EU-kommissionens representant hade lagt fram sin syn: Man kunde inte gå med på fru Svenssons förslag att totalförbjuda all handel med katt- och hundpäls i EU. Undantag måste göras för läkemedelsindustrin.
Eva-Britt Svensson, vänsterpartist som suttit i EU-parlamentet sedan 2004, blev arg.
- Jag begärde ordet som en ordningsfråga, minns hon. Sedan sa jag: ”På min mormors mors tid trodde man att kattskinn var bra mot tandvärk. Men nu är det 2006 och jag tror ingen EU-medborgare som gått till sin vårdklinik blivit ordinerad kattskinn.”
Repliken orsakade stor munterhet. Den gravallvarliga stämningen bröts av leenden och skratt.
Det var då, i det ögonblicket, hon kände att hon var på väg att vinna en av sina segrar som EU-parlamentariker.
Hon fick stöd av hela utskottet. Två månader senare beslutade EU-parlamentet att all handel med hund- och kattskinn ska förbjudas.
På onsdag är sista arbetsdagen för det parlament som valdes i juni 2004. Om en månad ska Europas väljare utse ett nytt parlament.
Vad gör de där nere? Kan man över huvud taget få något inflytande när man är en av 785 ledamöter i ett av världens största parlament?
DN har sett tillbaka på den mandatperiod som nu går mot sitt slut och talat med drygt hälften av Sveriges kvinnor och män i Bryssel och Strasbourg (där EU-parlamentet möts en gång per månad).
INFLYTANDE
Vill du ha makt? Bli EU-parlamentariker.
Den slutsatsen skriver i alla fall de flesta EU-parlamentariker vi talat med under på.
Kristdemokraten Anders Wijkman har varit ledamot av parlamentet sedan 1999 och menar att han har mer makt än en riksdagsman.
- Hemma är man transportkompani åt regeringen, som opposition får man i bästa fall en reservation i protokollet. Här är man med och formar besluten.
Veteranen Jan Andersson(S), som nu slutar efter 14 år i parlamentet, förklarar:
- Rent formellt har jag inte mer makt i EU-parlamentet än i riksdagen, men beroende på situationen i Sverige med blockpolitik och partidisciplin så blir det reella inflytandet för en enskild ledamot större här.
Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson menar dock att EU-parlamentarikerna inte har fått mer att säga till om nu än tidigare.
- Den makt som svenska riksdagsledamöter lämnat ifrån sig har styckats upp mellan EU-kommissionen, EU-parlamentet och ministerrådet. Jag som enskild parlamentariker har inte fått ta över den, säger hon.
Men Magnus Blomgren, statsvetare vid Umeå universitet och expert på EU-parlamentet, menar att dess makt och inflytande helt klart har ökat ganska radikalt de senaste tio åren.
Magnus Blomgren har studerat hur de politiska partierna hemma försökt styra vilken politik deras företrädare i EU-parlamentet ska föra.
- Det parti som tidigare hade mest avancerad samordning av Europapolitiken var Moderaterna. Men nu ser de ut att ha gett upp de försöken. Det är nämligen svårt, dels för att de sitter på olika platser, dels för att EU-parlamentarikerna får frågorna långt innan deras partier hemma får dem. De är i olika fas, säger han.
Vad använder EU-parlamentarikerna makten till?
Ställ frågan till vem som helst av de svenska ledamöterna och du får en diger katalog av beslut som de menar att de fått igenom med hjälp av hårt arbete i något av parlamentets utskott.
Mycket handlar om att påverka lagstiftningen i stora frågor, som den om kemikalielagstiftningen, eller tjänstedirektivet om vilka regler som ska gälla när företag säljer tjänster mellan länderna i EU.
Men också betydligt mer konkreta frågor avhandlas. Ett axplock: Gunnar Hökmark (M) säger att han absolut har gjort avtryck i frågan om att skilja på transport av el och gas och produktion på energimarknaden.
Lena Ek (C) menar att hon haft stort inflytande på EU:s kemikalielagstiftning.
- Jag fick till exempel med två saker som inte fanns från början, säger hon. Dels att det räknas som ett farligt kriterium om en kemikalie stör hormonerna, dels enklare regler för småföretag att registrera kemikalier och att testa dem gemensamt för att minska kostnaderna.
Anna Hedh, socialdemokrat som kryssades in som EU-kritiker, nämner leksakssäkerhet. Parlamentet har till exempel tvingat fram en förändring av Kinderägg, en populär leksak med en plasthylsa som barn kan sätta i halsen.
Miljöpartiets Carl Schlyter ville stoppa import av sälskinn från Kanada, där sälungar varje år klubbas till döds.
- Jag åkte till Kanada och studerade säljakten, skrev en resolution, raggade upp fyra personer från olika partigrupper som ville vara med. Det resulterade i att vi just nu håller på att slutförhandla en uppgörelse om importförbud, säger han.
Olle Schmidt (FP) har bidragit till att EU-parlamentet tagit ställning för att införselkvoterna av alkohol inom EU ska halveras.
Anders Wijkman (KD) har koncentrerat sig på miljö och bistånd och ansvarade 2005 för en överenskommelse om att effektivisera och samarbeta om biståndet, något han kallar ”ett epokgörande beslut”.
Inger Segelström (S) föreslog ett förbud mot barnaga i hela EU.
- Jag var förberedd på att bli nedröstad, så jag blev överlycklig när det gick igenom, säger hon. Men EU kan inte stifta lagar på det området ännu. Först måste vi vänta på Lissabonfördraget.
LOBBYISTERNA
Är parlamentarikerna offer för starka lobbygrupper?
Det kan förvåna, men synen på lobbyisterna är i huvudsak positiv.
- Om man kan sakfrågorna så är lobbyismen bra, säger Anders Wijkman. I flera fall har jag fått mycket goda råd från företag när det gäller lagförslag. Samtidigt har jag fått många dåliga råd av branschorganisationer.
Moderaten Gunnar Hökmark:
- Lobbygrupperna ska man se som en tillgång. Om man ser dem som ett problem är det mycket enkelt: då låter man bli att träffa dem.
En avvikande röst är Miljöpartiets Carl Schlyter:
- Lobbyisterna är EU:s absolut största problem. De är huvudskälet till att jag är så kritisk till EU. Stora företag har väldigt lätt att påverka på EU-nivå. Det är oerhört lätt att omvandla ekonomisk makt till politisk makt.
Men Centerns Lena Ek tycker inte att de rika hörs mest:
- De bästa lobbyisterna är IOGT/NTO:s ungdomsförbund. De är där regelbundet, är alltid pålästa, vet vad de vill och har konstruktiva förslag.
HAR DE KUL?
En sak förenar samtliga svenskar vi talat med, från de mest EU-kritiska till de största EU-kramarna: De älskar uppdraget.
Så stortrivs till exempel Miljöpartiets Carl Schlyter, men skulle vilja att jobbet gick ut på något annat.
- Många säger att EU inte ska vara en diskussionsklubb. Jag säger tvärtom: EU är en utmärkt diskussionsklubb. Det är det vi ska göra här, inte ägna oss åt fanatiskt lagstiftande, säger han.
Folkpartiets Olle Schmidt kallar det ett enormt privilegium att få jobba i EU-parlamentet.
- Mitt första politiska minne är från Ungernrevolten 1956. Jag var sju år då. Nu sitter jag med en ungrare på min vänstra sida. På höger sida har jag en före detta borgmästare från Tartu i Estland. Det landet fanns inte ens på kartan när jag växte upp.
Junilistans Nils Lundgren tycker att han lever i ”den bästa av världar”:
- Det är kanske detta alla människor borde göra: fem år som politiker, säger han.
Men besvikelsen lyser ofta igenom över att svenska medier sällan uppmärksammar deras arbete. Eva-Britt Svenssons (V) kamp för att förbjuda handel med hund- och kattpäls är ett tydligt exempel.
- Jag fick besked från EU-sekretariatet här att 122 engelskspråkiga tidningar hade intervjuat mig om det och dessutom franska, tyska och andra. Men ingen svensk, säger hon.