Mandatperioden för Wallström och övriga 26 kommissionärer går ut först den 31 oktober, men en första tuppfäktning, som kan påverka deltagarantalet i höst, pågår redan. För vid militäralliansen Natos 60-årsjubileum i Strasbourg i början av april ska en ny generalsekreterare utses efter nuvarande Natochefen Jaap de Hoop Scheffer.

Bland huvudkandidaterna nämns Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen och Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski.
 

De tre toppjobb som ska fördelas i höstens maktpussel är förutom EU-kommissionsordföranden de nya posterna som ”EU-president” och ”EU-utrikesminister”. Men innan det kan bli av krävs att det nya EU-fördraget godkänts i alla länder, bland annat genom en ny folkomröstning om Lissabonfördraget i Irland, som de flesta experter räknar med blir av först i höst.
 

Det är EU:s ordförandeland som ska leda förhandlingarna mellan regeringarna om toppjobben, och därför får statsminister Fredrik Reinfeldt en tung roll, särskilt om de nya tjänsterna ska besättas.

I sådana EU-förhandlingar söker man traditionellt efter att få en bra balans – mellan höger och vänster politiskt, mellan stora och små länder, mellan syd, nord, öst och väst i EU. Vilka som får nya toppjobb visar också hur mycket makt EU-ledarna vill att dessa positioner ska ha.
 

De flesta räknar med att EU-kommissionens nuvarande ordförande José Manuel Barroso, före detta borgerlig premiärminister i Portugal, får sitta kvar och att EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana, före detta socialdemokratisk utrikesminister i Spanien, blir ny utrikestalesman med utökade befogenheter. Men Storbritanniens utrikesminister David Miliband och Frankrikes Bernhard Kouchner nämns som tänkbara alternativ till Solana.
 

Bland huvudkandidaterna till posten som EU-president, som permanent ordförande för EU-ländernas regeringschefer, finns Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, tillika Eurogruppens ordförande. Andra kandidatnamn är Anders Fogh Rasmussen, Storbritanniens före detta premiärminister Tony Blair och Österrikes förre förbundskansler Wolfgang Schüssel.
 

Reinfeldts möjligheter att fixa något av toppjobben till en svensk kandidat måste nog bedömas som små. Utrikesminister Carl Bildt nämns ofta som kandidat till att bli ”EU-utrikesminister”, men det mesta talar för att den posten går till en S-märkt politiker för maktbalansens skull, och att Bildt dessutom anses som alltför kontroversiell efter sina hårda uttalanden mot Ryssland.
 

Däremot kan Reinfeldt ha möjlighet att trycka på för att den nya svenska kommissionären ska få en tung post, som både kan ge inflytande och pluspoäng hos svenska väljare. Till skillnad från det jobb som maktlös ”pr-kommissionär” som Margot Wallström har den här mandatperioden.
 

Men för att kunna lyckas med det krävs också att Sverige har ett tungt namn att föreslå till EU-kommissionen. I den nuvarande finns tre som kan titulera sig ”före detta premiärminister”, fyra tidigare utrikesministar och tre finansministrar.
 

Därför är det i den nuvarande regeringen Reinfeldt kan väntas söka efter en svensk kommissionär, och dagens opinionsläge talar för att det kommer att bli en M-märkt minister.
 

Carl Bildt är den självklara toppkandidaten, och att döma av den utrikespolitiska debatten nyligen skulle han gärna ta posten som utvidgningskommssionär och därmed kunna arbeta vidare med länderna på Balkan och med Turkiet.
En alternativ kandidat som svensk EU-kommissionär är biståndsminister Gunilla Carlsson (M).