Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

DN gratulerar: Robert Sund

”Det är en förmån att få umgås med körsångare eftersom de är sociala och trevliga människor”, säger Robert Sund. Han talar av egen, mångårig erfarenhet.
”Det är en förmån att få umgås med körsångare eftersom de är sociala och trevliga människor”, säger Robert Sund. Han talar av egen, mångårig erfarenhet. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Första gången Robert Sund sökte till Orphei drängar blev han inte antagen. Andra gången gick det bättre och 20 år senare blev han körens ledare. Det låter som ljuv musik.

Att Robert Sunds liv kretsar kring musik går inte att ta miste på. Det har det gjort sedan han fick sin första pianolektion som sexåring. Och när han som elvaåring fick tag i en trumpet var saken klar. Han skulle bli musiker. Punkt.

Men vägen till att bli heltidsmusiker var inte spikrak. Den gick via en psykologutbildning …

Men för att ta sakerna i rätt ordning – den unge Robert hamnade tidigt i pappa Connys mandolinorkester hemma i Sandviken. Pappan spelade tuba och sonen fick prova på att spela mandolin. Han klarade det med den äran och fick så småningom hedersuppdraget att spela cymbal i Sandvikens jernverks musikkår. Det var hur stort som helst för den då 12-åriga Robert, som vid det laget även lärt sig hantera en ventilbasun. Året därpå upphöjdes han till att spela bastrumma.

Att vara med i musikkåren innebar inte enbart att han fick gå med i paraden på första maj. Nej, han fick göra något som var ännu större: spela på Sandvikens hemmamatcher på Jernvallen.

– Dels fick man lite betalt för att spela, dels fick man komma in och se matchen gratis och dessutom fick orkestern bra platser på läktaren. Det var många kompisar som var avundsjuka, säger Robert Sund.

Men Robert ville inte hamna i ett fack med ett enda instrument. Han ville prova allt och dessutom började han på ett tidigt stadium att skriva arrangemang och stämmor. 15 år gammal började han så spela i Gunnar Falks orkester. Det var något att skryta med. Det är ett som är säkert och anledningen var orkesterledaren själv.

– Gunnar var jättesnygg så det kom alltid en massa tjejer. Och i och med att tjejerna kom så kom killarna också så det var alltid mycket folk när vi spelade, säger Robert över kaffe med dopp hemma i lägenheten i Uppsala.

Han kom till Uppsala för att utbilda sig på 60-talet och tog en fil kand i pedagogik, sociologi och psykologi på universitetet där han också träffade sin blivande fru Margareta.

Nästa anhalt blev Stockholm och en tjänst på psykotekniska institutet, men Robert kunde inte släppa musiken. Han sökte in till Musikhögskolan – till svärmors stora förtvivlan. ”Hur kan du ge upp en fast tjänst med två små barn hemma?”, sa hon.

Gunnar var jättesnygg så det kom alltid en massa tjejer.

Robert kom in på högskolan på dispens. Han var egentligen för gammal, hela 29 år, tio år äldre än klasskamraterna, men det gick bra och svärmor förlät honom.

Resten är som det brukar heta historia och Robert Sund har haft en imponerande karriär som sångare, musiker och körledare. Som sångare är han kanske mest känd som en av medlemmarna i Kvintetten Olsson (där ingen av de fem herrarna hette Olsson) och som andrabas i OD och Eric Ericsons kammarkör. Som körledare har han gjort sig ett namn tillsammans med i första hand Orphei drängar och Allmänna sången i Uppsala. Lägg därtill att han grundade både Uppsala musikskolas kammarkör och damkören La Cappella i Uppsala. Meritlistan är betydligt längre, men utrymmet är begränsat.

När intervjun är ”klar” och Robert har berättat att 75-årsfirandet kommer att bli betydligt mindre än 50-årsfirandet då han hyrde Uppsala slott eller 70-årsfirandet med festkonsert i universitetsaulan med solister och flera kända körer, säger han lugnt med sin djupa basstämma och mycket glimt i ögat: ”Ska du inte fråga om jag har några framtidsplaner?”

Det visar sig att det har han och de sträcker sig både långt fram i tiden och långt ut i världen.

Några dagar efter intervjun ska Robert resa till Budapest där han ska vara domare i en körtävling. I slutet av maj ska han till Lindenholzhausen i Tyskland för att vara domare och längre fram på försommaren ska han medverka vid en festival i Edmonton med flera kören och lokala sångare som framför svensk musik.

I juli väntar festival i Frankrike, i augusti blir det körvecka med, som Robert uttrycker det, 60 mogna människor i Tisvilde i Danmark. Det är en körvecka han verkligen ser fram emot. Till hösten ska han till Norge och så rullar det på – precis som vanligt.

Pensionärslivet får vänta.

Robert Sund

Gratuleras till: Fyller 75 år den 19 april 2017.

Yrke: Musiker som vägrar pensionera sig.

Bor: I centrala Uppsala med utsikt över domkyrkan och Fyrisån.

Familj: Hustrun Margareta, sönerna Fredrik och Krister med familjer. Har fem barnbarn i åldern 10–16 år.

Intressen förutom musiken: Spelar tennis två gånger i veckan, löser gärna korsord och sudoku. Älskar att läsa – alltifrån lyrik till svenska deckare.

Äter helst: ”Vågar man svara varmkorv?” Är även förtjust i svensk husmanskost, särskilt fisk.

Dricker gärna: Vatten, vin och öl.

Så firas födelsedagen: Betydligt stillsammare än 70-årsdagen då han ställde till med festkonsert i universitetsaulan.