Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

De som oroar sig mest mår ofta bäst

Psykologen Maria Ojala i sin forskning kommit fram till att många av de unga som oroar sig mycket för det globala miljöhotet ändå är hoppfulla och har en positiv tro på framtiden.
Psykologen Maria Ojala i sin forskning kommit fram till att många av de unga som oroar sig mycket för det globala miljöhotet ändå är hoppfulla och har en positiv tro på framtiden. Foto: Jonas Lindkvist
Mår de som känner oro för miljöproblem som hotar jorden dåligt? Ibland kanske. Men för många kan det vara precis tvärtom. Oron blir en viktig drivkraft som skapar ett ökat engagemang och ett ökat psykiskt välbefinnande.

En del unga som är oroliga för globala miljöhot känner sig maktlösa och saknar framtidstro. Andra, som till och med oroar sig ännu mer, är däremot hoppfulla och har en positiv tro på framtiden. Hur kan det komma sig? Psykologen och forskaren Maria Ojala söker svaret på bland annat denna fråga i en färsk doktorsavhandling, som handlar om unga människors värderingar, känslor och attityder när det gäller globala miljöhot.

Sedan länge har hon varit intresserad av ungdomars vilja att rädda utrotningshotade djur och växter, att stoppa spridningen av miljögifter och att minska utsläppen av skadliga växthusgaser. Så när hon fann flera studier utförda på 1980-talet om ungas känslor inför kärnvapenhotet blev hon nyfiken.

- Forskarna trodde att de ungdomar som oroade sig mest för ett storskaligt kärnvapenkrig skulle må sämst, att de inte skulle känna ett psykiskt välbefinnande. Men en del studier pekade i motsatt riktning. De som oroade sig mest mådde som allra bäst, berättar Maria Ojala.

Oro - som exemplevis för klimathotet - kan vara något positivt, menar hon vidare. Den fungerar då som en motiverande kraft som gör att människor blir mer villiga att bryta mot tidigare vanor och ta in ny information.

- På sikt kan det leda till ett mer miljövänligt beteende både på ett individuellt och på ett kollektivt plan, fortsätter Maria Ojala.

Hon tycker att det är viktigt att unga får möjlighet att uttrycka, sin oro. Att deras tankar och förslag på lösningar tas in i diskussionen om miljöfrågorna. Bland dagens tonåringar finns morgondagens politiker, företagsledare och andra beslutsfattare, säger Maria Ojala.

Hon är kritisk till hur begreppet oro hanteras i debatten, och av en del forskare och journalister. Om unga säger att de är oroliga för jordens framtid sätts det ofta likhetstecken mellan att de mår dåligt - men så behöver det inte vara.

Under sitt eget forskningsprojekt genomförde Maria Ojala bland annat en enkätundersökning där över tvåhundrafemtio gymnasielever berättade om sitt miljöengagemang och om sin psykiska hälsa.

Enkätsvaren visade på ett svagt samband mellan oro för miljöhoten och ett sämre psykiskt välbefinnande - det vill säga ju mer oro, desto sämre mådde de tillfrågade.

Maria Ojala kunde ha nöjt sig med slutsatsen att oro för globala miljöhot tycks göra att ungdomar mår dåligt. Men när hon mer noggrannt analyserade hela sitt forskningsmaterial gjorde hon en intressant iakttagelse.

Bland dem som svarat på enkäten fanns några som var särskilt oroade över miljöhoten, men som ändå uppgav att de mådde mycket bra. En annan grupp, som hade en lika stark oro för de globala miljöproblemen, mådde däremot sämre. Hur kan denna skillnad förklaras?

Maria Ojala hittade fyra faktorer som kan ge ett svar på frågan. Ungdomar som var oroliga för miljöhoten och mådde bra upplevde en existentiell mening med livet. Samtidigt var de övertygade om att miljöproblemen går att lösa och hade en stor tilltro till olika miljöorganisationer. De kände också en ilska mot politiker och företagsledare som inte agerar tillräckligt kraftfullt.

- Ungdomar och unga vuxna som mådde bra trots sin oro tycker sig ha identifierat problemen och inser att något måste göras för att lösa dem - samtidigt är de hoppfulla inför framtiden. På en och samma gång är de oroliga, arga och beredda att göra något för att åstadkomma en förändring.

De som däremot var oroliga och uppgav att de mådde dåligt hade inte samma framtidstro, var inte lika arga och såg inte alltid livet i ett positivt ljus.

Maria Ojala fann vidare att de som känner hopp tycks ha en förmåga att tänka i nya banor. Dessa unga konstaterar att det finns allvarliga miljöhot, men påpekar att mänskligheten har stått inför svåra utmaningar förr i historien - och att problemen blivit lösta.

Oron för globala miljöproblem kan vara en drivkraft både bland dem som är aktiva i olika miljöorganisationer och bland "vanliga" ungdomar. För medlemmar i exempelvis Fältbiologerna kan viljan att engagera sig bli ännu starkare. Andra medvetna unga kanske väljer att handla miljövänliga produkter, sopsortera och köra mindre bil.

Under det senaste halvåret har mediernas rapportering om klimathoten ökat. Maria Ojalas forskning omfattar inte den perioden, men växthuseffekten lyftes fram i debatten även när hon gjorde sina undersökningar och intervjuer.

Hon konstaterar att unga i dag hämtar det mesta av sin information från skolan, tidningar, teve och internet.

- Oron för miljöhoten växer när frågan uppmärksammas i medierna och hos en del kan rapporteringen till och med väcka ångest.

Få av dem som svarade på Maria Ojalas enkät, eller deltog i den intervjuundersökning hon också genomförde, mådde dock riktigt dåligt psykiskt av miljöhoten.

Hos en grupp unga ledde oron till en känsla av de orkar bry sig, att de klarar att ta till sig all ny information.

Maria Ojala skiljer mellan "makro-oro" och "mikro-oro". Abstrakta hot och risker - som klimatförändringar, krig och fattigdomen i världen - är inget vi behöver leva med varje dag. Oron leder därför oftast inte till ett lägre psykiskt välmående.

Arbetslöshet, risken att få usla betyg eller en svår sjukdom hos någon i familjen orsakar däremot i större utsträckning i en oro som resulterar i att man mår dåligt.

Hur ser då Maria Ojala själv på miljöhoten. Är hon orolig?
- Ja, jag är orolig. Klimatförändringen är en allvarlig och komplicerad fråga. Även om miljöproblemen inte är lika akuta i Sverige som på andra håll i världen har alla ett ansvar för att bidra till att de blir lösta.

Hur hanterar du din oro?
- Jag har en stark tilltro till att vi kommer att lösa problemen. Men den största källan till min optimism är att allt fler politiker tar klimathotet och andra miljöfrågor på större allvar är tidigare.

Så oron gör dig inte pessimistisk?
- Jo, i ett avseende. I dag är samhället så inriktat på konsumtion att vi glömmer att vi är människor som måste leva i samklang med andra - och med naturen. Det sätt vi lever på i västvärlden är inte hållbart.

Maria Ojala är knuten till Örebro

Maria Ojala är knuten till Örebro
universitet och hennes doktorsavhandling presenterades den 16 mars i år. Den har titeln: "Hope and worry. Exploring young people's values, emotions, and behavior regarding global environmental problems".