De enskilda individerna – och sakfrågorna – har varit avgörande för årets val till Europaparlamentet. Det menar statsvetare Magnus Blomgren.
År 1999 gjorde Folkpartiet succé i valet till EU-parlamentet. Experterna började tala om Marit Paulsen-effekten.
Nu har samma sak hänt igen.
Folkpartiet noterar 13,6 procent – Marit är tillbaka.
- Det ser ut att ha gynnat dem även i det här valet. Slutsatsen måste vara att de partier som lider brist på en röstmagnet förlorar, de som har en vinner, säger Magnus Blomgren.
Förlorare den här gången är exempelvis Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt står inte längre på deras lista vilket nu tycks visa sig på resultatet.
I stället har samarbetspartiet MP gått starkt framåt. Bland annat, tror Blomgren, för att Carl Schlyter har klarat sig bra i valrörelsen.
- Det beror nog lite grann på att han har drivit samma frågor som Piratpartiet, lite PP light. Han blev näst bäst i klassen vilket gjort att han vunnit i förtroende.
Att Piratpartiet kom in anser Magnus Blomgren vara förvånande – och alldeles självklart.
- Det stämmer ju relativt bra med många av opinionsundersökningarna. På det sättet är det inte så förvånande. Samtidigt innebär det stora förändringar. PP kommer in som ett helt nytt parti – och de kommer in rejält.
Lika rejält, konstaterar han, åker Junilistan ut.
- Det finns uppenbarligen bara plats för ett parti bredvid de etablerade i den mediala diskussionen, vilket vi nu ser resultatet av.
Magnus Blomgren påpekar också en i EU-sammanhang gammal sanning: valen till Europaparlamentet gynnar småpartier och missgynnar stora partier.
- Vi diskuterar nästan bara småpartierna, marginalpartierna. Det finns en relativt stor grupp som röstar på dem. De stora partierna behåller sina mandat, där förändras bara resultaten med några procent.