I EU-parlamentsvalet har det inte bara betydelse vilket parti du röstar på, utan även vilken person. En stor andel av dem som röstar personkryssar. Och personen kan vara viktigare än partiet i EU.
– Det behövs sådana som jag i parlamentet. En ung kvinna, säger Zaida Catalán, 28 år, som står som nummer fem på Miljöpartiets kandidatlista.
Med ungdomsförbundet i ryggen och en kampanjstab på femton ideellt arbetande personer som ägnar sina luncher och kvällar åt kampanjen hoppas Zaida Catalán på att nå ut till första- och andragångsväljarna.
– Jag har entusiasmen och erfarenheten och jag hade nog varit mindre motiverad om jag var en man på 55 år, säger hon och förklarar att medelåldern i parlamentet är 55 år och 70 procent är män.
Från partiet har hon fått blandade reaktioner trots att hon hävdar att hennes ambition med kampanjen i första hand är att få fler att rösta på partiet.
– Men väljer de att personkryssa mig ser jag det som ett hedervärt uppdrag, säger Zaida Catalán.
Till skillnad från partiets toppkandidat Carl Schlyter är hon positivt inställd till medlemskapet i EU.
– Folk är trötta på det kritiska och vill i stället se vad vi kan göra med EU, säger Zaida Catalán innan hon rusar vidare till Centralen för att ta tåget till Göteborg, där hon ska debattera sexköpslagen.
Hittills har personvalen haft större genomslagskraft i EU-valen än i de allmänna valen. I EU-valet 2004 var det tre kandidater som knep en plats med hjälp av personkryss. Av dem som röstade var det 59 procent som personröstade medan det i det allmänna valet 2006 endast var 22 procent som utnyttjade sin rätt att personrösta.
– Personen är viktigare än partitillhörigheten i EU, säger Henrik Oscarsson som är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han är kritisk mot mediernas bevakning av kandidaterna till EU-parlamentet, som enligt honom är alldeles för inriktad på vilka frågor kandidaten vill driva och vilket parti denne tillhör.
– Partivalet spelar en mindre roll eftersom representanterna i parlamentet ingår i olika partigrupper. I parlamentet räknas duglighet och kompetens och inte så mycket vilka åsikter personerna har. Medierna borde ställa frågor om vad kandidaterna kan och hur duktiga de är på att förhandla.
I valet 2004 log socialdemokraten Anna Hedh rekord när hon lyckades klättra från trettioförsta till tredje plats på listan och fick en stol i parlamentet. Efter den omtumlande upplevelsen väntade ett svalt mottagande i Bryssel.
– Jag fick förklara för den stora socialistgruppen att jag hade blivit inkryssad och var EU-kritiker. Jag var den enda som röstade emot. Det var ganska jobbigt, säger hon.
M det har inte avskräckt Anna Hedh som även inför det här valet satsar på en personvalskampanj. Dock från ett bättre utgångsläge – nummer fem på listan.