I Ungern revs första delen av järnridån

Händelserna i Sopron sommaren 1989 bidrog till det gamla östblockets definitiva sammanbrott. Den 9 november 1989 föll Berlinmuren, i november och december föll kommunistdiktaturerna i Tjeckoslovakien, Rumänien och Bulgarien. Tidigare hade samma sak skett i Polen. I oktober 1990 återförenades Tyskland. Warszawapakten och Sovjetunionen upplöstes 1991.

En varm, solig aprildag är idyllen total i Soprons gamla stadskärna. Kaféerna är öppna och stadstornet dominerar gatubilden. Att det skrivits världshistoria här för 20 år sedan känns overkligt.

I augusti kommer hela staden att fira 20-årsminnet av gränsöppningen och Paneuropeiska picknicken, som blev startskottet till Berlinmurens fall.

Ungerns president László Solyom ska tala, politiker och regeringschefer från hela Europa – kanske även statsminister Fredrik ­Reinfeldt som representant för EU:s ordförandeland Sverige – kommer till Sopron. Konserter ska hållas och ett nytt monument vid gränsen ska invigas.

– Vi vill informera världen om händelserna som ledde fram till järnridåns fall, säger Lászlo Magas, ordförande i den stiftelse som sedan 1994 arrangerat de årliga minneshögtiderna, när DN möter honom i Sopron.

Det var en varm fredagskväll den 30 juni 1989 på restaurang Regi Vigadó i ungerska Debrecen som László Magas och vännerna Mária Filep och Ferenc Mészaros vid ett möte med oppositionsgruppen Demokratiskt forum kom på idén att ordna ett möte, öppet för både ungrare och österrikare, vid gränsen nära Sopron.

Arrangemanget fick benämningen Paneuropeiska picknicken och skulle gå av stapeln den 19 augusti. Man enades om att dåvarande biträdande premiärministern, reformkommunisten Imre Pozsgay, och den österrikiske ledamoten av Europaparlamentet Otto von Habsburg skulle inbjudas att stå som beskyddare av evenemanget.

– Situationen 1989 var att Ungern var moget för en förändring. Den kommunistiska enpartistaten var inte lika stark längre, säger László Magas.

Allt sedan Michail Gorbatjovs makttillträde i Sovjetunionen 1985 och den nya politiken med glas­nost, öppenhet, hade hoppet ökat om en förändring i Östeuropa.

Ungern var ett särfall. I ”den gladaste baracken i östblocket” hade partichefen János Kádár genomfört ett ekonomiskt reformprogram, ”gulaschkommunismen”, som gjorde tillvaron något lättare för ungrarna än för medborgarna i andra östländer.

Kádár var den som Sovjet satsade på som partiledare efter krossandet av Ungernrevolten 1956.

I det ungerska kommunistpartiet fanns en grupp ledande kommunister som såg förändringarna i Sovjet, insåg behovet av reformer i Ungern och anade att det nu fanns möjlighet att genomdriva dessa.

1988 avsattes Kádár som partichef. Premiärminister och biträdande premiärminister blev reformkommunisterna Miklós Nemeth och Imre Pozsgay. Från sina maktpositioner kunde de steg för steg jämna vägen för en avveckling av kommunistdiktaturen i Ungern.

När DN möter Imre Pozsgay, 76 år, för en intervju i hans hus utanför Budapest med Donau några kvarter bort är det tre saker han betonar i reformarbetet han tog strid för: hur långt Ungern skulle våga gå gentemot Sovjet, avvecklingen av järnridån mot Österrike samt omvärderingen av revolten 1956.

– Jag reste mycket och träffade politiker utomlands. Överallt fick jag samma råd, till och med av påven: ”Var försiktig och se upp med Sovjet”, berättar Imre Pozsgay för DN.

Hösten 1988 besökte han gränsen mot Österrike och deklarerade till ungrarnas och omvärldens häpnad att Ungern ämnade montera ned gränsstängslet, järnridån mot Österrike. Någon officiell reaktion från Sovjet kom inte.

– Men två veckor senare fick jag telefon från chefen för gränsvakterna mot gränsen till Sovjet, nuvarande Ukraina. Han berättade att Sovjet höll på att montera upp ett gränsstängsel. Det var den bästa nyhet vi kunde få. Det betydde att Sovjet stängde dörren om sig. Vi förstod att vi var utanför och kunde fortsätta reformarbetet, säger Imre Pozsgay.

Som ordförande i Kommittén för historisk rättvisa, som omvärderade Ungernrevolten, var han med om att rikta ett avgörande dråpslag mot Kádárfalangen i kommunistpartiet.
Revolten hade officiellt betraktats som en kontrarevolution där Sovjet kom Ungern till broderlig hjälp. Nu fick kommittén igenom att den sågs som ett folkligt uppror. Det öppnade för ombegravningen av revolthjälten och premiärministern Imre Nagy och hans medarbetare i juni 1989. 100.000 Budapestbor följde statsbegravningen längs gatorna.

I maj 1989 påbörjades nedmonteringen av gränsstängslet mot Österrike. Sommaren 1989 kom uppemot 60.000 DDR-medborgare, östtyskar, till Ungern. De kunde här möta sina släktingar från Västtyskland. De flesta återvände inte till DDR.

När Paneuropeiska picknicken ägde rum den 19 augusti utanför Sopron hade inbjudningar, med karta, skickats till DDR-flyktingar vid Balatonsjön.

– Jag och Otto von Habsburg hade bestämt att inte närvara, det skulle inte vara några höga politiker med. Habsburg skickade sin dotter Valburga och jag en av mina sekreterare, berättar Imre Pozsgay.

Picknicken inleddes lugnt på båda sidor av gränsen. När gränsgrinden symboliskt öppnades stormades den oväntat av hundratals DDR-flyktingar som tog sig över till den österrikiska sidan. De ungers­ka gränsvakterna öppnade inte eld, trots att de vanliga reglerna formellt gällde.

Bilder från denna första gränsöppning spreds över världen, och den 11 september öppnade Ungern formellt gränsen mot Österrike. Under september flydde tusentals DDR-medborgare till Österrike via Ungern.

Följden blev att DDR stängde sina gränser. Trycket och protesterna ökade mot regimen, vilket slutligen ledde till Berlinmurens fall den 9 november.

I dag är det lugnt och fridfullt vid Soprongränsen. När DN besöker platsen för picknicken är det vårsol och stilla frid. Här finns flera monument och symboliska öppna gränsbommar som minner om händelserna för 20 år sedan.

I skogskanten rostar ett bevarat vakttorn, ensamt och övergivet.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut