I lägenhet nummer 11 i ett nedgånget hyreshus i centrala Bukarest har organisationen Adpare sitt kontor. Gina Stoian och Alexandra Mitroi tar emot DN och berättar om sitt arbete för att hjälpa offren för människohandeln.
 

Men de vill inte ställa upp på bild. Det lilla mörka rummet vi sitter i används ibland som tillfällig övernattning och den lägenhet där traffickingoffren göms ligger inte långt härifrån. De vill inte att de kriminella nätverken ska få någon hjälp att hitta hit. 

– Vi vill ge kvinnorna skydd, därför är allt lite hemligt, säger Gina Stoian.
 

Hon berättar om hur utbredda nätverk de kriminella organisationerna har. De unga kvinnorna rekryteras ofta genom att någon granne eller släkting erbjuder sig att ordna jobb utomlands åt dem. Rekryterarna ordnar biljetter och resplan, men när de kommer fram tar den hallick som köpt dem passen ifrån dem, låser in dem och tvingar dem till prostitution.
 

I det fattiga Rumänien framstår lönerna i Västeuropa som skyhöga och mer än 2 miljoner rumäner arbetar i andra EU-länder. Många unga kvinnor låter sig luras av talet om lättjänta pengar i utlandet.

Den omfattande människohandeln bröt ut efter revolutionen 1989 när gränserna öppnades. Men först 2001 tillkom en lag mot trafficking och det dröjde till 2006 innan staten på ett samlat sätt började bekämpa den här brottsligheten. Traffickingoffer som lyckats fly från sina hallickar har fått vända sig till frivilligorganisationer för att få hjälp. 
 

Adpare, som står för Association for developing alternative practices for reintegration and education, har funnits sedan 2003. I dag har man en lägenhet med fem platser i Bukarest, och söker efter ytterligare en lägenhet. Utöver ett tillfälligt boende den första tiden efter flykten från hallicken ser Adpare till att kvinnorna får psykologiskt och rättsligt stöd.
De flesta av kvinnorna återvänder direkt till sina familjer och talar inte om vad de varit utsatta för.

– Det är en stor brist på organisationer som kan hjälpa offren och trycket är hårt på oss att ta emot fler. De senaste två åren har vi fått pengar från regeringen till vårt arbete, säger Gina Stoian.

Dumitru Licsandru, chef för den statliga myndigheten mot trafficking, berättar stolt att han fått in en särskild budgetpost för stöd till frivilligorganisationerna och att anslaget växer i år till 400.000 euro.
 

– I dag har vi speciella grupper inom polisen och gränspolisen som arbetar med att bekämpa människohandel. Vi har ett nätverk av åklagare och domare, och vi har åtta statliga härbärgen för boende för offer, berättar han.
 

FN-organet UNHCR tycker ändå att Rumänien inte uppfyller alla minimikrav för att bekämpa trafficking. Organisationen kritiserar att antalet åtalade och dömda för trafficking minskar.
Dumitru Licsandru värjer sig mot kritiken. Han visar upp statistik på att nära 200 personer per år dömts de senaste tre åren. Och han tycker inte det är konstigt att myndighetens statistik över antalet offer för trafficking halverats de senaste fyra åren till bara drygt 1.200 i fjol.

– Det är mycket lättare att få ett riktigt jobb utomlands nu när Rumänien är EU-medlem. Man behöver inte längre förlita sig på någon förmedlare, säger han.
 

Men det är också konflikt kring myndighetens arbete bland frivilligorganisationerna. Iana Mattei, som startade rörelsen Reaching Out på 90-talet och drev fram lagstiftningen mot trafficking, vägrar samarbeta med den statliga myndigheten. Hon är upprörd över kravet på att uppgifter om traffickingoffren ska lagras i en databas för att få statligt stöd.
 

– De här uppgifterna sparas för alltid och kan läcka ut flera år senare när flickorna är gifta och har barn. Deras nya liv kan bli helt förststört, säger Iana Mattei.

I Pitesti tio mil norr om Bukarest har hennes organisation med hjälp av internationellt stöd byggt ett hus där de tar hand om offer för människohandel. Reaching Out har ett ettårigt program för att hjälpa kvinnorna att återintegreras.
 

För att göra sig helt oberoende av rumänska staten har organisationen börjat bygga ett hotell i Transsylvanska alperna ett par timmars bilfärd från Pitesti med hjälp av internationella donationer. Inkomsterna från hotellet ska finansiera stödverksamheten för människohandelns offer.
 

– Här försöker jag vinna min självständighet för att kunna tala om sanningen, säger Iana Mattei.
 

För den rumänska regeringen är Iana Matteis kritik ett orosmoment. Hon är den internationellt mest kända aktivisten i arbetet mot trafficking och var med och drev fram landets lagstiftning. Den statliga myndighetens chef Dumitru Licsandru försäkrar att inget kommer att läcka ut från databasen.
 

– Vi vill samarbeta med frivilligorganisationerna och jag hoppas det startas fler nu när de statliga anslagen ökar, säger han.