Temat arbetskraft i EU är brett. Det som blivit hett i valkampanjen är frågan om tillfälligt utsänd arbetskraft, till exempel byggnadsarbetare från ett annat EU-land som åker hem efter utfört arbete.

EU har en särskild lag som reglerar vad som gäller för sådan arbetskraft, det så kallade utstationeringsdirektivet. Men det är inte helt anpassat till de svenska kollektivavtalen. Därför har det uppstått tolkningsproblem.

Om ett företag från ett annat medlemsland däremot etablerar sig i Sverige gäller svenska lagar fullt ut.

EU har fri rörlighet för arbetskraft. Innebär det att det råder fri lönekonkurrens mellan länderna?

Ulf Bernitz: Ja, i princip. Man kan väl säga att det i viss mån är själva idén att de nya medlemsländerna får konkurrera med låga löner. Det är en av deras främsta konkurrensfördelar. Det är därför man lagt bilfabriker Slovakien.

EU:s dom om tillfälligt utsänd arbetskraft, ibland kallad Vaxholmsdomen, tolkas olika. Vad är rätt: innebär den att facken får kräva grundläggande rättigheter enligt kollektivavtal, eller öppnar den för lönedumpning?

UB: Det är inte alldeles enkelt att svara på. Sverige har inte ett system med minimilöner eller allmängiltiga kollektivavtal (som i de flesta andra EU-länder, red:s anm). Så det är inte otillåtet att erbjuda lägre löner för den som vill det. Det är grundprincipen. Kollektivavtalen gäller, men de måste vara så utformade att de inte är handelshinder. I fallet Vaxholm tillhandahöll Byggnads ett svåröverskådligt avtal på 170 sidor. Det korrekta svaret är ett slags mellanläge: en viss möjlighet finns att kräva grundläggande rättigheter, men domen innebär också en viss öppning för lönedumpning.

Varför lägger sig EU:s domstol i vilka krav ett EU-land ställer på arbetskraft från andra medlemsländer?

UB: Det är ju en grundprincip att det ska vara fri rörlighet på arbetsmarknaden. Att man ska få jobba i alla länder.

Socialdemokraterna vill riva upp och göra om EU-lagen om tillfälligt utsänd arbetskraft för att ge facket starkare skydd. Bland andra Moderaterna menar att lagen kan komma att urholkas om den rivs upp. Vem har rätt?

UB: Direktivet är beslutat av ministerrådet och parlamentet ihop. Sverige är ett land av många. Att säga att man ska driva en fråga är något helt annat än att tro att det kan bli på det sättet. Det är inte lätt att veta var det landar om man gör en allmän omprövning – med 27 länder och ett nyvalt parlament. Så invändningen mot att riva upp lagen är väl vettig. Men ett politiskt parti måste ju få säga vad man vill försöka driva.