Jordmån för missnöjesröster

Det kunde vara en högtidsdag för demokratin när 375 miljoner väljare i 27 EU-länder får gå till valurnorna för att välja ett gemensamt parlament för det enade Europa. Men valtemperaturen i medlemsländerna pendlar mellan ljummen och iskall, och sofflocket väntas än en gång dra flest väljare.
 

Ändå är det viktigt för många medborgare vilka som nu tar plats i parlamentet i Strasbourg. De ska ta beslut som är avgörande både för pensionären som väntar på höftledsoperation och för den unge fildelaren som laddar ned musik från nätet.
 

Men det är andra frågor som dominerar valdebatten i de 27 medlemsländerna. I det Europa som skakas av efterkrigstidens värsta ekonomiska kris blåser politiska protestvindar mot sittande regeringar och skapar jordmån för missnöjesröster på nya partier.
 

Det kan gynna högerpopulister och nationalistiska extremhögerpartier. I Nederländerna blev Geert Wilders invandringsfientliga PVV näst störst i torsdagens EU-val. I Ungern kan antiromska extremhögerpartiet Jobbik för första gången kapa åt sig en parlamentsplats. I grannlandet Slovakien kan anti-ungerska nationalistpartiet SNS få sin första ledamot i Strasbourg, liksom Storrumänska partiet från Rumänien. I Storbritannien hoppas högerextrema British National Parti ta en plats.
 

Men i ett Europa där klimatfrågorna är viktiga kan också gröna partier gynnas av missnöjet. Gröna framgångar väntas bland annat i Grekland, Frankrike, Tjeckien och Storbritannien. Prognoserna pekar mot en betydligt starkare grön partigrupp i det nya parlamentet.
 

EU:s socialdemokrater har däremot förvånansvärt svårt att vinna röster på krisen och den stigande arbetslösheten. Trots att 14 av de 27 EU-länderna har konservativa regeringschefer och trots att kampen mot arbetslösheten traditionellt varit en socialdemokratisk paradgren pekar prognoserna på att socialdemokraterna inte kan rubba EU-parlamentets konservativa övervikt. Den konservativa EPP-gruppen ser ut att förbli störst. Och detta fastän brittiska torypartiet lämnar EPP.
 

Det beror inte minst på socialdemokratins svaghet i de stora medlemsländerna Frankrike och Italien. Franska socialistpartiet hade hoppats få missnöjesvinden i ryggen och bli största parti. Men trots strejker och protester och missnöje med den konservative presidenten Nicolas Sarkozy går det dåligt för de franska socialisterna, som riskerar hamna under 20 procent. Sarkozys UMP ser ut att vinna valet, om än försvagat.
 

Och i Italien ser Silvio Berlusconis PDL ut att gå mot en klar seger trots de senaste veckornas debatt om hans umgänge med unga kvinnor. Demokratiska partiet, det ledande oppositionspartiet, har inte lyckats utmana den skandalomsusade Berlusconi.
 

I Storbritannien, det enda stora EU-land som har en socialdemokratisk regering, ser Gordon Browns labourparti ut att gå mot en veritabel valkatastrof.
 

På yttersta vänsterkanten finns enstaka utmanare som kan nå framgång. I Portugal kan vänsterblocket, Bloco de Esquerda, gå från en till två ledamöter. I Frankrike ligger Olivier Besancenots Nya antikapitalistparti runt 6 procent i opinionsmätningarna, jämsides med det franska kommunistpartiet.