Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Minnesord: Bo Lindell

Bo Lindell, Löttorp, har avlidit i en ålder av 92 år. Närmast anhöriga är hustrun Gunvor, barnen Sara och Josef med familjer samt syskon och bonusbarn.

Jag lärde känna Bo 2003, ett par år innan han blev min svärfar. Jag minns med värme alla de kvällar jag suttit i stugan på Öland, blickat ut över alvaret och lyssnat på historier från Bos långa liv. Bo älskade att berätta och jag älskade att lyssna.

Bo föddes 1925 på Horns kungsgård på norra Öland. Blott 12 år gammal flyttade han hemifrån för att börja realskolan i Borgholm. Gymnasiet i Kalmar följdes av studier vid Lantbrukshögskolan i Uppsala. Som färdig agronom tog Bo över Horns kungsgård från sin far 1955. Men en missväxt tvingade Bo att dryga ut kassan genom att ta anställning på Ölands folkhögskola. Bo trivdes så bra att det tillfälliga jobbet snart blev permanent. 1964 såldes gården och Bo kunde ägna sig helhjärtat åt läraryrket.

Ett nytt kapitel i Bos liv inleddes 1970, då han gifte sig med sin älskade Gunvor och fick fem bonusbarn på köpet. Den stora familjen flyttade till folkhögskolan, och blev snart ännu större. Inom loppet av tre år föddes barnen Sara och Josef.

Efter pensionen tjänstgjorde Bo som kungens biodlare på Solliden. Vid ett tillfälle fastnade han på bild tillsammans med kronprinsessan Victoria, en bild som senare prydde omslaget till Bitidningen. Det var med illa dold stolthet Bo då och då råkade bläddra fram just den tidningen ur tidningshögen.

Bo lämnade sällan Öland, och reste aldrig utanför Europa. Ändå är det få människor som lärt mig så mycket om världen. Hans berättelser om uppväxten på Öland på 30-talet gav en unik inblick i svensk historia. Hans minne sviktade aldrig; han kunde i ena sekunden namnge alla drängar och pigor som bott på Horn på 30-talet, för att i nästa berätta detaljerat om någon studiekamrat i Uppsala på 50-talet.

Men framför allt var Bo en rakt igenom snäll människa. Han hade en förmåga att se det goda i alla människor och jag tänkte ofta på vilken fantastisk förebild han var för mina barn. Jag är långt ifrån ensam om att sakna Bo.