Han lär knappast injaga ryssskräck i sina svenska värdar under morgondagens toppmöte i Stockholm. Tvärtom: president Dmitrij Medvedev verkar sympatisk och säger ofta ”rätt” saker. Men han är inte Rysslands mäktigaste man.
Inte blir det som 1997, när en rödnäst Boris Jeltsin förklarade att svenskarna ”var trötta på att elda med kol” och tycktes tro att han var i Finland. Inte heller kan vi vänta oss det tuffa maktspråk som Vladimir Putin, Medvedevs företrädare och mentor, vant omvärlden vid.
Vem är denne Medvedev? Putins lydige springpojke – eller en statsman med egen vilja? Bilden är inte alldeles entydig.
Konkret har nästan inget förändrats under Medvedevs 18 månader i Kreml. Demokratin är fortfarande krasslig, ekonomin hackar och utrikespolitiskt har Ryssland fortfarande taggarna mot omvärlden.
Men på sistone har presidenten börjat säga saker som Putin inte brukar säga.
I ett tal nyligen fördömde han Stalinerans terror i skarpare ordalag än någon tidigare rysk ledare gjort och pekade ut Stalin som kriminell. Talet var inte banalt, särskilt inte som många just nu talar om en Stalinrenässans i Ryssland. Nyligen kom diktatorn trea i en teveomröstning om historiens största ryssar.
Även i sin analys av nutiden är Medvedev betydligt mer krass än Putin. I förra veckans tal till nationen målade han upp en bild av hemlandet som ett ekonomiskt bakvatten, genomsyrat av korruption och svårt olje- och vodkaberoende.
Under Putins presidenttid 2000–2008 betonades i stället ständigt hur Ryssland åter hade ”satt sig i respekt” och hur bra det gick för landet, vilket delvis var sant. Olja och gas flödade ut, och pengarna in.
Att Medvedev nu lyfter fram brister kan ses som kritik mot Putin. Det är det kanske, men framför allt är det en del i hans eget projekt: moderniseringen av Ryssland. Det handlar om att börja tillverka något som faktiskt går att sälja.
syftet må vara vällovligt, men har presidenten makt nog att förverkliga det? Många tvivlar.
När tidskriften Forbes nyligen rankade världens mäktigaste hamnade Medvedev på tredje plats bland ryssarna, långt efter Putin och slagen även av Igor Setjin, en av Putins nära förtrogna och ledare för ”KGB-klanen” i rysk politik.
Bägge dessa mäktiga män har hittills synts rätt kallsinniga till presidentens modernisering.