2000: EU:s ledare enas om Nicefördraget, nya grundregler för hur EU ska fungera. Ändringarna gäller bland annat beslutsformer och ska underlätta utvidgningen av unionen med fler länder. Eftersom Nicefördraget blivit en kompromiss, startas direkt en debatt om hur EU ska fungera i framtiden. Hur ska beslut fattas? Vilken laglig tyngd ska grundläggande rättigheter ha? Vilken roll ska ländernas egna parlament spela? Hur kan EU:s fördrag göras begripligare?

2001: Europeiska konventet sammankallas. Uppgiften är att föreslå hur EU:s fördrag ska förändras. I konventet sitter folk från medlemsländernas regeringar och parlament samt kommissionen och EU-parlamentet.

2003: Konventet lägger fram sitt förslag. Samtidigt träder Nicefördraget i kraft.

2004: EU-ländernas stats- och regeringschefer undertecknar den nya EU-konstitutionen. I nästa steg ska medlemsländerna godkänna den i parlament eller genom folkomröstning.

2005: Vägen mot det nya fördraget spärras efter att både fransmännen och nederländarna sagt nej i folkomröstningar.

2007: Processen sätter fart igen under det tyska ordförandeskapet. I juni blir EU-ledarna överens om ett nytt förslag som får namnet Lissabonfördraget. Konventets omfattande tanke med en helt ny konstitution för unionen har ersatts av ett antal förändringar i gällande fördrag.

2008: Irländarna förkastar det nya fördraget i en folkomröstning. Sveriges riksdag godtar det.

2009: I oktober röstar irländarna ja i en folkomröstning. Den 3 november godkänner Tjeckien som sista medlemsland fördraget, genom att den motvillige presidenten Vaclav Klaus till slut skriver på.