Europa 2009

Ministerrådet är EU:s viktigaste beslutande organ. Det består av ministrar från medlemsländernas regeringar. Vilka ministrar som möts varierar med de frågor som ska behandlas: miljöministrarna beslutar om miljöfrågor, jordbruksministrarna om jordbruksfrågor och så vidare. Ministermötena förbereds noggrant genom ständiga förhandlingar mellan länderna i olika arbetsgrupper. När en fråga väl kommer upp till beslut är det i regel redan klart hur länderna ställer sig. Omröstningar är sällsynta. När länderna röstar väger deras röster olika tungt (se lista här intill).

På de flesta områden fattas besluten tillsammans med parlamentet. Då är också mötena och protokollen offentliga. Men det finns områden där ministerrådet beslutar ensamt. Det gäller i regel nationellt känsliga frågor, som skatter och säkerhetspolitik.

Ordförandeskapet i rådet roterar mellan medlemsländerna två gånger om året. Byte sker den 1 januari och den 1 juli. Om Lissabonfördraget träder i kraft ska en permanent ordförande för ministerrådet inrättas, ett slags EU-president. Redan i dag finns en person i ledningen för ministerrådets generalsekretariat som assisterar ordförandeländerna. Generalsekreteraren – sedan 1999 spanjoren Javier Solana – är samtidigt EU:s ”höge representant” i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Generalsekreteraren utses av ministerrådet med kvalificerad majoritet för fem år i taget.

Ministerrådet håller de flesta möten i Bryssel, men under april, juni och oktober sammanträder man i Luxemburg. Minst två gånger per ordförandeskapsperiod hålls toppmöten med EU:s stats- och regeringschefer, då unionens riktlinjer läggs fram. Inte sällan ägnas en stor del av mötena åt att försöka lösa aktuella kriser av olika slag. Toppmötena hölls tidigare i respektive ordförandeland, men på grund av att säkerhetsproblemen tilltog i takt med att EU utvidgades beslöt man för några år sedan att alltid förlägga toppmötena till Bryssel.

Här är en lista över de länder som innehar ordförandeskapet de närmaste åren:

2009: jan-juni Tjeckien, juli-dec Sverige.

2010: jan-juni Spanien, juli-dec Belgien.

2011: jan-juni Ungern, juli-dec Polen.

2012: jan-juni Danmark, juli-dec Cypern.

2013: jan-juni Irland, juli-dec Litauen.

2014: jan-juni Grekland, juli-dec Italien.

2015: jan-juni Lettland, juli-dec Luxemburg.

Anders Bolling

anders.bolling@dn.se

Hans Rosén

hans.rosen@dn.se

Läs mer: EU-skolan - lektion 1: Så funkar parlamentet

Kommentarer(2)

Visar 1-2 av 2. Per sida:

Namn

eller Logga in med Facebook

Logga ut

Inloggad som

Publicera min kommentar på Facebook

Kommentar (Max 500 tecken)

Om du har en egen blogg/sajt, skriv in den här:

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Jag godkänner DNs policy för artikelkommentarer.

Skicka

Jag tror att det grundas på ländernas befolkningsmängd, och det beror på att de länder med fler invånare representerar fler människors åsikter.

Natta, 21:53, 22 maj 2009. Anmäl

Varför har länderna olika antal röster?

Yac, 16:05, 20 maj 2009. Anmäl