–  Kaptensrörelsens revolt ledde till att vi fick demokrati i Portugal. Och en del av minnet av revolutionen lever nog kvar hos folket. Men den nuvarande regimen gör inget för att stärka minnet; tvärtom blir hälsovård, skola och offentlig service bara allt sämre, säger Mario Tomé.

DN träffar honom i parlamentet i partiet Bloco de Esquerdas (Väns­terblockets) lokaler. Det antikapitalistiska partiet, som är en aldrig tidigare skådad allians av maoister och trotskister, ligger på 14 procent i opinionsmätningar – Kommunistpartiet har drygt 10.

Regeringspartiet Socialdemokraterna, PS, har inte längre egen majoritet utan har backat till 38 procent. Det borde ändå finnas en betryggande vänstermajoritet för S-regeringen efter valet. Men som följd av motsättningarna sedan revolutionsåren 1974–75 kan varken Socialdemokraterna eller vänsterpartierna tänka sig en allians.

Det var natten till den 25 april 1974 som radiostationen Renacenca spelade den förbjudna sången ”Grandola Vila Morena”. Det var startsignalen från den hemliga kaptensrörelsen MFA till den militärkupp som störtade Europas äldsta diktatur.

Revolten kom totalt överraskande för diktaturregimen och för omvärlden. Militärkuppen var i första hand en protest mot krigen i Portugals dåvarande kolonier i Afrika som blivit allt kostsammare och var på väg mot nederlag.

Mario Tomé berättar om hur han som ung officer varit placerad i Guinea-Bissau och Moçambique i fyra omgångar åren före revolten. Militärledningen fick allt svårare att få fram officerare och rekryterade många unga på universiteten som förde in radikala idéer bland trupperna.

–  När vi genomförde kuppen hade vi total kontroll över militären på mellannivå, bland de officerare som skickades ut i striderna mot gerillan, säger Mario Tomé.

Diktaturens fall drog i gång en spontan upprorsvåg i Västeuropas fattigaste land. Arbetare gick i strejk, jordbruksarbetare tog över egendomar, bankanställda ockuperade bankerna för att stoppa rika från att föra ut sina pengar.

De demokratiska partiernas ledare som levt i exil skyndade till Portugal men saknade inflytande. I den radikala vågen förstatligades företag, en jordreform genomdrevs och minimilöner infördes.

Men den militära rörelsen splittrades snart, och den 25 november 1975 kom vändpunkten för revolutionen. En del av de höga officerarna hade lierat sig med bland andra Socialdemokraternas ledare Mario Soares för att stoppa vänstervågen. Det blev en konfrontation med hot om inbördeskrig.

Mario Tomé var ledare för militärpolisen som vägrade ge upp inför de höga officerarna. Fyra soldater dödades under oklara omständigheter.

–  Vi var 300 som blev arresterade. Jag fick sitta inne längst, till april, då jag släpptes utan rättegång.

–  Jag var den som ansågs värst! skrattar han.

Mario Tomé blev senare parlamentariker för ett maoistiskt parti. Numera är han aktiv i Vänsterblocket.

Portugal är fortfarande det fattigaste landet i Västeuropa, och inkomstskillnaderna är de största i hela EU. Utbildningsnivån ligger bland de lägsta i Europa.

EU pumpade in stora resurser i landet efter medlemsinträdet som drog i gång en ekonomisk utveckling. Men under 2000-talet har Portugal hamnat på efterkälken jämfört med bland andra grannlandet Spanien.

Politikerna har olika förklaringar till varför Portugal släpar efter.

– Den portugisiska borgarklassen är gammalmodig, säger Väns­terblockets ordförande Francisco Louca.

– Före revolutionen levde den på inkomsterna från kolonierna och gjorde inget för att modernisera. Efter 1975 återgick allt till det gamla.

Den tidigare socialdemokratiske vice premiärministern Antonio Vitorino, före detta EU-kommissionär, pekar på Portugals svåra utgångsläge som ett extremt fattigt neokolonialt land. Och försöken att genomföra reformer som i övriga Europa har mött hårt motstånd.

– De starka fackföreningarna domineras till stor del av Kommunistpartiet, som är mycket konservativt i sådana här frågor, säger Vitorino.

Samordningsminister Pedro Silva Pereira medger att motståndet är starkt mot avregleringar men pekar på att även andra länder har problem:

– Vi har lyckats genomdriva våra program, medan president Sarkozy i Frankrike tvingats dra tillbaka en hel del av sina planer.

Sedan S-regeringen kom till makten 2005 har den ökat takten i reformprogrammet. Men det har haft sitt pris i minskat opinionsstöd. Och i år står partiet inför både regional- och parlamentsval.

Antonio Vitorino tror dock inte på någon möjlighet till en vänsterkoalitionsregering efter valet.

–  Kommunistpartiet är fortfarande ett stalinistiskt parti och Väns­terblocket är totalt opålitligt. Om dagens opinionssiffror skulle bli valresultat tror jag vi får se en minoritetsregering med PS, säger han.

Pedro Silva Pereira vill inte spekulera om valutgången men ser inga förutsättningar för regeringssamarbete med vänsterpartierna.

– Väljarna ska också veta det på valdagen. Det finns ingen plan B, säger Pereira.

Vänsterblockets Francisco Louca är inte heller intresserad av att ingå i någon vänsterregering. Han menar att Socialdemokraterna står för en kapitalistisk politik.

– Erfarenheterna av breda rege­ringar som Romano Prodis i Italien har varit mycket negativa. Den folkliga rörelsen har försvagats kraftigt av sådana uppgörelser, säger Louca.

Det finns dock tecken på att den forna kolonialmakten Portugal är på väg att skaffa sig en ny roll i världen.

Angolas president José Eduardo dos Santos kom för första gången på statsbesök till den forna kolonialherren i mitten av mars 35 år efter diktaturens fall. De två staterna fördjupar nu sitt samarbete som jämbördiga parter, upprättar en gemensam investmentbank och ingår i den nya organisationen för portugisiskspråkiga länder, CPLP.