Som mest vägde Nils Erik Falk 140 kilo. Han prövade på alla möjliga bantningskurer, gick ner några kilo men sedan upp både dem och några till.
När han fick höra talas om att man kan göra en överviktsoperation, där en del av magsäcken tas bort, tvekade han inte.
Han är en av drygt 5.000 svenskar som sedan 2004 åkt till ett annat EU-land för vård. Pengarna – i hans fall omkring 150.000 kronor – måste han själv lägga ut. Men några månader efter operationen kom ersättningen från Försäkringskassan.
Alla EU-medborgare har rätt till vård i andra EU-länder, har EU-domstolen slagit fast. Men vilka regler som ska gälla är en fråga för EU-parlamentarikerna att besluta om under den kommande mandatperioden tillsammans med EU-ländernas regeringar.
Ett förslag finns från EU-kommissionen, det så kallade patientrörlighetsdirektivet. I april i år beslöt EU-parlamentet i ett första ställningstagande bland annat att patienter som söker vård utomlands ska slippa att själva ligga ute med pengarna. Det blir också frivilligt för medlemsländerna att ge förhandsbesked om vilken vård som är berättigad ersättning.
De borgerliga svenska politikerna röstade för förslaget, Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade mot, medan Socialdemokraterna lade ner sina röster.
– Vi tyckte att förslaget ger för mycket makt över vården till EU, men att det ändå innehöll förbättringar jämfört med kommissionens förslag, säger Åsa Westlund (S).
Striden stod främst om förhandsbesked: de rödgröna partierna vill att hemlandet ska ge besked i förväg om huruvida patienten kommer att få vården utomlands betald eller inte. Annars, menar de, blir det folk med mycket pengar som slipper vårdköerna genom att åka utomlands för vård.
De borgerliga säger nej till sådana restriktioner.
– Jag vill ha ett Vårdval Europa, säger Centerpartiets Lena Ek. Om det är lång vårdkö i Östergötland där jag bor ska jag kunna åka till ett sjukhus utan vårdköer, även om det ligger i Köpenhamn eller Madrid.
Just vårdkön var orsaken till att Nils Erik Falk från Alfta i Hälsingland reste till Tyskland.
I februari för tre år sedan gick han till företagshälsovården och fick en remiss. Det dröjde till hösten innan han fick träffa en läkare. Därefter blev det en lång väntan på utredning.
– När man väl har bestämt sig för ett sådant här steg, då vill man ta det så snabbt som möjligt, säger han.
Ingen kunde ge besked om när utredningen skulle bli av – och efter den väntade en vårdkö som han då fick höra kunde vara upp till två år.
Han vände sig till företaget Fecit EU Care i Uppsala som specialiserat sig på att förmedla kontakter mellan svenska vårdtagare och tyska sjukhus. Och så, en dag i december förra året, satt Nils Erik Falk på flyget till Tyskland. Då hade det gått nästan tre år sedan han fått sin första remiss av företagsläkaren.
En vecka stannade han på Krankenhaus Sachsenhausen i Frankfurt. Efter ytterligare en veckas vila var han tillbaka på jobbet på LRF Konsult i Bollnäs.
Sjukhusräkningen gick på cirka 120.000 kronor som Försäkringskassan betalade. Därutöver har han själv betalat cirka 30.000 för annat, som resor och provisionen till Fecit EU Care.
Nils Erik Falk, själv lokalpolitiker (C) hemma i Ovanåkers kommun i Hälsingland, gillar inte kravet på förhandsbesked om det innebär en ekonomisk bedömning av patienten, säger han.
– Om kraven i Sverige uppfylls för ett ingrepp så ska jag kunna ta min sjukvårdskostnad ut i Europa, säger han.