Valdeltagandet i EU-­valen har sjunkit kraftigt de senaste gångerna och vållar eurokraterna huvudbry. Från att över 60 procent av EU-medborgarna röstade 1979, var valdeltagandet nere på 48 procent 2004.

Den här gången måste fler rösta, tycker EU-parlamentet och satsar runt 200 miljoner kronor på en opolitisk kampanj. Men trots att omgivningen kring de stålgrå EU-parlamentsbyggnaderna är tätt utsmyckad med kampanjmaterial tycks budskapet ha problem att nå fram. Flera jag pratar med ser frågande ut när jag frågar om de tänker rösta. De vet helt enkelt inte om att val är på gång.

– Folk kanske inte riktigt förstår vad som händer i Bryssel. Det är lättare när det är nationella val, funderar Leticia, en spanjors­ka på besök i Bryssel och som har bestämt sig för att rösta.

Holländska Karlijn konstaterar att EU-parlamentets image inte är den bästa och att de som sitter i parlamentet utgör en ganska anonym skara. Här finns inga fixstjärnor à la Barack Obama som lockar. Talmannen Hans-Gert Pöttering är det få som känner till.

Hennes studiekollega Daan visste, trots att jag fångar honom precis utanför EU-parlamentets besöksentré, inte ens att val var på gång.

Karlijn och Daan tycker att det är svårt att veta vilket parti de ska rösta på eftersom partierna ibland agerar annorlunda när de är i EU-parlamentet än när de är på hemmaplan, piskade av de stora partigrupper de inkorporeras i när de ingår i Europapolitiken.

Jag träffar Igne från Litauen,ett av EU:s nyare medlemsländer; där är EU viktigt.

– I Litauen känner man mer att vi har jobbat för att vara med i EU. Men i Italien där jag bor nu frågar sig folk vad de pratar om när EU kommer på tal, säger Igne.

För belgiska Helena finns, trots kampanjens slogan ”Det är ditt val”, inget val. I Belgien är röstning obligatorisk. Vad hon ska rösta på vet hon inte ännu. Men ska en kandidat vinna hennes hjärta måste den ha en tydlig plan för hur den ekonomiska krisen ska lösas.