DN:s Brysselkorrespondent Marianne Björklund om torsdagens utnämningar.
Är det överraskande att just de här personerna väljs till EU-president respektive utrikeminister?
Nej, det är inte direkt överraskande. Belgaren Herman Van Rompuy har länge framstått som en het kandidat till posten som EU-president. Hans namn dök upp så snart som det stod klart att de flesta länder ville ha en president som har mer en roll som kompromissmakare än en internationellt lysande stjärna. Då var det mer överraskande med Catherine Ashton som hög utrikes representant. Men på slutet ökade trycket på att någon av tjänsterna bör gå till en kvinna. Dessutom bidrog valet av Ashton till att den brittiske premiärministern Gordon Brown kunde släppa sin lansering av Tony Blair som ny EU-president.
Hur karaktäriserar du den nye EU-presidenten och den nya utrikesministern?
Ingen av dem är särskilt känd eller karismatisk. Men båda har utmärkt sig som goda förhandlare med förmåga att lösa svåra strider. Van Rompuy nästan hyllas i Belgien för att som premiärminister ha lyckats bringa lugn i det kaotiska belgiska politiska landskapet. Ashton har som EU:s handelskommissionär bland annat varit med att få ett slut på banankriget mellan EU och USA
Kommer valen av de här två personerna på något sätt att påverka Sveriges roll i EU?
Sverige påverkas liksom alla andra EU-länder framför allt av att de här nya tjänsterna tillsätts och att EU börjar verka enligt en ny regelbok, Lissabonfördraget. Det innebär bland annat att den roll som Fredrik Reinfeldt nu har som roterande EU-ordförande försvinner och i stället tas över av Van Rompuy som kommer att sitta i två och ett halvt år. Meningen är att detta ska bringa mer kontinuitet i beslutsfattandet.
Den höge utrikesrepresentanten kommer att ha en dubbel roll. Hon ska både leda EU:s ministerråd i utrikesfrågor och ha en fot i EU-kommmissionen, det organ i EU som kommer med förslag.