Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

”Att få pris till Wallenbergs minne är stort”

Emir Selimi kom som åttaåring till Sverige från Serbien. Han är en av initiativtagarna till föreningen Unga romer. ”Romer diskrimineras i stora delar av Europa – även i Sverige”.
Emir Selimi kom som åttaåring till Sverige från Serbien. Han är en av initiativtagarna till föreningen Unga romer. ”Romer diskrimineras i stora delar av Europa – även i Sverige”. Foto: jonas lindkvist

Emir Selimi, 31 år, arbetar för att romer i Sverige och det svenska samhället ska komma närmare varandra. I dag får han ta emot årets Raoul Wallenbergpris.

När Emir Selimi berättade för en lärarkollega om sin romska bakgrund tittade denne bort. Kollegan verkade chockad och stod där alldeles tyst. På väg hem förbannade Emir sig själv för att han avslöjat sin etniska tillhörighet, den han innerst inne är stolt över.

– Reaktionen var nästan lika stark som om jag sagt att jag var en självmordsbombare. Efter den här händelsen började en annan lärare göra allt för att upptäcka brister i min undervisning. Jag kände mig påhoppad, säger Emir Selimi.

Tjugofyra år gammal upplevde han för första gången i Sverige att människor misstrodde honom på grund av att han är rom. Men lärarkollegernas bemötande fick honom samtidigt att börja arbeta med upplysning om att romer ännu är diskriminerade.

I dag, nästan tio år senare, får Emir ta emot årets Raoul Wallenbergs-pris vid en ceremoni i Stockolm. Motiveringen är att han vill ge romer en starkare röst – och samtidigt verka för att romerna själva ska bli mer öppna mot det omgivande samhället.

– Raoul Wallenberg kände att han inte hade något val och måste göra allt som stod i hans makt för att rädda ungerska judar från att skickas till koncentrationslägren. Att få ett pris till hans minne är stort, säger Emir Selimi.

Efter upplevelsen på gymnasieskolan i södra Stockholm började han må dåligt och självförtroendet fick sig en rejäl knäck.

– Om inte ens jag som väletablerad och utbildad rom kan tala om mitt ursprung, hur är det då för romska barn och unga romer som inte startat sitt liv på riktigt? Till slut var jag som en tryckkokare där alla känslor måste få utlopp. Jag gick med i några romska föreningar, men ville göra mer.

I maj 2013 startade Emir och några vänner ”Unga romer”, en förening som fått allt större uppmärksamhet. Politiker som justitieminister Beatrice Ask och den socialdemokratiska partisekreteraren Carin Jämtin har lyssnat på hans tankar om integration, om hur romer och det svenska samhället ska mötas på lika villkor.

– Jag är webbmaster och kan redigera både film och video. Därför arbetar vi mycket med till exempel Facebook och Youtube för att få ut vårt budskap. Romer måste ofta dölja sitt ursprung och sin historia, vi vill arbeta för att fler ska våga stå upp för sin etniska bakgrund. Det är inget fel att vara rom!

Förra året avslöjade DN att polisen i Skåne hade olagliga register över tusentals romer. Hur reagerade du?

– När jag första gången fick höra om registret undrade jag om det kunde vara sant i dagens Sverige. Sedan blev jag nojig. Fanns jag registrerad? Mina barn? Andras barn? Registren skadade romernas förtroende för samhället. Historiskt sett har romer alltid varit utsatta och registrerade av ett majoritetssamhälle som vill ha kontroll över människor som det inte förstår sig på.

Emir Selimi är född 1983 i Serbiens huvudstad Belgrad. Mamman, ursprungligen från Makedonien, tog emot blodgivare på ett av stadens sjukhus. Pappan arbetade i en fabrik som tillverkade saft. Båda föräldrarna har romskt ursprung.

– Jag minns inte mycket från barndomen, säger Emir. Men jag kommer ihåg att jag fick sitta längst bak i klassrummet med två andra romska barn. De serbiska kamraterna slog, sparkade och spottade på oss medan lärarna stod tysta och tittade. Vi var hatade på grund av att vi var romer. Redan som sjuåring undrade jag vem som bestämt att romer skulle behandlas illa, men jag kunde inte riktigt sätta ord på den känsla av orättvisa som jag hade.

När Emir börjat i årskurs två bröt kriget mellan Serbien och Bosnien ut. Och som ofta i krig eller under ekonomiska orostider blev de redan förtryckta än mer utsatta.

– Mamma var rädd för att vi skulle råka illa ut och hörde en kollega tala om att i Sverige var det möjligt att få politisk asyl. Mina föräldrar bestämde sig för att ge sig av. På kvällen innan vi skulle fara kom polisen hem till oss. De såg våra packade väskor i hallen, kallade på pappa och gav honom en lapp. Han skulle till fronten som soldat.

Emir, hans mamma och två syskon lämnade som planerat Belgrad dagen därpå. Pappan blev kvar i Serbien. Emir var åtta år den gången och visste inte ett dugg om Sverige.

Under de följande två åren flyttade Migrationsverket familjen till Helsingborg, Malmö, Motala, Södertälje, Stockholm och Oxelösund, säger Emir. Efter att ha fått uppehållstillstånd hamnade han, mamman och syskonen till slut i Nyköping.

– Det blev min barndomsstad. Jag gick i en klass med svenska barn från fyran och märkte inte av någon diskriminering i skolan. Alla visste att jag var rom och tyckte det var kul att någon hade en annorlunda bakgrund. De som ogillar romer känner oftast inte någon med romsk bakgrund, och de har aldrig varit hemma hos en romsk familj.

Tidigt var Emir något av en ”mini-filosof”, säger han själv. Han minns hur han en dag i Belgrad dag tänkte att om han slog och sparkade på en katt skulle han komma att återfödas som en katt – en katt som folk ständigt skulle sparka på. Den som öppnade hans skolskåp i högstadiet i Nyköping möttes av bilder på Mahatma Gandhi, Martin Luther King och Buddha.

– Jag var imponerad av Gandhis försök att befria sitt folk med icke-våld, inspirerad av Martin Luther Kings dröm om en bättre värld för svarta i USA och nyfiken på Buddhas tankar. Inte så mycket på Buddhas religiösa funderingar utan mer av hans filosofi som bygger på tanken om det sunda förnuftet.

Emir minns hur kamraterna skrattade åt när han undvek att trampa på myror och hur han ständigt försökte lösa minsta tecken på konflikt i klassrummet. Flera år senare har flera av dem sagt att de uppskattade hans sätt att vara.

En dag märkte Emir att en granne höll på att måla tavlor. Han blev inte så imponerad och tänkte att han kunde göra det bättre själv. Så kom det sig att han fjorton år gammal hade sin första utställning i stadshuset i Nyköping, bland annat hans bildlärare köpte en tavla och rektorn en annan.

– Jag gick bildlinjen i gymnasiet och drömde om att komma in på bildlärarlinjen på Konstfack. Men ett studiebesök där skrämde mig, byggnaden och undervisningen var urtrista. Att läsa böcker och sitta i en skolbänk för att lära sig undervisa om konst och bild tyckte jag var helt fel.

I stället fick Emir arbete som bildlärarassistent på sin gamla högstadieskola. En del av eleverna han mötte var irakier, iranier, syrianer och kurder. Flera av dem blev senare hans vänner. Så tipsade en kollega om att det fanns en utbildning till waldorfbildlärare.

– Där skulle man inte bara läsa sig till kunskap utan få ”känna” på den, det var resor till olika länder för att ta in konsten på plats. Bilden har en viktig roll i alla ämnen i waldorfskolor, även i de teoretiska. Pedagogiken bygger på ett synsätt där människan betraktas som en helhet och där alla ska bedömas förutsättningslöst. Människosynen var avgörande för mig.

Att utan fördomar och förutfattade meningar möta sina medmänniskor är en ledstjärna för Emir. Han säger att alla barn föds som ljus, men att en del mörknar med tiden efter att ha behandlats illa. Han menar att det gäller att vårda ljusen, att ta hand om alla goda tankar och känslor som finns hos barnen.

– När jag själv träffar en klass första gången brukar jag ägna en lång stund åt att betona att det måste finnas plats för alla elever. Utanför klassrummet – ute i världen – kan det vara eländigt och orättvist, men under mina lektioner är alla likvärdiga och alla är lika värdefulla. Det är en central tanke för mig.

I dag finns fortfarande seglivade fördomar om romer. En sådan är att romer gillar att bo i tält och husvagn och flytta omkring.

– Så fel, säger Emir och skakar ilsket på huvudet. Under stora delar av 1900-talet fanns en svensk lag som innebar att romer i Sverige inte fick bo mer än tre veckor på samma plats. Om de stannade längre körde polisen i väg dem. Romerna i Sverige blev alltså tvingade till att bo som hemlösa.

– Samtidigt är det viktigt att nämna att när romer i Sverige bodde i tält och husvagn ägde min morfar och farfar mark, och hade hus i gamla Jugoslavien. Att romerna i Sverige ville bo i tält och husvagn är rent ut sagt skitsnack.

Så säger Emir att när han är gammal och sitter i rullstol hoppas han att alla ska säga att ”den där Emir” försökte i alla fall göra världen lite bättre.

Emir Selimi

Ålder: 31 år.

Bor: Söder om Stockholm.

Familj: Hustru och två barn, sju och fyra år.

Bakgrund: Kom till Sverige som åttaåring med mamma och två syskon från Belgrad i Serbien. Utbildad waldorfbildlärare.

Intresse: Skriver och producerar housemusik Arbetar just nu deltid på föreningen Unga Romer och deltid på Forum för levande historia., en statlig myndighet vars uppdrag är att främja arbete med demokrati, tolerans och alla människors lika värde. I förra veckan invigdes i Stockholm utställningen ”Vi är romer”.

Motto: Att alltid försöka se positivt på tillvaron för att upptäcka alla möjligheter som finns.

Aktuell: Årets mottagare av Raoul Wallenberg-priset. Vill starta ungdomsprojektet ”Sveriges multikulturella ungdomar” för att förena alla landets unga oavsett kulturell och religiös bakgrund.

Ur juryns motivering:

”Emir Selimi har i sitt arbete med Unga romer kunnat visa hur han gjort skillnad för många andra genom öppenhet, samarbete och ett arbete både för att öppna den egna gruppen samt ge den en röst. Han har vidgat kontakterna med bland annat judiska, samiska och muslimska ungdomar och visat människor andra alternativa tankesätt. Emir Selimi är en förebild för många”.

Motiveringen till att Emir Selimi i dag får ta emot årets Raoul Wallenbergpris vid en ceremoni i centrala Stockholm.

Fakta. Raoul Wallenberg

Raoul Wallenberg var en svensk diplomat som under andra världskrigets slutskede räddade tiotusentals judar undan Förintelsen. Han greps den 17 januari 1945 i Budapest av sovjetiska soldater och har sedan dess inte synts till. Troligen avled han eller mördades i ett fängelse i Moskva.

I Sverige var länge intresset för hans öde ganska ljumt. Men under senare år har hans liv och insatser uppmärksammats allt mer. För två år sedan kom böckerna ”Det står ett rum och väntar på dig ...” (Ingrid Carlberg) och ”Raoul Wallenberg. En biografi” (Bengt Jangfeldt).

I en debattartikel i DN i januari i fjol berättade undertecknarna att den 27 augusti skulle bli en minnesdag för Raoul Wallenberg, och att ett pris samtidigt skulle utdelas till någon som verkar i hans anda.

Pristagaren utses av en jury på uppdrag av Raoul Wallenberg Academy. Regeringen bidrar med prissumman på 100 000 kronor. Första pristagen var Siavosh Derakhti, en ung muslim från Malmö som driver föreningen Unga mot antisemitism & främlingsfientlighet.

Fakta. ”Unga romer”
På många håll i Europa tvingas romer leva under usla förhållanden. Som här i byn Malu Vanat i Rumänien där många av de romska tiggare som kommer till Sverige bor.

Det finns en rad olika romska grupper och lika många olika romska dialekter. Icke-romer saknar oftast kunskap om romer, men även romer saknar kunskap om andra romer.

Romer finns över hela Europa och världen. Romer har inte bara vandrat igenom ett land utan verkligen bott, levt och påverkat länders historia på olika sätt.

Språket avslöjar resan från Indien till Europa.

En röd tråd genomsyrar romers traditioner och livsvärderingar. Det som är gemensamt är respekten för äldre och familjen. Många romer har inställningen att musik, mat och dans är den ultimata livsnjutningen, och därför är många romer gästvänliga mot besökare i deras hem. Romer uppfostras att tänka ”vi” och inte bara ”jag”.

Organisationen Unga romer kämpar för att stoppa rasism och romism. Oavsett ursprung, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, religiös tillhörighet, anatomiskt hinder eller hudfärg, är alla människor lika värda.

Ovanstående är hämtat från Unga romers hemsida: www.ungaromer.se