen Liria Ortiz arbetar mycket ideellt, bland annat åker hon tre månader om året till Uruguay för att undervisa. ”Jag vill ge tillbaka så mycket jag kan.”
Psykologen Liria Ortiz arbetar mycket ideellt, bland annat åker hon tre månader om året till Uruguay för att undervisa. ”Jag vill ge tillbaka så mycket jag kan.” Foto: Ingrid Borggren

När Liria Ortiz stod vid löpande bandet och rensade fisk i Uruguay handlade allt om att överleva. I dag är hon uppskattad svensk terapeut med chans att få Stora psykologpriset.

Vissa människor bara har den där extra värmen. När psykologen Liria Ortiz stiger in på det eftermiddagsdystra lunchstället är det som att solen tittar fram genom uppsprickande moln. Den unga kvinnan bakom disken får hennes odelade uppmärksamhet och ett tillmötesgående skratt. Inga mänskliga möten är så triviala att de inte är värda lite vänlighet.

När Psykologförbundets ordförande Anders Wahlberg ringde till Liria Ortiz för att berätta att hon var en av tre finalister till Stora psykologpriset, så kunde hon inte riktigt tro att det var sant.

– Det var glädjande men konstigt på samma gång, för jag känner mig fortfarande som en gäst i de fina salongerna. Jag tycker väl inte att jag har riktigt rätt att vara där.

– Det där har att göra med min klassresa. Jag har lärt mig att både leva med och hantera dessa känslor, men de finns där. Mindervärdet är en del av min historia.

Liria Ortiz är känd för många av DN:s läsare för sin medverkan på Insidan, där hon svarar på läsarfrågor om olika relationsproblem. Det har hon gjort sedan 2008. Vid den tiden hade hon bott i Sverige i drygt 15 år. Det var vänner som lockade hit henne på semester, men det var kärleken som fick henne att stanna.

– Jag kommer från väldigt enkla förhållanden i Uruguay, jag växte upp tillsammans med fyra syskon. Efter skolan arbetade jag i några år på bland annat fiskfabrik. I min familj var det självklart att arbeta var något man gjorde för att överleva ekonomiskt.

Men så gick hon själv i terapi. Det väckte hennes nyfikenhet – vad är det som gör att vi människor är som vi är? Och hon insåg att ett arbete också kan innehålla passion. Liria Ortiz sökte in till psykologutbildningen i Montevideo, och blev den första i sin släkt som tog en examen.

– Att gå i terapi hjälpte mig att bli målinriktad. Det var verkligen wow! Och sedan skulle jag kunna hjälpa andra att bli det också.

Liria Ortiz verkar ha energi utöver det vanliga. Hon har skrivit ett tiotal böcker, bland annat om ”motiverande samtal”, en metod som har visat sig fungera bra för problematik som missbruk av olika slag, genom att hjälpa personen att formulera en egen förståelse av sitt problem och hitta egna argument för förändring. ”Är detta den kärleksrelation jag drömde om?”, exempelvis. I sitt arbete har hon valt att gå ned i det mörkaste, som självmordsproblematik, hemlöshet, våld i nära relationer och missbruk. Vad är det som fört henne dit?

– Jag tror att min uppväxt påverkar, jag vet vad det innebär att vara fattig, jag vet vad det innebär att andra inte förväntar sig något av en. Framför allt är detta något som känns för mig, inte bara något jag närmar mig intellektuellt.

Jag vet hur det är att vara fattig.

Och sedan är det en annan viktig aspekt, som handlar om tacksamhet för de möjligheter hon fått. Hon vill helt enkelt betala tillbaka. Därför arbetar hon ideellt så mycket hon kan, inte minst med hemlösa kvinnor.

– Att leva som hemlös är som att leva i krig. Och hemlösa kvinnor är de mest utsatta. Det ingår på något sätt att de får betala med sex, våld och med övergrepp.

Har det där med att ge tillbaka blivit en drivkraft hos dig?

– Ja. Det var en debatt för ett tag sedan om att vi bara hjälper andra för vår egen skull, för att få känna oss goda. Och all forskning tyder på att vi faktiskt mår bättre om vi gör någonting för andra än om vi bara gör saker för vår egen skull. Det kallas solidaritet.

Efter att ha undersökt ett antal olika teorier valde Liria Ortiz för några år sedan att fördjupa sig i Act, Acceptance and commitment therapy, som är en utveckling inom kbt. Det går, förenklat, ut på att den psykiska smärtan är en del av livet, men lidandet bidrar vi med själva.

– Separationer, mobbning, sjukdom kan orsaka psykisk smärta, men sedan lägger vi själva till ”varför just jag?”. Då kommer lidandet, och den delen kan vi påverka genom olika strategier. Det finns något läkande i att acceptera smärta, för där finns en valmöjlighet: ”Ska jag acceptera det som det är eller ska jag kämpa för förändring?”. Av det blir man paradoxalt nog både friare och lyckligare, eller åtminstone minskar ångesten till en nivå där den blir hanterbar.

Liria Ortiz

Gratuleras till: Är en av tre finalister till Stora psykologpriset. Vinnaren utses den 30 mars 2017.

Gör: Psykolog, författare, utbildare. Arbetar med motiverande samtal när det gäller olika sorts beroende (spel, alkohol, droger), samt med våld i nära relationer. Arbetar mycket ideellt, bland annat med hemlösa kvinnor. Är relationsexpert på DN:s Insidan sedan 2008.

Ålder: 58 år.

Familj: ”Min man Peter här i Sverige och mina fyra syskon samt syskonbarn i Uruguay och Brasilien.”

Bakgrund: Född och uppvuxen i ett fattigt hem i Uruguay. Var den första i sin familj som skaffade sig en universitetsutbildning. Kom till Sverige i början av 90-talet för att hälsa på vänner, träffade en man och blev kvar.