När rösterna räknats på Irland är det dags att lägga maktpussel i Bryssel. EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt får bråda dagar när huggsexan om toppjobben ska avgöras. Spekulationer om de heta kandidaterna pågår för fullt i maktens korridorer i Europa.
Om Lissabonfördraget träder i kraft får Bryssel två nya makthavare. En ”EU-president” som ska vara ordförande för stats- och regeringsschefernas EU-arbete, och en hög representant för utrikesfrågor, en ”utrikesminister” som både ska vara vice ordförande i EU-kommissionen och ständig rådsordförande för EU:s utrikesministrar.
Därför avvaktar alla med sina namn till nästa EU-kommission i väntan på Irlands besked, säger EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt till DN:
– För att få ihop det här pusslet måste man börja med de högsta befattningshavarna. Ordföranden måste balanseras med den höge representanten. Och eftersom flera länder kommer att göra anspråk på den höge representanten går inte pusslet att lösa ut förrän du löst ut de två huvudfigurerna. Och det kräver att du vet att du har Lissabonfördraget.
Men så fort de irländska rösterna räknats börjar huggsexan. Och det viskas redan namn i korridorerna.
Att dela ut jobben är en balansakt där stora länder vägs mot små, öst mot väst, nord mot syd och höger mot vänster. Eftersom både kommission och parlament fått högerordförande bör en S-kandidat få ett av toppjobben.
Den nya ”utrikesministern” får med plats i både råd och kommission en mycket tyngre post än nuvarande utrikestalesmannen Javier Solana. Carl Bildt nämns ofta som kandidat, men har också många motståndare. Finländske EU-kommissionären Olli Rehn (C) har visat intresse. Förre Natochefen Jaap de Hoop Scheffer verkade het ett tag, men har hjärtbesvär. Tysklands Frank-Walter Steinmeier (S) har nämnts, men kan Angela Merkel utse en socialdemokrat? Franske utrikesministern Bernard Kouchner, numera ex-socialist, nämns ibland.
Vilken roll den nya EU-presidenten får – samordnare som håller ordning på pärmarna eller internationell statsman med hög profil – avgörs mycket av vem som får jobbet.
Förre brittiske premiärministern Tony Blair, S-kandidat med högertycke, har åkt ut och in på listan men verkar het nu. Holländske premiärministern Jan Peter Balkenende, kristdemokrat, driver diskret kampanj för sig själv. Förre spanske premiärministern Felipe Gonzales (S) nämns, liksom Finlands förre statsminister Paavo Lipponen (S).
Om irländarna röstar nej väntar i stället en fajt om vilket land som ska mista ”sin” medlem i EU-kommissionen. Det gällande Nicefördraget föreskriver en bantad EU-kommission från november 2009. Hur många portföljer som ska bort får EU-ledarna göra upp om. Det kan bli en hård match. Vilken regering avstår frivilligt från sin kommissionär?
Jokern i leken är Tjeckiens president Vaclav Klaus, som inte skrivit på fördraget i väntan på ett domstolsbesked. Detta kan dröja månader efter ett irländskt ja. Även EU-parlamentet har ett ord i laget. De folkvalda ska fråga ut och godkänna nya kommissionen. År 2005 lyckades de peta två kandidater.