– Det är en gissningslek när vi kan komma med, säger Kroatiens förhandlare Vladimir Drobjnak.
Premiärministern Ivo Sanader talade om den femte växeln som skulle läggas i i år, 2009 skulle förhandlingarna med EU avslutas.
Det blev precis tvärtom. I år har förhandlingarna blockerats av grannlandet och EU-medlemmen Slovenien. Den 1 juli avgick Sanader plötsligt, utan förvarning eller förklaring, bara med en antydan om att han fått nog av gränskonflikten och blockaden.
– Om jag är desillusionerad, vad ska då inte han vara, säger Katarina Ott om Sanader. Hon leder IJF, ett forskningsinstitut som granskar de offentliga finanserna.
Kroatiens ekonomi skenade innan krisen slog till. Tillväxten var hög, men också skuldsättningen. Både staten och hushållen lånade stora summor.
Man kan se effekterna med egna ögon i Zagreb. På gatorna brusar trafiken, Hugo Boss, MaxMara och andra kända märken finns representerade på affärsstråken, samtidigt som de traditionella marknaderna fortfarande håller stånd.
Från de otaliga utekaféerna i centrum hörs ett sorl som från ett gigantiskt cocktailparty och på kvällarna fylls restaurangerna.
Med undantag av vissa slitna fasader finns det inget i stadsbilden som ger sken av ett före detta östland i behov av att lyftas till normaleuropeisk nivå.
Katarina Ott säger dock att välståndet är byggt på lösan sand. Det behövs en sjukvårdsreform och en pensionsreform, den utbredda korruptionen måste snöpas. Detta har gjort EU-skeptikern Katarina Ott till en varm anhängare när det gäller hennes eget land.
– Medveten om våra politikers svaghet vet jag att EU vore mycket bra för Kroatien. Utan EU blir det inga reformer, säger hon.
Katarina Ott säger att mycket också åstadkommits i de hittillsvarande förhandlingarna, därför är blockaden extra tragisk.
– För min del skulle vi kunna ge slovenerna Piranbukten. Det är en hemsk plats, men det har gått för långt, de nationalistiska känslorna på bägge sidor har vuxit sig för starka.
Gränskonflikten i Piranbukten har pågått sedan Jugoslavien upplöstes och de två grannarna blev självständiga. Slovenien har bara några få mil egen kust och vill kunna komma ut på det öppna havet utan att passera kroatiskt vatten.
Kroaterna tror sig ha rätten på sin sida och vill låta en internationell domstol avgöra.
Slovenerna satsar på en politisk lösning och använder sitt EU-veto för att blockera förhandlingarna om Kroatiens EU-medlemskap. I varje så kallat förhandlingskapitel där EU enligt Slovenien riskerar att permanenta gränsförhållandena har slovenerna satt stopp.
Uppfinningsrikedomen har varit stor. Slovenien har hittat betydligt fler sådana kapitel än vad EU-förhandlarna kunnat drömma om.
Reinhard Wessel, utsänd i Zagreb av den tyska, konservativa Konrad Adenauer-stiftelsen följer spelet noga från åskådarplats. Han säger att de stora EU-länderna Tyskland och Frankrike måste gripa in, men även ordförandelandet Sverige har ett ansvar.
– Sverige måste tala om för Slovenien att utpressning inte hör hemma i EU, säger han.
Tiden är dyrbar.
– Hela reformprocessen på västra Balkan blir som förlamad. De andra länderna ser att inget händer i Kroatien och tar det till intäkt att inte göra något själva, säger han.
Vladimir Drobjnak är Kroatiens chefsförhandlare med EU. Mellan två möten tar han emot DN i regeringsbyggnaden. Han ger en annan bild av läget, förhandlingsaktiviteten har aldrig varit högre än nu. Blockaden gör dock att inga resultat kan presenteras offentligt, inga kapitel kan stängas, nya kapitel kan inte öppnas.
– Det är som en författare som skriver underbara böcker, men inte kan få dem publicerade, säger Drobjnak.
Frustrerande?
– Ja, men det är inte vår sak att vara frustrerade. Vår uppgift är att arbeta hårt, säger chefsförhandlaren.
Hittills har kroaterna stått bakom honom. Alla partier i parlamentet är för EU och i opinionsmätningarna hade EU-vännerna länge ett massivt övertag. Förhandlingarna ska följas av en folkomröstning, att döma av de allra senaste mätningarna kan det bli en oviss historia. Skepsisen växer i blockadens spår.
Vladimir Drobjnak är dock säker på att kroaterna kommer att rösta ja.
– Medlemskapet handlar inte i första hand om att få tillgång till den inre marknaden eller strukturfonderna, utan att få delta i beslutsprocessen i Bryssel som en likaberättigad medlem, säger han.
Vladimir Drobjnak har dock ingen aning om när denna dröm kan bli verklighet, ”en gissningslek” säger han med hänvisning till blockaden. Han uttalar sitt förtroende för ordförandelandet Sverige, men ställer sig skeptisk till öppna ingripanden.
– Nu är det tid för tyst men hård diplomati, säger han.