Det mest slående är inte den gnistrande vita snön eller den milsvida utsikten över alpdalen, tystnaden är det mest påtagliga. Ingen tv som står på, inget radioskval, inga röster hörs infrån den tysta, vita byggnaden.
Saualm är ett före detta semesterhem för barn, numera ett förvar för utvalda asylsökande.
Saualm har kallats Camp Jörg eftersom det var Jörg Haider som kom på idén strax före sin död.
Hit till det folktomma alplandskapet skulle kriminella asylsökande förvisas i väntan på beslut. Elle rättare sagt – misstänkt kriminella.
Det krävs ingen dom för att hamna på Saualm, det räcker med en anmälan.
Med tanke på det oklara rättsläget har Saualm därför också kallats Österrikes Guantánamo.
Det är 11 kilometer till närmaste samhälle, vägen är vacker men ödslig. Därifrån är det ytterligare fyra mil till delstaten Kärntens huvudstad Klagenfurt. Två dagar före jul skrapade de då 16 förvisade ihop tillräckligt med pengar för att åka taxi till flyktingmottagningen i Klagenfurt och protestera mot förhållandena på Saualm.
Aktionen gav stort medieeko men ledde inte till någon förändring.
Det knarrar i snön när den storväxte vakten närmar sig.
– Jag måste tyvärr be er att lämna området, säger han och tillägger ursäktande att han bara gör sitt jobb.
Snabbköpet i det lilla samhället Sankt Margareten im Rosental ligger vid landsvägen. I fjärran ser man snövidderna på Saualm. Utanför affären har de unga funktionärerna från Haiderpartiet BZÖ, alla i orangefärgade jackor, precis monterat ihop de höga vita borden, fått fatet med öl på plats och värmt korven.
Det ska bli möte. Två dagar återstår till delstatsvalet i Kärnten. Ett 50-tal personer, nästan uteslutande män, har samlats. Med tanke på att Sankt Margareten endast har 1.100 invånare är uppslutningen god.
BZÖ:s lokale borgmästarkandidat talar och sedan får Adi Stark ordet – han är borgmästare i grann-orten Maria Wörth och ledamot av lantdagen i Kärnten. Stark ursäktar sig, han är hes efter en intensiv valrörelse och vill i all enkelhet ta upp några viktiga punkter.
Adi Stark har vänliga plirande ögon och berättar efteråt att han jobbade som polis i 40 år – han var skolpolis. Det var en hjärtesak att skydda de små i trafiken, från det att de började skolan tills de nådde mopedåldern.
Jörg Haider värvade honom till politiken. I Haider såg han något nytt, någon som inte var som andra politiker, någon som förstod var skon klämde hos Kärntenborna.
Nu talar Adi Stark om säkerheten, ett centralt tema i BZÖ:s valkampanj. Partiet vill ha 300 nya poliser och absolut inte ha någon ny statlig flyktingförläggning till Kärnten – ryktet går att regeringen umgås med sådana planer.
– Vi behöver inga nya asylanter som säljer droger eller tjetjener som angriper våra kvinnor, säger Adi Stark.
Han kommer osökt in på Saualm. Adi Stark har inga invändningar.
– Det är ju bra att Saualm ligger så långt bort från allt så att de hinner komma på bättre tankar om de är på väg att göra något ofog, säger han och inhöstar några instämmande skratt.
Två dagar senare gör BZÖ ett rekordval och får drygt 45 procent av rösterna. Kärntenväljarna hyllar sin starke man postumt. Jörg Haider bildade BZÖ (Förbundet för Österrikes framtid) för fyra år sedan efter att ha brutit med Frihetliga partiet (FPÖ). De sista åren förändrades också Jörg Haider, han blev återhållsammare, antog en mer statsmannalik stil.
Den nye FPÖ-ledaren Heinz-Christian Strache framstår i stället som den aggressive agitatorn. Strache vill att BZÖ ska dra sig tillbaka till Kärnten och låta FPÖ sköta övriga Österrike. BZÖ vägrar hittills.
Partierna är snarlika till sin profil. Flyktingar och muslimer står i skottgluggen, liksom de två stora partierna i regeringskoalitionen, Socialdemokraterna och Folkpartiet, och framför allt slår Strache också mot EU och byråkraterna i Bryssel.
Vid höstens nyval fick de två partierna tillsammans 28 procent av rösterna. Varför går deras politik hem i just Österrike? Är det en tillfällighet?
Brigitte Bailer svarar nej på den frågan. Hon är chef för DÖW i Wien, ett forskningscentrum som har Österrike under andra världskriget som huvudtema. Själv har Brigitte Bailer skrivit fyra böcker om Jörg Haider.
– Han var rätt man i rätt tid för sitt parti, konstaterar hon.
Enligt hennes resonemang blev karismatikern Jörg Haider, Kärntens specifika historia, Österrikes politiska kultur och den internationella utvecklingen till en explosiv brygd. Framgången är ingen tillfällighet.
Det frihetliga FPÖ drog efter kriget till sig före detta nazister och så kallade tysknationella men även liberaler. I mitten på 80-talet vann den tysk-nationelle Haider en intern strid mot sin liberale konkurrent och blev FPÖ:s nye partiledare.
Delstaten Kärnten i södra Österrike hade dessutom blivit Haiders geografiska bas – den begåvade unge juristen i Wien hade värvats av den lokale FPÖ-ledaren. I södra Kärnten hade det sedan århundraden pågått stridigheter mellan tyskar och slovener, så sent som efter det andra världskriget gjorde Jugoslaviens diktator Tito anspråk på södra Kärnten – Haiders nya hembygd.
– Därifrån kommer uttrycket ”Kärntner Urangst” – befolkningen är rädd att de elaka slovenerna ska komma och ta deras land. Kärnten blev en perfekt jordmån för Haider, säger Brigitte Bailer.
Mest bekant är Jörg Haiders demonstrativa vägran att, i enlighet med författningen, sätta upp tvåspråkiga ortstavlor i södra Kärnten där det fortfarande finns en slovensk minoritet. Efterföljaren Gerhard Dörfler går i läromästarens fotspår.
Brigitte Bailer anser också att den speciella politiska kulturen i Österrike bidrar; landet har aldrig gjort upp med den inhemska nazismen under andra världskriget, i Österrike fattas de tunga besluten i slutna rum, koalitionen mellan de två stora partierna är snarare regel än undantag.
– I Österrike hör det inte till god ton att vare sig strejka eller demonstrera, österrikaren sitter framför teven och svär, sedan går han och proteströstar, säger Brigitte Bailer.
Globaliseringen och järnridåns fall utgör den fjärde faktorn bakom högerpopulisternas framgångar. Brigitte Bailer säger att när gränserna mot öst plötsligt var öppna fick österrikarna panik.
– Nu har vi finanskrisen och jag fruktar att de här partierna kan växa sig än starkare i dess spår, säger hon.