Skillnaderna mellan länderna är stora. I Sverige har vi gått till val tre gånger och intresset är till synes dåligt. 1995 låg valdeltagandet på 41,6 procent, en låg siffra som därefter sjunkit ytterligare. 1999 röstade 38,8 procent av svenskarna, 2004 bara 37,9 procent.
Bedömare menar att ointresset kraftigt undergräver unionens legitimitet; det demokratiska underskottet är helt enkelt för stort.
Enligt Annika Ström Melin, frilansjournalist och föreläsare inom EU-frågor, beror den svenska skepsisen främst på tre saker:
- Europarörelsen kom aldrig, av naturliga skäl, att förankras i Sverige på samma sätt som i övriga Europa. Vi deltog inte i Andra världskriget och stod därför utanför den massrörelse som växte fram.
- Den svenska neutraliteten. Självbestämmandet har varit en del av folkhemmet och välfärdsstaten. Fram till 1991 tyckte socialdemokratiska ledare att ”det där ska vi inte vara med i”. Det tar tid att ändra inställning.
- Våra band till USA. Landet står för hopp och framtidstro, tusentals svenskar har emigrerat dit. Till Europa har vi i stället, under århundraden, skickat soldater ut i krig.
Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap med inriktning mot europeisk politik vid Stockholms universitet, ser ytterligare förklaringar, förankrade i nutid:
- EU-parlamentet liknar inte något riktigt parlament – vi väljer ingen regering vilket gör att valet saknar dramaturgi.
- Vi röstar på en viss politisk inriktning, en partigrupp. Det är vi inte vana vid och förstår inte riktigt innebörden av.
Ett problem enligt Mörth är att politiken fortfarande är nationellt organiserad. Dessutom har de folkvalda varit dåliga på att förklara parlamentets funktion.
- Folk är inte dumma i huvudet, men vikten av det här valet har inte sjunkit in. Jag tror inte att människor uppfattar EU-parlamentet som angeläget, säger hon.
Vilket hon anser att vi borde. Vad parlamentet gör påverkar oss nämligen mer än vad den svenska riksdagen pysslar med, menar Mörth.
- Sett ur ett reellt maktperspektiv borde vi bry oss mer om vad som händer i Bryssel. Väldigt mycket av den svenska politiken avgörs där nere.
Några som inser att en europeisk demokrati håller på att byggas är, enligt Ulrika Mörth, politikerna själva. De är å andra sidan väldigt ambivalenta. De vill att folk ska rösta, men värnar fortfarande om den nationella arenan.
- Så länge det inte är val till parlamentet tonar de ned EU-frågan, de pratar inte så mycket om den. Det funkar inte. Man kan inte säga att det är viktigt och sen inte bry sig om det.
- Då får man det valdeltagande man förtjänar.
Även medierna är orsak till det minst sagt ljumma intresset.
- EU-parlamentet är väldigt osexigt, om man ska uttrycka sig så. Det är svårt att förstå och arbetssätten komplexa. Dessutom saknar det den dramaturgi vi ser i den svenska riksdagen; att prata om vilka partigrupper som kommer att dominera vissa kommittéer blir lätt tråkigt, säger Ulrika Mörth.
Annika Ström Melin befarar att vi snart kan komma att se ett EU utan direktvalt parlament – såvida den negativa trenden inte vänder. Därför betraktar hon årets val som något av ett ”ödesval”.
- Om parlamentet ska kunna uppträda som folkets röst med något slags legitimitet så kan valdeltagandet inte sjunka. Man kan tänka sig ett EU enbart som ett samarbete mellan regeringar.
Som journalist säger hon sig uppskatta parlamentet. Det är den öppnaste av EU:s institutioner och dess verksamhet debatteras öppet. Dessutom kan medborgarna, vilket blev tydligt i frågan om Telekompaketet, påverka enskilda ledamöter.
- Om alla EU:s lagar skulle beslutas av regeringarna i unionen så skulle den bli mycket mer sluten, det skulle bli mer av diplomatiska förhandlingar och som medborgare skulle det bli svårare att följa vad som händer. En återgång till mer hemlighetsmakeri.
Samtidigt, erkänner Annika Ström Melin, är det inte helt lätt att hänga med i dag heller.
- Många betänkanden är hemska och har så många ändringsförslag att man blir sjösjuk. Och alla frågor är inte så kul. Europaparlamentets lagstiftande makt finns inom områden som ibland känns otroligt tråkiga. Det kan vara på detaljnivå om olika avfallshanteringssystem och asfaltsinnehåll. De rör små, små delar av den inre marknaden, vilket också är en anledning till att folk inte bryr sig.
Du har sagt att EU känns som konstruerat för att vi inte ska bry oss?
- Ja, så tycker jag att det var på 50-talet när det var en kol- och stålunion. Då fanns ingen tanke på att folk skulle vilja ha åsikter om hur mekanismen ska skötas, det handlade mest om tariffer, tullar och exportnivåer. Det var naturligt att folk inte röstade om det.
- Successivt har det vuxit till att bli ett mer allomfattande politiskt samarbete. Ändå metoden är skrattretande lik nu som då.
Resultatet blir, menar Annika Ström Melin, att samarbetet rullat på och nu befinner sig ”bortom folks medvetande”. I det ligger naturligtvis en fara.
- Det påtagliga demokratiska underskottet i EU är allvarligt. Och det borde engagera fler.