Sverige deltar i Ekonomiska och monetära unionen, EMU, men har inte tagit det tredje och slutliga steget.
Tanken på en gemensam valuta väcktes redan tidigt i EU:s historia. Den så kallade Werner-planen i början av 1970-talet syftade till att inrätta en gemensam valuta 1980. Men planerna skrinlades under den ekonomiska krisen. I stället inledde EG-länderna, som de kallades då, ett växelkurssamarbete.
När EG i slutet av 1980-talet fick ny kraft och lyckades föra projektet med den inre marknaden i hamn blev valutaidén ett naturligt nästa steg. Man kan säga att en ekonomisk union är det yttersta uttrycket för en gemensam marknad.
EU:s ekonomiska och monetära union, EMU, har införts i tre steg. Steg ett togs 1990. Då lyftes alla hinder mot fria kapitalrörelser inom EU. Steg två togs 1994, när medlemsländerna stärkte den ekonomiska samordningen och började kvalificera sig för att kunna delta i valutaunionen. Det tredje och slutliga steget togs den 1 januari 1999, då växelkurserna mellan valutorna i de länder som deltog oåterkalleligen låstes och den gemensamma centralbanken övertog ansvaret för euroområdets valuta- och penningpolitik (räntan).
Ytligt sett togs ännu ett steg, nämligen då sedlar och mynt i den nya valutan euron infördes den 1 januari 2002.
Det ställs ett antal krav för att ett land ska få delta i EMU:s tredje steg. De går ut på att inflationen, statsskulden och de offentliga finanserna ska hållas inom visa ramar. Dessutom ska växelkursen ha varit stabil under en viss tid, och räntan ska hålla sig under en viss nivå. Sverige uppfyllde tidigt alla krav, men sedan svenska folket sade nej till euron 2003 har den svenska riksdagen på egen hand beslutat att Sverige ska stå utanför EMU:s tredje steg.
Huvudinvändningen mot projektet har varit och är att de länder som ingår inte är tillräckligt lika ekonomiskt, kulturellt och språkligt för att de ska kunna ha en gemensam valuta- och penningpolitik. Kritiker brukar jämföra med USA, där den större kulturella och språkliga likheten gör att arbetskraft lätt kan flytta om ekonomin börjar gå sämre i någon eller några delstater.
I dag har 16 EU-länder infört euron: Belgien, Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike.