Marit Paulsen står först på Folkpartiets EU-lista. Förra gången hon kandiderade var 1999. Folkpartiet fick nästan 14 procent av rösterna och få tvivlade på att det var en Mariteffekt; ”tanten” talade så folk begrep om saker de brydde sig om.
I köket på HTS-gymnasiet i Järfälla städar eleverna på hotell- och restaurangprogrammet upp efter att ha gjort dagens lunch till skolans egen servering.
In kliver Marit Paulsen, 69 år, och säger till dem:
– Ni kan fråga mig vad som helst. Jag kan nästan allt om mat.
Så många frågor blir det inte, eleverna är lite blyga och uppståndelsen kanske för stor.
Om mat kan Marit Paulsen tala hur länge som helst. Nyligen gick hon till storms mot ekologisk mat som hon menar hotar livsmedelsförsörjningen i världen. Reaktionerna har blivit starka, och Marit Paulsen säger att hon kan dra en rolig slutsats:
– Av de 6.000 ekolådor som abonneras i Stockholm måste minst 3.000 gå till medieanställda. För det var det enda de ville skriva om, och de var väldigt upprörda. Men många forskare och tjänstemän har hört av sig och sagt: ”Vad modigt att du vågar säga detta.”
Hon tänker åka till Bryssel för att förändra EU:s jordbrukspolitik. Befria bönderna, kallar hon det.
– Varför i herrans namn ska dessa näringsidkare detaljstyras av politiska beslut? Det gör man inte med bilverkstäder eller bagerier.
Genom att placera sig i EU-parlamentets jordbruksutskott gör hon ett smart drag, låter hon förstå. Där får hon nämligen inflytande över många områden som hennes hjärta klappar varmt för: fattigdomsbekämpning, miljö och klimat, djurskydd och mat.
– Vi diskuterar klimat utav helsike men glömmer att jordbruket och matproduktionen står för mellan 30 och 40 procent av alla utsläpp av växthusgaser. Det är dubbelt så mycket som alla transporter i världen.
Hennes fem år som svensk EU-parlamentariker, 1999–2004, fick genomgående höga betyg, inte minst hennes arbete för livsmedelssäkerhet och djurskydd.
Men så sa det stopp. Ryggen började värka
– Ryggradskanalen växte igen och klämde nerverna. Sista ett och ett halvt året i Europaparlamentet hade jag vanvettigt ont. Det tog nog tre år innan jag fick rätt diagnos. Då gick det 20 dagar så var jag opererad.
Ett år senare fick hon återigen ryggproblem och stelopererades.
– Jag har fått lära mig gå igen, två gånger, säger hon. Jag gjorde det på golfbanan. Om man ramlar så gör det inte så ont på en gräsmatta, och det är mycket roligare att gå efter en liten boll.
Har du tvivlat på att du ska orka en hel mandatperiod, fem år?
– Det är mitt huvud som ska till EU-parlamentet, min erfarenhet, kunskap och vilja. Hur jag transporterar det huvudet är mindre väsentligt. Blir det nödvändigt kan jag åka rullstol i parlamentet.