Tony Blair är het kandidat till att bli EU:s första ”president” men kan tappa mark när EU måste invänta en tjeckisk presidentsignatur på Lissabonfördraget. För nu börjar motståndet mot Storbritanniens förre premiärminister formeras i de små EU-länderna.
Vadhållningsbyråerna är säkra. För dem framstår förre brittiske premiärministern Tony Blair som det givna valet när EU ska utse sin första ”president” som ordförande för stats- och regeringscheferna.
Men inte alla inom EU älskar Tony Blair. Många minns hur hans stöd till George W Bush splittrade EU inför Irakkriget. Belgien minns Blairs veto mot belgiske premiärministern Guy Verhofstadt som ordförande i EU-kommissionen. Luxemburgs Jean-Claude Juncker var ursinnig på Blair efter haveriet i EU:s budgetförhandlingar 2005.
Många noterar kritiskt att han under tio år som regeringschef varken lyckades få Storbritannien att införa euron eller britterna att gilla EU.
Små länder befarar att den som lett en stormakt gärna skulle köra över både dem och deras traditionella beskyddare EU-kommissionen.
Brittiska tories vill ogärna möta en president Blair i Bryssel om de som väntat besegrar labour i nästa års val.
Från början hade EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt tänkt tillsätta de nya toppjobb som Lissabonfördraget skapar vid ett toppmöte den 29 oktober. Men nu måste EU vänta på Tjeckien. Det innebär att kandidaterna kan utses tidigast vid toppmötet den 10 december.
Medan tiden går får Blairs motståndare tid att samla sig. Det tycks vara det som sker nu.
Luxemburgs Jean-Claude Juncker sade denna vecka till Financial Times Deutschland att EU-länderna ”haft ett informellt samförstånd om att EU:s första rådspresident inte bör komma från ett stort land”.
I Bryssel har EU-ländernas ambassadörer just börjat diskutera arbetsbeskrivningen för den nya presidenten och för EU:s första utrikesminister. Storbritannien kämpar för att den nya presidenten ska få så stark ställning att jobbet lever upp till Blairs förväntningar, rapporterar brittiska The Times.
Små länder har helt andra idéer och för nu fram dem i Bryssel. Belgien, Nederländerna och Luxemburg gör en snäv definition av den nya EU-presidentens roll i ett dokument från i måndags.
Också Finlands regering slår i ett dokument fast att den nya EU-presidenten inte får överskugga vare sig EU-kommissionens ordförande eller regeringschefen i det roterande ordförandelandet, erfar DN från Helsingfors. EU:s nya utrikesminister däremot bör ha en mycket stark och självständig ställning, anser Finlands regering, som gärna ser sin EU-kommissionär Olli Rehn på jobbet.
Om Blair faller bort är Jean-Claude Juncker intresserad, liksom Finlands Paavo Lipponen, Spaniens Felipe Gonzalez och Hollands Jan Peter Balkenende. Irlands förra president Mary Robinson är enda kvinnan som nämnts. Men ingen är given.
Den väntade dragkampen om toppjobben i Bryssel riskerar därför att bli både hårdare och ta mer tid än EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt tänkt sig.