Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Bokläsandet hjälpte henne tillbaka

Bilden på draken hade en viktig betydelse i Pebbles psykoser. Den betyder fortfarande mycket för henne, bland annat för att hon är glad över att hon mår bättre i dag.
Bilden på draken hade en viktig betydelse i Pebbles psykoser. Den betyder fortfarande mycket för henne, bland annat för att hon är glad över att hon mår bättre i dag. Foto: Fredrik Funck

Insidan möter: Pebbles Karlsson Ambrose.

Det började med en känsla av att folk snackade skit bakom ryggen på henne. Hon kände sig förföljd och trodde att hon var buggad. Pebbles Karlsson Ambrose gick till polisen som skickade henne direkt till psykakuten.

Pebbles var 27 år och hade just fått sin andra dotter när hon fick sin första psykos, en förlossningspsykos.

– Paranoian hade kommit rätt snabbt. Jag tror inte att någon i omgivningen förstod hur sjuk jag var, säger Pebbles. Och det tog flera månader innan jag själv begrep, jag hade ingen sjukdomsinsikt.

I boken "Jag vet inte var psykoser kommer ifrån" berättar Pebbles om sina psykoser, och om hur hennes vanföreställningar och konspirationsteorier växte fram, ofta med rötter i verkliga händelser. Hon beskriver sin föreställning om "Spelet", som fanns med både i den andra och den tredje psykosen. Spelet var en jättelik konspiration där den som inte hade råd att vara med blev våldtagen och mördad, och där kungahuset och kändisar var inblandade. Själv var hon förföljd av Säpo.

Under den första psykosen var Pebbles inte inlagd, eftersom hon ville vara med sitt nyfödda barn. Hon fick hembesök från vården, och gick som dagpatient på en enhet för unga med psykossjukdom. Eftersom hon ammade tog hon ingen medicin och det tog lång tid, uppemot ett år, innan de psykotiska symtomen helt klingade av.

– Jag mådde så dåligt. Men jag fick bra stöd från vården och mycket hjälp av mina närstående, annars hade det inte gått.

Innan Pebbles blev sjuk arbetade hon med reklam och marknads­föring. När hon hade återhämtat sig från den första psykosen återvände hon till jobbet. Hon pluggade också en del och familjen reste mycket. Det var en bra tid, säger hon.

Efter ungefär sju år kom den and­ra psykosen.

– Jag var jättesjuk. Min man var förtvivlad och ringde till psykiatrin flera gånger, men de sa att jag måste söka själv. Till slut lämnade han över luren till mig vid ett samtal, och då började jag berätta för personen i telefonen om Spelet och om hur jag var förföljd.

Hon blev inlagd på en psykiatrisk avdelning och åt medicin. Psykosen följdes av en lång period av depression. Hon fick sparken från sitt jobb på grund av all frånvaro. Efter flera år orkade inte hennes man längre, och de separerade. Snart kom nästa psykos, och en ny sjukhusvistelse.

Pebbles fick diagnosen schizo­affektivt syndrom, ett tillstånd som har drag av både bipolär sjukdom ("manodepressivitet") och schizo­freni. I dag har hon permanent sjuk­ersättning.

– Det handlar om en livslång diag­nos. Symtomen kan komma och gå. Jag har funderat mycket på vad som kan ha triggat mina psykoser, och tror att stress och hög belastning har spelat en stor roll.

– Jag kände att jag inte kunde ha ett liv där jag gång på gång får psykoser, mister mitt förhållande, förlorar vänner, måste flytta och blir avskedad. Jag var tvungen att försöka bygga upp en tillvaro som funkar för mig och min familj.

Efter att ha varit sjuk länge hade Pebbles hamnat i en helt annan livssituation än tidigare. Hon, som levt ett aktivt liv med ett välbetalt jobb och mycket umgänge, hade blivit ensam, med dålig ekonomi.

– Jag var isolerad. Hade förlorat en hel del vänner, några hade inte orkat. Det får man respektera. Och jag var själv dålig på att hålla kontakten. Ett tag kändes det lite trist att jag i princip bara umgicks med folk som hade betalt för det, som min boendestödjare – samtidigt är jag glad att jag fick den hjälpen.

Internet har betytt väldigt mycket för Pebbles väg tillbaka. Hennes bokläsande hjälpte henne. Hon har alltid varit intresserad av att läsa, och genom Facebook fick hon nya skrivarvänner och började också skriva om böcker på en bokblogg.

– Jag fick feedback, och kände att jag hade något annat än sjukdomen att prata med andra om.

Förra våren drabbades Pebbles av det som är alla föräldrars mardröm. Hon miste sin yngsta dotter, i en trafikolycka.

– Hela livet vänder, bara på några timmar, säger Pebbles. Sorgen har varit, och är fortfarande, fruktansvärd. Jag trodde att jag skulle bli psykotisk direkt igen, men så blev det inte, kanske för att jag redan hade ett stödjande nätverk. Ibland har jag fått psykotiska symtom efter det, men jag kan skjuta undan konstiga tankar och jag förstår vad som är sant och inte.

Pebbles berättar om hur hon "dränkte sig" i skrivandet för att inte hela tiden tänka på det som hänt.

– Det kanske var en flyktmekanism. Men jag har ju en dotter till, jag måste kunna möta och stödja henne.

Nya vänner har Pebbles också fått genom grupper och organisationer för personer med erfarenhet av psykisk sjukdom. Nu föreläser hon för bland annat vård- och social­tjänstpersonal.

– Ironiskt nog är det min sjukdom som gjort att jag kan börja jobba igen, i liten skala.

I dag fungerar livet bra. Pebbles har hittat en "lagom" medicinering och träffar sin behandlingsansvariga person från psykiatrin var tredje vecka. Hon undviker att ha alltför mycket att göra.

– Det blir ungefär tre grejer i veckan. Börjar jag känna mig uppstressad bokar jag av, det är tråkigt ibland men man får anpassa sig till vad man klarar av.

Att bli utförsäkrad, som hon blev vid 40, och att leva med sjukbidrag, är dessvärre tabu- och skambelagt, säger Pebbles.

– Men jag har kommit fram till att det viktigaste för mig är att det jag gör är meningsfullt, inte formen för det. Och jag har ändå haft ett arbetsliv, många blir sjuka ännu tidigare i livet och har aldrig ens haft den möjligheten.

Pebbles Karlsson Ambrose

Ålder: 43 år.
Bor: I Enskede i södra Stockholm med snart 20-årig dotter.
Gör: Skriver böcker och föreläser om psykisk ohälsa. Har skrivit "Jag vet inte var psykoser kommer ifrån" (Ordberoende förlag) och science-fictionromanen "Bergsstjärnan", och är med i nya sf-novellsamlingen "Vildsint gryning". Är snart klar med en fantasyroman med inspiration från reklambranschen.
Aktuell med: Skriver krönikor i sommar på 1177/Vårdguiden. Har fått Lasse O'Månssons natura­stipendium vilket innebär att hon tillbringar augusti i en skrivarstuga nära Sala silvergruva.

Pebbles Karlsson Ambrose om: psykiatrin

"Jag vet att många har dåliga erfarenheter, men för mig har det fungerat rätt bra. Ibland har man kanske fel förväntningar. Man 'lär' sig att bli patient, hur det fungerar, och nu känner jag mig trygg. Även mina anhöriga har fått bra stöd och information om sjukdomen."

Pebbles Karlsson Ambrose om: att vara förälder med psykisk sjukdom

"Det är viktigt att be om och ta emot hjälp, både från sin nära omgivning och från vården och kommunen. Tyvärr är många rädda för att söka stöd från exempelvis socialtjänsten. För oss betydde den hjälpen mycket, att jag fick en boendestödjare var till exempel jättebra för min dotter som tagit på sig för stort ansvar."