Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

”Barnen kan inte bara gå bakom skolan och samla kottar”

Ulf Lovén tycker om att paddla kajak i Stäket, Järfälla, där han bor. Det är ett diskret och tyst sätt att komma närmare naturen eftersom djur och fåglar inte alltid uppfattar att det sitter en människa i kajaken. Ofta uppfattar de att det är en stock som kommer glidande.
Ulf Lovén tycker om att paddla kajak i Stäket, Järfälla, där han bor. Det är ett diskret och tyst sätt att komma närmare naturen eftersom djur och fåglar inte alltid uppfattar att det sitter en människa i kajaken. Ofta uppfattar de att det är en stock som kommer glidande. Foto: Karl Henrik Edlund
Vi blir alltmer ovana vid att vistas i naturen, och förstår inte hur vi ska bete oss där. Det är hög tid att politikerna agerar för att kommande generationer ska komma ut i skog och mark, menar biogeovetaren Ulf Lovén.

Urbaniseringen, att allt fler flyttar till städerna, är en utveckling som pågått ett tag och det finns inget som tyder på att den ska avstanna. Det leder till att Sverige får en befolkning som blir alltmer ovan vid att vistas i naturen. Detta har blivit så problematiskt att det bör kompenseras på något vis, menar Ulf Lovén, biogeovetare och generalsekreterare i Ekoturismföreningen.

– Turisterna störde mindre förr. I dag möter man allt fler som kör med skotrar eller fyrhjulingar utan att ta hänsyn till djur och växtliv.

När jag ber honom ge ett exempel säger han att människor som vistades i skog och mark tidigare förstod att hålla sig undan, till exempel om han eller hon såg stora rovfåglar flaxa över en dunge.

– Man förstod att de här fåglarna kanske häckar och att man därför bör ta en annan väg, säger han.

Det har hänt att han stött på folk som vandrat i högfjällsområden i Converse-skor. Och som har orienterat sig efter en karta på ett vykort som de har köpt på Statoil.

– Ofta har de ingen koll på väder och vind. De kanske har tagit med sig en smartphone som inte fungerar på fjället eller som de har tappat i en fjällbäck.

Digitaliseringen gör att fler och fler googlar fram kartor för att söka reda på den finaste utsiktspunkten eller det bästa svampstället. Det gör att vissa platser blir helt överbesökta, medan gamla stigar och vandringsleder växer igen, menar Ulf.

Varför tycker han att det så viktigt att barn och framtida generationer lär sig vistas i naturen?

Ulf Lovén menar helt enkelt att vi är biologiska varelser som mår bra, både psykiskt och fysiskt, av att vara ute. Ulfs eget intresse väcktes redan i lekskolan när han tillsammans med en kompis började bläddra i tjocka naturböcker där det fanns bilder på djur och fåglar som de ritade av.

Så småningom började Ulf använda kikare för att spana efter riktiga fåglar i omgivningarna runt Stockholm.

– I den åldern var det ren nyfikenhet. Jag visste ju inte vad det var jag såg och hade fullt sjå att jämföra med bilderna i böckerna.

I högstadiet gick han med i Fältbiologernas ungdomsförbund i Järfälla. Sjuttiotalet var storhetstiden för den typen av föreningar som i dag för en tynande tillvaro i Sverige.

Ofta var de mellan fem och tio tonåringar som på egen hand åkte ut i skärgården med tält och spritkök. Ibland gjorde de längre resor till Falsterbo eller södra Öland.

– Vi hittade själva på vart vi skulle åka och göra övernattningar.

De som var några år äldre, kanske 16–17 år, utsågs till ledare. Under en hel vecka kunde de uppleva i stort sett bara varandra och naturen. Det fanns inga mobiltelefoner och att leta reda på en telefon­kiosk för att ringa hem blev sällan aktuellt. Det egna ansvaret fungerade som ett socialt kitt, menar Ulf.

– Det blev en särskild sammanhållning att vistas på en vuxenbefriad spelplan. Som när vi tältade i en bokskog i Falsterbo. Hade man missat att ta med sig varma vantar fick man frysa om fingrarna. Det gick inte att skylla på mamma eller pappa. Det blev också en sorts fostrande, säger Ulf.

Det finns vissa skönhetsupplevelser och stämningar som har satt sig i kroppen och minnet för all framtid, menar Ulf.

– Som när man kröp ut ur tältet tidigt på morgonen och möttes av en dimma som låg som en slöja över sjön.

Somrarna tillbringade han ofta med sin familj i en fäbod vid Sonfjället i Härjedalen. På den tiden fanns många fler än i dag som växte upp med olika släktanknytningar till landsbygden, säger han. Och att vistas ute i skogen var en självklarhet för hans föräldrar som plockade bär och svamp för husbehov.

Första fjällvandringen gjorde Ulf 1974. Fem kompisar i 16-årsåldern gav sig ut i Sjaunja naturreservat i Norrbotten. Föräldrarna hade ett förberedelsemöte innan de släppte i väg Ulf och hans kompisar på egen hand.

Upplevelsen beskriver han som oförglömlig. De vidsträckta flacka myrarna, gammelskogen med 700-åriga tallar, kullriga lågfjäll och spetsiga, snötäckta fjäll med en höjd 1 700 meter över havet. Ulf berättar hur de kunde klafsa med tung packning i blöt myrmark en hel dag innan de hittade en tjärn eller sjö där de tyckte att det passade att slå upp tältet.

– Jag minns hur slut man kunde vara när man kom fram. Då plötsligt kunde man få syn på ett sal­skrake-par som kom glidande på vattnet en bit bort. Det blev som en belöning.

Den fysiska mödan som man hade lagt ned på att komma fram fungerade som en investering som gjorde upplevelsen starkare.

Skolan måste ta en mer aktiv roll för att barn, framför allt på mellan- och högstadiet, ska få en chans att skaffa sig genuina naturupplevelser, tycker Ulf.

– Det räcker inte att gå ut en eller två timmar i skogen bakom skolan för att samla kottar. Det behövs en schemalagd lägervecka, kanske en gång per termin, med övernattning i tält eller på något annat sätt. Kanske gå upp tidigt på morgonen för att spana efter bäver.

– För några kan det ge unika upplevelser som de sedan bär med sig hela livet.

Fakta: Ulf Lovén

Ålder: 54 år.
Bor: Stäket, Järfälla, nordväst om Stockholm.
Uppväxt: Hässelby strand och Järfälla.
Yrke: Biogeovetare, general­sekreterare i Svenska eko­turismföreningen.
Naturintresse: Alltid sugen att ge mig ut på korta eller långa utfärder när tid finns, gärna med familjen.