– Det är alldeles för många främlingar här. Jag gillar inte att turkar och marockaner säger vad jag ska göra. De får ju rösta när de kommer hit och är på väg att ta över samhället. Nej, jag ska rösta på Wilders.
Det säger Henk, som inte vill säga sitt efternamn mer än att det börjar på Van, där han står i sin orange stråhatt och studerar de firande på båtarna som trafikerar kanalen. Det är Drottningens dag, och folk har gått man ur huse för att fira. Feststämningen i Amsterdam är på topp.
Men spänningar råder i det nederländska samhället. I storstäder som Amsterdam och Rotterdam är snart 50 procent av befolkningen muslimer och Geert Wilders vinner inte bara Henks sympatier. Enligt en opinionsundersökning för två månader sedan skulle hans Frihetsparti få flest röster av alla om parlamentsval hölls i dag. Denna blondslingade Mozartliknande partiledare spelar på den rädsla som nederländare känner inför att en allt större del av befolkningen är muslimer. Han har kallat Koranen för fascistisk och tycker att den i likhet med Hitlers ”Mein Kampf” bör förbjudas.
– Det pågår en strid och vi måste försvara oss. Innan du vet ordet av finns det fler moskéer än kyrkor här, har han varnat.
Wilders trummar ut sitt budskap genom snärtiga korta uttalanden och vet hur rubriker skapas. När hans film ”Fitna”, där Koranen målas ut som en uppmuntran till terrorism, släpptes väckte det uppmärksamhet långt utanför Nederländernas gränser.
Nu står han åtalad för att filmen uppviglar till hat, något som fått Wilders att spela ut kortet om yttrandefrihet och ytterligare framstå som den outsider han vill verka vara, trots att han suttit i Nederländernas parlament sedan 1998.
Men Wilders är bara en del av Nederländerna. De flesta jag möter säger att de är för det öppna och toleranta samhälle där äktenskap mellan homosexuella tilläts tidigt, olika kulturer omfamnas och prostitution är laglig.
– Vi vill visa Nederländernas positiva och toleranta sida, säger Ben Roymans och delar ut ännu en brandgul huvudduk på Drottningens dag, då hela Nederländerna är klätt i orange.
Han och Melissa Oosterbroek ställde upp i en tävling utlyst av Haarlems stad, ett par mil utanför Amsterdam, med uppmaningen att ta fram ”bästa idén för ett tolerant samhälle”. Deras idé var att dela ut orange huvuddukar på Drottningens dag som en symbol för mångfalden i samhället.
– Det är för mycket negativa skriverier, jag tycker inte de stämmer med den rätta bilden. Många säger när jag delar ut sjalen ”är det här det som Wilders är mot – i sådana fall, snälla ge mig en”, säger Ben Roymans.
Det är multikulturellt klätt i orange i Haarlem denna dag. Jag träffar Barcla med släktingar som alla har brandgula dekorationer dagen till ära.
– Skitsnack, han förenklar saker och ting, fnyser Barcla om Geert Wilders politik.
Hon, som ursprungligen kommer från Somalia och är muslim, känner sig inte nederländsk och tror att hon aldrig kommer att göra det.
Invandringsfrågan har varit het i Nederländerna ända sedan politikern Pim Fortuyn gick fram kraftigt i valrörelsen 2002. Fortuyn gjorde något som nederländska politiker fram till dess inte hade vågat: han talade om invandringen och pekade på flera problem som den fört med sig.
Fortuyn mördades av en djuraktivist i valrörelsen och två år därefter sköts filmaren Theo van Gogh till döds av en marockan efter att tillsammans med politikern Ayan Hirsi Aali ha gjort en film som kritiserar våld mot muslimska kvinnor.
Sedan dess förespråkar de flesta nederländska partier en strikt invandringspolitik, kraven för att släppas in i landet hör nu till de hårdaste inom EU och inbegriper både språktest och prov på kunskaper om landets kultur.
Samtidigt syns allt fler invandrare på höga poster i samhället. I Rotterdam, där Fortuyns parti hade sin bas, fick landet för drygt tre månader sedan sin förste muslimske borgmästare, Ahmed Aboutaleg. Aboutaleg med sina två pass, ett marockanskt och ett nederländskt, känner sig mer nederländsk än de flesta.
– Jag flyttade hit när jag var 15 år, jag talar både arabiska och nederländska flytande och växte upp som troende muslim. Men efter 32 år i Nederländerna är jag i allt mitt tänkande och agerande nederländsk, säger han.
Aboutaleg tar emot internationella journalister i Rotterdams ståtliga stadshus. Han ser många ljusa tecken i samhällsutvecklingen.
– Tittar man på boende, utbildning och inkomst har invandrare det bättre i dag än för fem år sedan. Levnadsstandarden har ökat betydligt och många har kommit upp sig i politiken och på andra områden. Det här är inget rasistiskt samhälle, i sådana fall hade jag aldrig blivit borgmästare.
Våldsamheter är vardag i Rotterdam, men Aboutaleg menar att det rör sig om ett fåtal våldsamma extremistiska muslimska ungdomar som skapar rädsla.
– De ska gripas och sättas i fängelse. Alla som inte accepterar värderingar och regler här bör överväga om Nederländerna är det rätta landet för dem, säger han frankt.
När Aboutaleg talar med muslimer varnar han dem för att inta en offerroll och uppmanar dem att delta i samhället.
– Till nederländare säger jag att jag förstår deras rädsla men att de också har ett ansvar att skapa ett bra klimat. Ska man kunna komma in på motorvägen måste någon också vara beredd att släppa in dig.
Insläppt är helt klart 24-åriga Zainab Touraihi, som jag träffar på Rotterdams lyxhotell Westin. Touraihi klättrar i raketfart på karriärstegen.
Hon är utbildad advokat, har jobbat som rådgivare åt premiärministern och är generalsekreterare i den muslimska paraplyorganisationen CMO.
Målet är att bli politiker och hon vill att fler muslimer tar chansen. Själv försöker hon peppa sex ungdomar med invandrarbakgrund.
– I det här landet kan man börja från noll och bli vad som helst. Jag säger till dem att de kan gå på universitetet, bli doktorer, vad som helst.
Touraihi skriver på en bok som handlar om en ”ny vision av det nederländska samhället”.
– Samhället är inte svart och vitt längre. Jag är nederländsk men ser inte ut så. Men jag talar språket och känner mig nederländsk, säger Zainab Touraihi, som kom hit från Irak som nioåring