Det dolda lidandet

”De boende här behöver extra trygghet”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Barbro, 79 år, samtalar med Jewel Thompson, en av de anställda på Linneagården.

Foto: Fredrik Funck Barbro, 79 år, samtalar med Jewel Thompson, en av de anställda på Linneagården.

På äldreboendet Serafen i Stockholm finns två avdelningar för äldre med någon form av psykiskt funktionshinder.

På äldreboendet Serafen i Stockholm finns två avdelningar för äldre med någon form av psykiskt funktionshinder.

Det är eftermiddagsfika på Linneagården på Kungsholmen i Stockholm och en efter en kommer de boende och sätter sig vid de runda borden i allrummet där det serveras kaffe och hembakad sockerkaka.

– Kom Anna, sätt dig. Vill du ha kaffe? frågar Kent Saras, undersköterska som arbetar dagtid på avdelningen.

Annons:

Linneagården är ett av få boenden i Stockholm som är inriktat på äldre med någon form av psykisk ohälsa. En del lider av depression, många har schizofreni, några har bipolär sjukdom. Här finns fyra personal dagtid, de flesta har specialkompetens inom psykiatri.

Anna, 88 år, är relativt nyinflyttad och berättar att hon ramlade hemma och slog i ansiktet. Efter fallet blev hon deprimerad.

– Jag har alltid varit en aktiv person som har varit i gång. När jag ramlade började jag fundera på över hur allt ska bli sen. Hur ska det gå?

Efter att ha varit på sjukhus en tid efter olyckan kom hon till Linneagården.

– Jag tycker att det är bra här. Nu får jag medicin mot depressionen, jag tror att det hjälper, säger hon.

På Linneagården, som drivs i kommunal regi, finns 12 lägenheter, alla med eget badrum och litet kök. De boende kan bestämma själva över sin dag, men får daglig omvårdnad och service av personalen som alltid finns nära till hands. Vården är individuellt anpassad, en del boende har egen nyckelbricka och får gå och komma som de själva vill. Andra går ofta ut tillsammans med sin kontaktperson, alla på boendet har en personal knuten till sig.

Måltiderna serveras alltid på samma tider och aktiviteterna är oftast på bestämda dagar.

– Rutiner är väldigt viktiga här. Vi märker att de boende mår bra av att veta när saker och ting ska hända, säger Ewa Skwirut, omvårdnadsansvarig sjuksköterska på boendet.

Varje förmiddag erbjuds bland annat qi gong, bakning, musikstund, handarbetsgrupp, bingo eller någon annan aktivitet. Särskilt uppskattad är ”skrattboll” - en lek där man sitter i ring och kastar en stor boll till varandra.

– Det brukar vara väldigt avslappnande och roligt. Det fungerar också när man är arg, då kan man kasta på varandra, säger Ewa Skwirut och skrattar lite.

Ett äldreboende för personer med psykiska funktionshinder skiljer sig från ett vanligt äldreboende. De flesta av de boende har levt med sin sjukdom i större delen av sitt liv. Några av de äldre har tidigare varit på de gamla institutionerna som Långbro och Beckomberga, vilket har gjort att de inte har haft samma chans som andra att leva självständiga liv.

– Vi har en väldigt fin och varm stämning här, men arbetet kan vara psykiskt krävande, säger Ewa Skwirut.

Många av de boende lider av vanföreställningar, de hör röster som talar om för dem att de inte får gå på toaletten till exempel, berättar hon. Några är helt fixerade vid svåra rutiner som att skeden ska ligga på ett speciellt sätt.

– Vi har lärt oss att vi ska bekräfta deras verklighet, visa att vi förstår och försöka lugna. Vissa har en självmordsbenägenhet som vi måsta ta på största allvar. Vid minsta signal om att någon mår så pass dåligt att hon eller han vill ta livet av sig, plockar vi bort knivar och andra föremål som man kan skada sig på, säger Ewa Skwirut.

Mår personalen bra så påverkar det de boende i positiv riktning, resonerar hon. Varje dag har därför de anställda en liten stund tillsammans som de kallar för ”spegling”, där de berättar hur de själva mår och småpratar lite om saker de gjort. De får också kontinuerlig handledning av en sjuksköterska med specialutbildning inom psykiatri.

– Ibland behöver vi prata av oss och det är väldigt bra att kunna prata med någon utifrån som vet hur vårt arbete ser ut och som kan tillföra nya perspektiv, säger Ewa Skwirut.

Empati är den absolut viktigaste egenskapen som krävs när man arbetar med äldre som har psykisk ohälsa, säger undersköterskan Anne Ording.

– Det och förmågan att vara lyhörd och förmedla trygghet. De boende här behöver extra mycket trygghet. Det som gäller är att dagen blir bra.

Kollegan Kent Saras håller med.

– Det betyder mycket att vi är en stabil personalgrupp, att vi känner varandra väl och att de boende känner oss. På sommaren finns alltid någon fast personal som arbetar. Det är tryggt för de boende.

De äldre på boendet har kontinuerlig kontakt med sina respektive läkare om sina eventuella mediciner. På Linneagården försöker man undvika att ge de boende extra läkemedel mot ångest.

– Lugnande medicin gör ofta att de ramlar och slår sig lättare, vilket kan göra att grundsjukdomen blir värre. Det är inte bra. I stället försöker vi lugna med samtal och aktiviteter. Vi har också möjlighet att kalla in extrapersonal och det gör vi ofta kring jul och på vårkanten, tider som brukar vara mer orosfyllda, säger Ewa Skwirut.

Svårast är när de anhöriga inte kommer på besök trots att de har lovat det, säger hon.

– Det kan hända att barnen slutar att komma och hälsa på. Det brukar ge en väldig ångest – och det behövs så lite för att hjulet ska börja snurra. Många längtar mycket efter sina anhöriga.

Barbro, 79 år, rullar in rullstolen i sin lägenhet och visar runt. Van Morrison strömmar ur högtalarna. I bokhyllan står porträtt på de tre sönerna.

– En av dem, Mikael, har varit här och spelat och underhållit med Elvislåtar. Det var populärt. Jag lyssnar jämt på musik, radiokanalen Vinyl står alltid på här inne hos mig. 60-,70- och 80-talsmusik är det som gäller, säger hon.

Barbro berättar att hon bodde på ett annat äldreboende förut.

– Men jag gillar det här bättre. Jag tycker om friheten här, man får göra lite som man vill.

Läs mer:

”Åren har lärt mig att jag kan leva bra”

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad: Den svenska debatten återspeglar ofta klichéartade fördomar om hur ”riktiga fascister” måste se ut. 19  8 tweets  11 rekommendationer  0 rekommendationer

arnstad
Foto:TT

 DN Debatt: Här är det ideologiska stoffet som visar fascismen i SD. 221  37 tweets  184 rekommendationer  0 rekommendationer

 Satt i polisbilen. Den misstänkte gärningsmannen ska vara död.

Annons:
kombo
Foto:TT Peter Englund och Sara Danius.

 Peter Englund avgår. Överraskande besked i Svenska Akademien. 950  49 tweets  901 rekommendationer  0 rekommendationer

 Björn Wiman: Ingen kommer att kunna öppna den berömda dörren med samma elegans som Danius. 25  17 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: