Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Minnesord: Mailice Wifstrand

Prosten Mailice Wifstrand, Lund, har avlidit i en ålder av 93 år. Närmast anhöriga är barnen Tora, Marianne, Sven och Jan, barnbarn och barnbarnsbarn.

Mailice behöll sin andliga spänst och vetgirighet in i det sista. Sin förmåga att läsa Nya testamentet på grekiska bibehöll hon genom att delta i Bo Frids undervisning på fredagseftermiddagarna.

Anledningen till att jag skriver dessa rader är tvåfaldig: dels var min äldsta dotter Ulla gift med Mailices äldste son Sven i 21 år, dels var Mailices man Albert Wifstrand (död 1964) min lärare i grekiska i Lund 1955–1964.

Under senare år var Mailice angelägen om att hålla kontakten. Jag minns speciellt en trevlig och pratsam lunch på Les Halles i Saluhallen i Lund, saligt i åminnelse.

Den 24 juni 2013 var Mailice och Sven hemma hos mig på kaffe plus gottbit. Jag passade då på att ge henne min bok ”När de gamla gudarna dog. Grekiskt och kristet på väg mot senantiken” som just hade kommit ut.

Efter hennes död gav Sven tillbaka det dedicerade exemplaret till mig. Döm om min förvåning, när jag såg, att Mailice med pennan i högsta hugg, boken igenom i stort sett på varje sida, noterat saker och ting som intresserade henne.

Jag blev särskilt rörd av en anteckning nederst på titelbladet:

”Obs sid 99 om att vara gammal.”

Det hon hade fäst sig vid var ett Schopenhauercitat:

”Dagarna rullar fortare, händelserna förlorar sin betydelse, allting bleknar. Den lastgamle stultar omkring eller slår sig till ro i sitt hörn, han är bara en skugga, ett spöke av sitt forna väsen. Vad återstår då för döden att ödelägga? En vacker dag är hans sömn den sista, och hans drömmar – ja, det är just dem som redan Hamlet i sin berömda monolog frågar efter. Jag tror vi drömmer dem just nu. (Shakespeare, Hamlet, akt III, scen 1).”