Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

”Att lära ett nytt språk ger nya sätt att tänka”

”Det saknas en tydlig pedagogisk och politisk strategi i Sverige när det kommer till språkundervisningen”, säger Tomas Riad, språkvetare och ledamot i Svenska Akademien.
”Det saknas en tydlig pedagogisk och politisk strategi i Sverige när det kommer till språkundervisningen”, säger Tomas Riad, språkvetare och ledamot i Svenska Akademien. Foto: Magnus Hallgren

Om vi menar allvar med integrationen och det mångkulturella samhället så måste vi förändra vår inställning till andra språk än engelskan, menar Tomas Riad. Han föreslår att alla väljer ett adoptivspråk som kan fungera nästan som ett andra modersmål.

Länge såg vi Sverige som ett i princip enspråkigt samhälle där svenskan dominerade. Men så bytte vi ideologi någon gång under 1960-talet och sedan dess har det varit politiskt korrekt att omfamna en språklig mångfald. Det gör till exempel att vi har haft hemspråksundervisning på en långt mer avancerad nivå än många andra länder.

Men den här inställningen till språklig mångfald är något av en läpparnas bekännelse, menar Tomas Riad.

Han är ledamot i Svenska Akademien och dessutom professor i nordiska språk vid Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet.

Foto: Magnus Hallgren– Vi tycker att det är jättefint med mångspråkighet och att det finns människor som kan andra språk än engelska. Men vi är inte så bra på att lära oss att använda dem.

Om vi träffar någon svensk som kan använda sig av ryska blir vi jätteimponerade eftersom språkkunskaper ger hög prestige. Men om en invandrare kan flera språk från hemlandet blir vi inte lika imponerade, menar han.

– Det saknas en tydlig pedagogisk och politisk strategi i Sverige när det kommer till språkundervisningen. Det är ett ganska hårt jobb att lära sig andra språk än engelska, säger han när vi besöker honom i hans hem i Gamla stan dit han flyttade för några år sedan när han valdes in i Svenska Akademien.

I december var det hans tur att hålla det inledande direktörstalet vid Akademiens högtidssammankomst. Då dammade han av begreppet ”adoptivspråk” som lanserades 2008 i en rapport från EU-kommissionen, men som han tycker att det är hög tid att påminna om igen.

Redan på 90-talet talades det inom EU om att européer borde lära sig två språk riktigt bra, utöver modersmålet.

Då var det mest ur ett ekonomiskt perspektiv. Unionen skulle bli mer konkurrenskraftig och tjäna mer pengar.

– Men den här rapporten från EU-kommissionen är mer visionär. Det fina är att den försöker förklara behovet av flerspråkighet i Europa på en humanistisk grund för att underlätta integrationen.

Adoptivspråket ska ses nästan som ett andra modersmål, menar Tomas Riad. För en person som invandrar till Europa skulle det bli det språk som talas i det nya landet där hon eller han bosätter sig.

För en infödd svensk skulle det handla om ett ytterligare språk, förutom svenskan och engelskan. Man skulle börja med adoptivspråket kanske i tioårsåldern, för att senare läsa det mer intensivt.

För att adoptivspråket ska kunna bli verklighet måste språkutbildningarna i Sverige professionaliseras i alla led, både i skolan och på universiteten, anser Tomas Riad.

– En rimlig målsättning är att den som går ut gymnasiet med godkända betyg ska kunna plocka upp en bok med självförtroende och läsa på sitt adoptivspråk.

I dag är det inte många av dem som har läst exempelvis franska eller tyska som klarar att plocka upp en bok och läsa på det språket, trots att det står i läroplanen att man ska klara det, menar han.

– Just nu går det åt en massa dyrbara timmar där skolungdomar sitter i en språkundervisning som inte leder någonstans. De kanske kan beställa en kaffe, men inte delta i ett vettigt samtal, säger Tomas Riad, som är noga med att påpeka att han inte vet om det är så att undervisningen är dålig. Han menar bara att den inte leder till de formulerade målen.

Även om läsfärdigheterna rostar efter ett tag kan de senare i livet snabbt dammas av med litet träning. I dag finns det hur mycket hjälpmedel som helst på nätet, framhåller han.

– Från det att man sätter sig vid datorn kan man lyssna på vilket europeiskt språk som helst inom trettio sekunder.

Det som i dag är ”moderna språk” skulle för många kunna vara adoptivspråk i ett nytt system, till exempel spanska eller tyska. Dessutom skulle det gå att välja något av EU:s alla ytterligare tjugotalet språk, tycker Tomas Riad. Det betyder att några skulle välja till exempel maltesiska i stället för spanska, eller ungerska istället för tyska.

– Hur det ska gå till rent praktiskt är inte min sak att utreda. Men det krävs så klart en ny organisation. Det finns också stora invandrarspråk som vi skulle behöva bra undervisning i.

Att alla ska kunna välja precis vilket språk som de vill från ett enda stort smörgåsbord tror han inte är möjligt. Vissa skolor måste antagligen profilera sig genom att erbjuda vissa språk.

Vad skulle du råda dina egna barn att välja för adoptivspråk?

– Om jag hade en tioåring kanske jag skulle välja ett språk som erbjuds i den skolan där jag vill att barnet ska gå. Jag kanske också skulle styra skolvalet utifrån de språk som erbjuds.

Tomas Riad använder själv flera olika språk, inte minst som hans arbete i Svenska Akademien går ut på att hålla koll på utländska författare.

En del av dem som är aktuella för Nobelpriset är inte alltid översatta till engelska. Då läser han på franska eller tyska.

– Det är språk som jag verkligen behöver för att kunna skaffa mig en uppfattning om världslitteraturen.

Den senaste Nobelpristagaren, Svetlana Aleksijevitj, läste han först på tyska, sedan på svenska och engelska beroende på vilka av hennes böcker som fanns översatta.

– Det tar en stund att komma in i det och det går mycket snabbare i dag tack vare appar och andra digitala hjälpmedel som finns att tillgå.

Om hans föräldrar hade varit litet mer språkmedvetna hade han förmodligen kunnat arabiska också eftersom hans far är från Egypten. Under de första fem åren av hans liv bodde familjen omväxlande i Kairo och Alexandria.

I skolan var det då franska som gällde, och med föräldrarna pratade han svenska och franska. Men med kompisarna och hemhjälpen pratade han arabiska.

– Kanske hade jag lärt mig mer om det hade varit min mamma som pratade arabiska och inte pappa. Det är nämligen lättare för barn att lära sig mammans språk eftersom mödrar pratar mer med sina barn.

Tomas pappa var inte hemma tillnärmelsevis lika mycket, bland annat för att han tidvis jobbade utomlands.

När Tomas var 18 år tillbringade han ett år i England. Han ser det som ett viktigt möte med ett främmande språk.

– Det var starkt emanciperande och erbjöd mig en möjlighet att kliva ur mitt skal. Jag kunde vara en annan än den jag var här i Sverige, särskilt som jag var så ung. Språket hjälpte mig att bejaka andra delar av min personlighet. Det gav mig en möjlighet att utvidga min identitet och bli litet av en annan persona.

Det säger något om hur mycket identitet som det finns i ett språk, menar han.

– Det handlar inte bara om att man reser utomlands och möter en annan kultur. Utan också om att det är ett främmande språk som man kliver in i. Om det bara handlade om ”Google translate”, eller om det främmande språket bara skulle vara en enkel översättning av ditt eget språk, så skulle du inte ha den upplevelsen. Det skulle vara trivialt att byta språk. Men det är laddat med så mycket annat.

Foto: Magnus HallgrenFoto: Magnus Hallgren.

Ett nytt språk utmanar oss eftersom vi måste ändra vårt sätt att tänka för att kunna förstå andra uttryck. Tomas upplever att vistelsen i England gjorde att han breddade sin identitet just för att han var så ung när han gjorde sina nya språkliga erfarenheter.

– Flerspråkighet är ett magnifikt verktyg för integration och för att värna mångfalden, säger han.

Delvis för att det underlättar de bilaterala kontakterna mellan länder. Förståelsen av andra kulturer och traditioner blir bättre om man kan tala med varandra på den ena personens modersmål och inte, som i dag, på ett tredje språk som engelska.

– Någon vet mer om varifrån du kommer. Det är ett bättre läge för harmoniska kontakter. Vitsen är att man möter folk där de är.

Finns det inte en risk att vi svenskar alltid hamnar i underläge med ett litet språk som ingen vill lära sig?

– Så kanske det kan vara i enstaka situationer, men att alla ska prata halvbra engelska är knappast en lösning. Ambitionen måste vara att det ska finnas engelsmän och fransmän som kan svenska.

Det gäller att inte se samtalen mellan människor från olika länder som en strid där någon riskerar att hamna i underläge. Men händer det kan man i värsta fall alltid gå över till engelska.

Fakta. Tomas Riad

Tomas Riad är född 1959 och professor i nordiska språk vid Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet.

2011 valdes han in i Svenska Akademien där han efterträdde författaren Birgitta Trotzig.

Tomas Riad har länge varit verksam som språkforskare vid Stockholms universitet men även vid Stanforduniversitetet i USA och universitetet i Vilnius .

Idén med ett personligt adoptivspråk kommer från en rapport skriven av en expertgrupp för kulturutbyte inom EU-kommissionen. Den heter ”En nyttig utmaning, den språkliga mångfalden kan förena EU” och utkom 2008.

Direktörstalet där Tomas Riad talar om adoptivspråk finns på Svenska Akademiens hemsida

Serie. Ett land, flera språk

Tidigare tyckte man att det naturliga var att lära sig ett enda språk riktigt bra. Det hade med nationalstatstänkandet att göra. I dag har vi fått en helt annan situation i västvärlden och i Sverige, där flerspråkigheten är på väg att bli norm.

Tidigare artiklar i serien: