Vaddå sociala medier, kanske många av oss muttrar över begreppet. Men det handlar om alla slags medier där det förekommer interaktion och kommunikation åt flera håll. Tv är inte socialt – du tittar, men får inte svar på frågor som du kastar ur dig i soffan. Samma sak med radio och papperstidning.
Sociala medier handlar om att på internet blogga, twittra, kommentera, länka och skicka vidare. Sociala medier är själva sätten att socialisera på. Allt utspelar sig sedan på olika plattformar på nätet, som Youtube, Twitter och Facebook.
Den som kör med envägskommunikation på dessa plattformar kan räkna med att intresset inte blir på långt när så stort som det som en rejält interagerande person drar till sig. Ett snabbt svar på en utkastad fråga gör att den som svarar känner sig sedd – är sedd. Twitter är kanske det tydligaste exemplet.
- Jag tror Twitter på sikt har stor betydelse inom politiken. Det ser man på Gudrun Schyman. Folk har pratat mycket om hur hon använder Twitter – hon svarar på alla inlägg, säger Sofia Mirjamsdotter.
Dialog är vad det hela handlar om, säger hon, och lyfter fram Mona Sahlin som ett dåligt Twitter-exempel. EU-aktuella Marita Ulvskogs (S) twittrande har hon inte ens läst, och antar därmed att det inte är mycket att hänga i julgranen. Vid en koll på Ulvskogs Twittersida blir det snabbt uppenbart att några kommentarer svarar hon inte på.
Det blir i stället en rak, kortfattad summering i ganska opersonlig dagboksform. Så ser det ut för merparten av de EU-kandidater som valt att twittra – tvåvägskommunikation saknas.
Men trots Schymans stora benägenhet till dialog är det, säger Sofia Mirjamsdotter bara Piratpartiet (PP) som grundmurat kan det här med sociala medier. Som är uppfödda på det.
- Det är lite farligt att lägga för stor vikt vid enskilda plattformar som Facebook och Twitter. Det handlar om att leva sociala medier. Folk som av naturen förstår det här med kommunikation brukar kallas "social media naturals", en sådan är Gudrun Schyman.
Mirjamsdotter berömmer även Centerpartiets Fredrick Federleys (som dock inte var kandidat i EU-valet) talang inom detta, och säger att för honom är det lika bekvämt att blogga som det är för Alf Svensson (KD) att "sitta i en valstuga".
Alf Svensson lyckades i valet ta sig förbi partiets förstakandidat Ella Bohlin, trots hennes twittrande, bloggande och närvaro på Facebook.
Sofia Mirjamsdotter är ingen politisk analytiker. Hur avgörande de sociala medierna varit för partiernas respektive med- och motgångar går inte att säga. Men några saker går att konstatera:
- Miljöpartiets kandidater twittrade och bloggade friskt, och körde reklam på musiktjänsten Spotify – och mer än dubblade sitt resultat
- Socialdemokraterna misslyckades med att bättra på resultatet – trots den interaktivt inriktade valplattformen "Mitt S"
- Piratpartiet tog som nykomling ett mandat i Europaparlamentet.
- Piratpartiet kom ju in på att de lever och andas sociala medier, samtidigt som de håller allt enkelt och lättfattat. Det blir inte exkluderande, för det finns hela tiden en hel flock som är beredd att förklara och hjälpa till, säger Sofia Mirjamsdotter.
Men ska de äldre partierna bara ge upp racet?
- Nej, jag tror absolut att alla kan bli bättre på sociala medier. Men det måste genomföras på sikt. Problemet nu har varit att man bara smällt upp nåt inför valet. Det har varit envägskommunikation och megafonbloggar i stället för dialog.
Hon betonar återigen att politikerna inte ska stirra sig blinda på själva plattformarna. Twitter kan ju vara död redan nästa år, det vet vi inte. Hon råder partierna att sätta igång bums med att få in det socialmediala tänket i det naturliga flödet.
- Titta på Piratpartiet, på hur de har lyckats. Det handlar inte om strategier, utan om ett naturligt tillstånd.
Men, tillägger hon, det är kul att se att politikerna åtminstone försöker och "gör så gott de kan". Nu krävs intresse, utbildning och förståelse för att det ska bli bättre genomslag i riksdagsvalet 2010.
- Det är som i alla andra sociala sammanhang. Efter tio fina middagar vet du hur du ska uppföra dig.