Mitt DN
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt
Mannen - vinnare eller förlorare?

”Äldre män behöver inte hålla upp en hård fasad”

Bokmärk artikel
Carl-Axel Ringsparr har en allvarlig neurologisk sjukdom. Ändå framhåller han fördelarna med att bli äldre.

Foto: Joakim Serrander Carl-Axel Ringsparr har en allvarlig neurologisk sjukdom. Ändå framhåller han fördelarna med att bli äldre.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Har kämpat för jämställdhet i 50 år

Namn: Carl-Axel Ringsparr

Ålder: 68 år.

Bor: I Eskilstuna. Har bott på flera platser i Sverige och Norge.

Familj: Hustrun Kerstin och tre barn.

Gör: Är pensionär efter att ha arbetat med personalfrågor och varit politiskt aktiv på kommunalnivå. Har­ funderat över mans­rollen och ­strävat efter ökad jämställdhet ända sedan han gick med i  Folkpartiets ungdoms­förbund (FPU) i början av 1960-talet. Har tidigare varit aktiv i handikapprörelsen i Sverige och internationellt.

Carl-Axel Ringsparr, 68 år gammal, är inte rädd för att dö – trots att han är allvarligt sjuk. Nästan jämnårige poeten Jacques Werup ser åldrandet som en långsam övning i att avstå.

Carl-Axel Ringsparr, 68 år gammal, är inte rädd för att dö – trots att han är allvarligt sjuk. Nästan jämnårige poeten Jacques Werup ser åldrandet som en långsam övning i att avstå.

I slutet av 1950-talet formades Carl-Axel Ringsparr till man i en tid när rocklegendarerna Elvis Presley och Tommy Steele tävlade om publikens bifall. Vem av dem var en riktig man? Den trevlige Tommy eller den tuffe och sexige Elvis?

– Bägge spelade en viktig roll i hur synen på mannen förändrades. Jag minns hur det blev kravaller i Jönköping, stan där jag växte upp, efter att Tommy spelat i idrottshuset. Genom att göra uppror mot vuxenvärlden ville unga killar – men även tjejerna – skaffa sig en plats i samhället.

Annons:

I dag är Carl-Axel pensionär. Han sitter i sin elrullstol, ser tillbaka på sitt sextioåttaåriga liv och tycker att mansrollen gått i genom en revolution sedan han var pojke.

Carl-Axel minns hur han 1969 blev stoppad på barnavårdscentralen när han kom dit med sin lilla förstfödda dotter Maria. Barnmorskan var benhård: ”Du får inte komma in här. Tänk på alla mammor som sitter och ammar.”

– Även om det finns mycket kvar att göra är män och kvinnor betydligt mer jämställda i dag. Många fler män tar numer sitt naturliga ansvar för barnen än när jag blev pappa.

Carl-Axel föddes 1943 i andra världskrigets slutskede och växte upp i en brytningstid när mansrollen försiktigt började förändras.

– De som föddes före kriget, på 1920-talet och 1930-talet, hade det betydligt tuffare när de skulle bli män. I skolan rådde en kadaver­disciplin och unga pojkar fick lära sig att bocka, ta i hand och lyda.

Men så hände något. Carl-Axel talar om annonserna för jeans i tidningen Bildjournalen i mitten av 50-talet. De moderna byxorna skulle ha jättehöga veck. Han nämner skådespelaren James Dean som slog igenom i filmen ”Ung rebell” (1955) och blev alla ungas idol – och han glömmer inte rockmusikens genombrott.

– Jag tillhörde den generation som fick uppleva en tonårstid där vi hade möjlighet att utmana vuxenvärlden och försiktigt kunde börja utforska könsrollerna.

Carl-Axel är född i Jönköping där pappan körde taxi medan mamman arbetade hemma. Föräldrarna visade öppet sin kärlek för varandra, minns han.

När pappan kom hem från arbetet gav han mamman en varm kram och pussade henne på munnen om ingen annan såg, annars blev det på kinden. Ibland klappade han henne ömt på baken.

– Att en man visade sådana kärleksbetygelser var inte vanligt på den tiden. Kamrater som var hemma hos oss gjorde stora ögon.

När Carl-Axel började umgås med flickor fick han en ”lektion” av sin mamma om hur en riktig man uppträder och om hur han skulle tolka de unga kvinnornas signaler.

– Så här sa hon: ”Bara för att den du dansar med ger dig en kram, pussar dig på kinden eller tar din hand betyder det inte att det är fritt fram. Hon kanske bara vill tacka dig för att du var artig och så vidare. Så var alltid säker på vad du gör och hamna inte i tokigheter.”

Carl-Axel tror att föräldrarnas attityder har en stor påverkan på barnen – nu som då. Kanske påverkade hans mammas och pappas förhållande till varandra att han senare som man, pappa och medlem i Folkpartiets ungdomsförbund satte jämställdheten högt.

– När jag en dag i mitten av 60-talet mötte min Kerstin på tågstationen gav jag henne en riktig kram och en häftig kyss. Men så fick en man inte göra. Jag fick en tillsägelse av andra resenärer. Som tur är får vi män visa våra känslor öppet i dag, inte bara skrika och gapa på.

I dag kan en man gråta öppet, fortsätter Carl-Axel. Även om det inte råkar vara begravning.

– Jag var på ett scoutläger 1956 när en tjejerna fick besked om att en nära anhörig avlidit. Vi var några stycken som försökte trösta henne och ett par av oss grät tillsammans. Senare kom en kille fram till mig och frågade varför jag lipat. Jag svarade att jag blivit berörd.

När Carl-Axelbesökte sin pappa på långvården möttes han oftast av tårar. Han frågade varför pappan grät så mycket när de kom.

– Pappa svarade att tårarna berodde på att han tyckte så mycket om mig och min familj, att han blev så glad när vi kom på besök. Jag tror att äldre män har lättare att gråta än yngre, vi behöver inte hålla upp en så hård fasad, som ung måste man positionera sig, visa fram ett jag som man tror andra uppskattar eller imponeras av. Som äldre bryr man sig inte lika mycket.

Carl-Axel har arbetat med personalfrågor i privata företag och inom landstinget. Han har också varit politiker på heltid. En allvarlig neurologisk sjukdom tvingade honom att pensionera sig tidigare än tänkt. Han har haft flera hjärt­infarkter och drabbats av en stroke.

– Män är i allmänhet krassligare än kvinnor, även om det inte behöver vara så illa som för mig. Jag är inte rädd för att dö, har varit nära att göra det några gånger. Nej, jag är glad att jag lever och får höra mitt tjugotreåriga barnbarn ringa för att berätta om hur han mår och vad han tänker på. Helt annorlunda än när jag var i hans ålder.

Kommentarer (52)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

turist
Foto:TT

 ”Vi får påtryckningar från kungafamiljen.” Stockholms stad har letat lösningar. 172  9 tweets  162 rekommendationer  1 rekommendationer

 Vissa väldigt fästa vid mobilen. Ny undersökning.

25.AXBHCP
Foto:Alamy
Annons:
Fotbolls-vm-Blatter-1000
Foto:AP

 Sveriges lagläkare: "Fifa har ett 15 sidor långt formulär som ska fyllas i."

Annons:
Annons:

Lokala nyheter

 Uppdatera DN:s app! Få pushnotiser från din ort.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: