Insidan

Barnläkare: ”Sänk rösträttsåldern till tolv år”

Sänk rösträttsåldern först till femton år, och sedan efter en utvärdering till tolv år. De radikala förslagen för barnläkaren Lars H Gustafsson fram i en ny bok.

Läkaren, debattören och författaren Lars H Gustafsson har alltid tagit barnens parti. Nu vill han att de som är femton år ska få rösta i valen, och längre fram även de som är tolv år.

– Samtidigt bör man analysera vilka möjligheter det finns att låta ännu yngre barn få inflytande över samhällsutvecklingen.

Förslagen för Lars H Gustafsson fram i sin nya bok ”Relationsrevolutionen” (Norstedts förlag). Den handlar om mötet mellan barn och vuxna, och om synen på barn i dagens Sverige.

– Viktiga framtidsfrågor, till exempel om miljön och klimatet, berör i högsta grad barnen. Barn behöver även komma mer till tals i   skolan, i förskolan och hemma. Så sänkt rösträttsålder är inte allt.

I maj 2014 föreslog barnkulturforskaren Margareta Rönnberg och regissören Suzanne Osten en sänkning av rösträttsåldern till noll år. De menade att demokrati bygger på att alla medborgare får komma till tals.

Även religionsfilosofen John Wall, verksam vid Rutgers University i  New Jersey, är engagerad i frågan. I  en nyligen publicerad artikel i International Journal of Human Rights vill han att alla barn ska få rösträtt.

Lars H Gustafsson har som barnläkare, författare och debattör kämpat för barns rättigheter sedan 1980-talet. I tio år var han medlem i  den jury som utser Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, världens största barnbokspris.

– Astrid var en person som verkligen tog barnens parti, både i sina böcker och i det offentliga samtalet. Mitt resonemang om sänkt rösträtt är ett sätt att lyfta fram att vi måste lära oss att lyssna till barnen.

I ”Relationsrevolutionen” frågar Lars H Gustafsson sig om barn ska tuktas, placeras på en piedestal eller få vuxenvärldens okritiska stöttning på sin utvecklingsresa. Eller är det kanske dags att lansera en ”fjärde väg” när det gäller synen på våra barn?

– Synen på barnuppfostran leder lätt till konflikter. Föräldrar och debattörer menar ofta att de sitter inne med den enda sanningen. Förlorare blir alla barn.

I sin nya bok går Lars H Gustafsson igenom traditionella sätt att förhålla sig till barn. Han talar om den auktoritära, den naturliga och den demokratiska vägen.

– Den auktoritära vägen bygger på att barn ska fostras med struktur, regler och tydliga konsekvenser. Medan den naturliga vägen utgår ifrån att barn alltid vill gott och är både kompetenta och samarbetsvilliga. Den demokratiska vägen i sin tur fokuserar på barnets utveckling och de vuxnas roll som förebilder.

Hur är då synen på barn i dag, menar du?

– Frågan är svår att besvara. Vi har en linje som läkaren David Eberhard kan sägas representera. Han menar att barnen i dag bestämmer för mycket och att föräldrarna abdikerat. Enligt den här skolan råder det brist på disciplin hemma och i skolan. Därför måste vuxna återta makten.

– Sedan finns en linje som utgår ifrån att barn i alla lägen är kompetenta, att de kan mycket och också ska ha mycket att säga till om. Den danske familjeterapeuten Jesper Juul har kommit att symbolisera en tanke om att vuxna måste förtjäna barns respekt, och inte kan få den genom att utöva makt.

Enligt Lars H Gustafsson har striden mellan dessa två skolor, förenklat beskrivna ovan, pågått i   tusentals år. Ja, ända sedan filosofen Aristoteles vände sig mot sin läromästare Platon.

– Jag tycker att vi måste få ett slut på grälen om rätt fostran. Istället borde vi fokusera på vad den moderna forskningen säger om barnens psykologiska och biologiska utveckling.

Du har åtta barn, har du ändrat din syn på barn genom åren?

– När de första barnen var små uppträdde jag nog mer som en bestämmande förälder, var mer auktoritär. Senare blev jag nog mer inkännande och medveten om relationernas betydelse.

Lars H Gustafsson menar att vi måste ta tillvara det goda i gamla tiders syn på barn. Barn behöver stöttning men också tydliga gränser ibland.

– Om det finns risk för att min unga tonåring börjar missbruka droger skulle jag bli en mycket auktoritär maktförälder. Där finns det inte utrymme för några kompromisser. Föräldrar behöver i alla sammanhang vara tydliga.

Men, förtydligar Lars H Gustafsson, tydlighet och blind lydnad är två helt olika saker. Om vi alltför starkt betonar barns omognad och att vuxna alltid är överordnade bortser vi från att barn kan ge oss mycket, menar han.

– Vi kan lära av deras tankar, fantasi, och lek. Det är saker som vi vuxna ofta tappar bort. Om vi är dåliga lyssnare blir vi som auktoritära chefer som glömmer sina medarbetare och fattar dåliga beslut.

I sin nya bok berättar Lars H Gustafsson om den polske barnläkaren och pedagogen Janusz Korczak, som blivit något av en mentor för honom.

Korczak var engagerad i att utforma den första internationella deklarationen om barns rättigheter på 1920-talet. Under sina sista år verkade han på ett barnhem i det judiska ghettot i Warszawa. 1942 sändes han och barnen till koncentrationslägret Treblinka och avrättades.

– Korszak menade att när man leker eller pratar med ett barn förenar sig ett ögonblick av ens liv med ett ögonblick av barnets liv. Och båda dessa ögonblick har samma mognadsgrad.

Vad innebär då din fjärde väg att se på barn?

– Barn är människor, inte blivande sådana som ska tuktas och formas av oss vuxna. Barn måste därför ha grundläggande mänskliga rättigheter.

Alla barn har något att tillföra, fortsätter Lars H Gustafsson. Därför ska vi vara nyfikna på barnen och deras värld.

– Det senare är särskilt viktigt när det gäller barn med funktionshinder vars rättigheter ibland sätts på undantag.

– Jag är kritisk mot manualer och bruksanvisningar som talar om hur vi ska göra och uppträda mot våra barn. Barn är, liksom vuxna, olika och måste därför behandlas olika. Goda relationer är alltid A och O.

Fast, det här med rösträtt för barn. Kommer det att fungera?

– En sänkning av rösträttsåldern till femton år tror jag är helt realistisk, för att sedan gå vidare. Skolan har en viktig roll för att det ska bli möjligt med en bred uppslutning kring sådana reformer.

Fakta. Synen på barn har skiftat

Platon, den antike grekiske filosofen, hävdade att barn föds omogna och vilda. Därför måste de disciplineras och tämjas (300 f Kr).

Aristoteles menade, tvärtemot läromästaren Platon, att föräldrarna genom sina naturliga band till barnens bäst kan anpassa fostran efter deras behov (300 f Kr).

Augustinius och Calvin, två kristna förgrundsgestalter, menade att barn bär synden inom sig. Därför måste de tvingas erkänna sin skuld, ofta genom hot eller aga (300-talet, 1500-talet).

Jean-Jacques Rousseau, den franske filosofen, såg barnet som en bärare av ”det naturligt goda”. Barn ska därför växa upp fritt utan pekpinnar (1700-talet).