EU-skolan - lektion 4: Så stiftas en lag

Beslut fattas i de flesta fall av parlamentet och rådet tillsammans, men det finns också områden där rådet ensamt bestämmer. Vilken beslutsform som används beror på vilken slags fråga det gäller.

Vanligast är det som kallas medbeslutandeförfarande. Det är också den beslutsform som ger parlamentet störst inflytande. Dels kan parlamentet föreslå ändringar i kommissionens förslag, dels måste parlamentet och ministerrådet vara överens för att lagen ska bli verklighet.

Så här ser gången ut när lag stiftas enligt medbeslutandeförfarande:

1. Kommissionen föreslår en ny lag.

2. Parlamentets första behandling (kallas ibland första läsning). I Europaparlamentet hamnar ärendet i ett utskott och en parlamentariker, kallad rapportör, blir särskilt ansvarig. Utskottet antar ett betänkande som parlamentet sedan röstar om. Resultatet kan antingen bli att förslaget godtas som det är, eller att parlamentet förslår ändringar.

3. Ministerrådets första behandling. Frågan förbereds i någon av ministerrådets arbetsgrupper. Hemma i Sverige börjar regeringen formulera en svensk ståndpunkt, som förankras i riksdagens EU-nämnd. Sedan röstar fackministrarna från respektive land om det förslag som jobbats fram, kallat den gemensamma ståndpunkten. Antingen är man ense med EU-parlamentet och då antas lagen, med de eventuella ändringar som gjorts. Eller också avvisar rådet parlamentets förslag. Processen rullar då vidare, till att börja med genom att kommissionen yttrar sig om rådets ståndpunkt.

4. Parlamentets andra behandling. Ministerrådets gemensamma ståndpunkt behandlas av det ansvariga utskottet, eventuella ändringar tillförs den föreslagna lagtexten. Parlamentet röstar om sitt eget nya förslag, som kommissionen kommenterar innan det går vidare till rådet.

5. Ministerrådets andra behandling. Svenska regeringen har fortsatt jobba med frågan i rådets arbetsgrupper och informerat EU-nämnden. Om rådet i sin omröstning godtar parlamentets nya förslag, antas lagen. Annars går ärendet vidare till en förlikningskommitté.

Om enighet inte uppnåtts fortsätter ärendet så här:

6. Förlikningskommittén. Representanter för kommissionen fungerar som medlare i kommittén, där det sitter 27 ledamöter från ministerrådet och lika många från parlamentet. Uppgiften är att i direkta förhandlingar komma överens om ett gemensamt förslag. Misslyckas detta så blir det ingen ny lag.

7. Parlamentets och rådets tredje behandling. Om förlikningskommittén blir enig ska både parlamentet och rådet rösta igen. För att lagen ska klubbas måste det bli ett ja i båda omröstningarna. Annars skrotas lagen.

Andra sätt att fatta beslut är:
Samarbetsförfarande – parlamentet får föreslå ändringar i kommissionens förslag men ministerrådet kan bortse från dem.
Samtyckesförfarande – lagförslaget måste godkännas av parlamentet som dock inte får göra ändringar.
Samrådsförfarande – parlamentet har möjlighet att yttra sig men ministerrådet behöver inte ta någon hänsyn till synpunkterna.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut