Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Dofter kan väcka barndomen till liv igen

Doften av en blomma som man luktat på som barn kan väcka minnen till liv många år senare.
Doften av en blomma som man luktat på som barn kan väcka minnen till liv många år senare. Foto: Alamy

Lukter kan spela en viktig roll i tidiga barndomsminnen, enligt ny, svensk forskning. Luktsinnet utvecklas tidigt i livet och är det enda sinnet som har direkt koppling till ”känslocentrum” i hjärnan.

Att återskapa sinnesintryck som bilder och ljud tycker vi, de flesta av oss, är ganska lätt. De här minnena, eller inre bilderna, är en central del av vårt tänkande, både när vi är vakna och när vi drömmer. Att föreställa sig lukter upplever dock många som svårt. Men vi kan faktiskt föreställa oss lukter och de kan, precis som bilder och ljud, utgöra en del av våra minnen och drömmar.

– Om det finns lukter i omgivningen så kommer de att vara en viktig del i den tidiga inkodningen av minnen, eftersom luktsinnet utvecklas väldigt tidigt.

Det säger Artin Arshamian, vars avhandling vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet handlar om minnen som spontant aktiveras av lukter.

Själv var han från början inställd på att bli biolog, och gick också först biologlinjen på universitetet.

– Men efter att ha gått en kurs i psykologi insåg jag att människor var intressantare.

Luktsinnet har länge varit litet bortglömt, tycker han.

– Men nu börjar det komma mycket spännande forskning på området.

Förr trodde man att luktsinnet inte var särskilt viktigt för männi­skan, åtminstone inte så viktigt som syn och hörsel.

– Men det är fel. Luktsinnet är unikt, det är det enda sinnet som har direkt koppling till amygdala, vårt emotionella centrum i ­hjärnan. Sannolikt har det haft stor betydelse, evolutionärt sett, att vi snabbt via luktsinnet kan känna till exempel illamående eller rädsla.

Tidigare studier har visat att det är samma områden i hjärnan som aktiveras när vi föreställer oss ett objekt eller ett ljud som när vi ser objektet eller hör ljudet.

Också motorisk aktivitet är viktigt för föreställningsförmågan. Exempelvis blir den inre bilden av ett hus eller en bil mindre tydlig om man inte får röra ögonen under tiden man föreställer sig huset eller bilen.

Samma sak gäller för luktsinnet, enligt en av de tre delstudier som Artin Arshamians avhandling baseras på. I studien testades 40 personer som alla var duktiga på att föreställa sig lukter, och som också brukade drömma om lukter.

– Men när vi satte näsklämmor på dem, som hindrade dem från att röra på näsborrarna och sniffa under tiden de föreställde sig lukten av exempelvis en ros eller en cigarett, så blev den upplevda lukten mindre tydlig.

En annan delstudie visar att personer som har luktupplevelser i sina drömmar och som själva tycker att de är bra på att föreställa sig lukter också har en bättre förmåga att både namnge och minnas riktiga lukter.

– Generellt har vi människor svårt att identifiera och namnge lukter, beroende bland annat på att språksinnet och luktsinnet inte riktigt hänger ihop. De som hade lätt att identifiera lukter verbalt visade sig inte ha känsligare näsor än andra, däremot hade de bättre luktminne.

I en tredje studie tittade man, med hjälp av hjärnavbildningar, också på hur så kallade Proust-minnen (självbiografiska minnen som väcks av lukter) aktiverade hjärnan. Namnet kommer från författaren Marcel Proust, som i sin roman ”På spaning efter den tid som flytt” låter doften och smaken av en madeleinekaka, doppad i lindblomste, återuppväcka huvudpersonens barndomsminnen. Lite te och några kaksmulor, och dåtiden väller upp inom honom.

– Kring Proust-minnen finns mycket myter, de sägs vara mer spontana, emotionella och levande och för oss tillbaka i tiden. Vi ville veta hur de minnena ser ut i hjärnan när de aktiveras av lukter, och hur de ser ut när de kickas i gång av ord.

Studien visade att Proust-minnena aktiverade de områden i hjärnan som är aktiva när vi känner lukter på riktigt, inte bara de områden som normalt är aktiva vid självbiografiska minnen – och detta även då det inte fanns någon lukt när minnet väcktes till liv.

– Det tyder på att om man minns en episod från sitt liv där man kände en lukt så är den lukten, fast nu föreställd, en del av själva minnet.

Dessutom visade resultaten från hjärnavbildningarna att om dessa minnen var från den tidiga barndomen, från de första tio åren, så aktiverade de områden i hjärnan som är mer relaterade till luktsinnet och mindre till språkområden jämfört med liknande minnen från ett senare skede i livet. Och Proust-minnen som kickades i gång av lukter aktiverade mer emotionella och mindre språkliga områden än samma Proust-minnen som aktiverades av ord.

– Det kan tyda på att förmågan att föreställa sig lukter är en viktig aspekt i bildande av tidigare Proust-minnen. De har en gång kodats in med hjälp av lukten hos det lilla barnet, vars språkliga förmåga är relativt outvecklad. Luktsinnet däremot är fullt utvecklat vid mycket tidig ålder. Men med åren blir minnet mer semantiskt, man använder sig mer av språket för att koda in minnena.

Vilken praktisk nytta kan vi ha av de här rönen?

– Förutom att de ger ny kunskap kring hur vår hjärna är uppbyggd, kan man ju som förälder känna sig uppmuntrad att låta barnen testa så många smaker och lukter som möjligt. Kanske ger det barnen fler minnen. Vi vet att luktsinnet försämras med åren och att man lätt blir deprimerad om man förlorar det. Jag skulle vilja gå vidare och studera arbetsminnet för lukter, hur många lukter vi kan hålla i korttidsminnet och om man kan påverka det.

Har du några egna Proust-minnen?

– Ja absolut, jag har flera. För ett par år sedan, till exempel, skulle jag hänga in en kostym i en rese­garderob av plast. Den hade varit stängd hur länge som helst. Jag öppnade den och blev stående, fast. Ur den kom precis den lukt man får när man blåser upp en badboll. En plastig doft, som påminde mig om en röd-vit badboll jag hade när jag var liten. Plötsligt kom hela sommaren med sol och bad, över mig.

FOTNOT: Artin Arshamians avhandling om luktsinnet heter ”Olfactory cognition: The case of olfactory imagery” (Stockholms universitet, psykologiska institutionen).

Luktsinnet

Luktsinnet har genom historien varit känt som ett ”känslomässigt” sinne. Men luktsinnet är smartare än sitt rykte, visar en studie från Stockholms universitet, publicerad i tidskriften Psychological Science. Det är snarare minnen och kunskaper som avgör våra känslomässiga reaktioner på lukter, enligt Jonas Olofsson, docent i psykologi vid Stockholms universitet. Enligt studien använder vi vårt kunskapsminne av doften för att avgöra hur god eller dålig den är.

Arbetsminnet definieras som det vi i ett specifikt ögonblick har vår uppmärksamhet riktad mot. Korttids- och långtidsminnet ser till att vi kan använda informationen, fundera på den och bearbeta den. Det episodiska minnet använder vi om saker som vi själva upplevt. Det semantiska minnet innehåller allmänna kunskaper som att Stockholm är Sveriges huvudstad.

Vi äter med näsan – runt 90 procent av det vi känner när vi äter är egentligen luktupplevelser som uppkommer när ämnen från maten stimulerar de mer än 400 typerna av luktreceptorer som finns i näsan. Ämnen som vi andas in och känner lukten av färdas också i den motsatta riktningen, från näsan och ner i svalget.

Källa: Medicinsk Vetenskap nr 2, 2013.

Prousts madeleinekaka

Det är precis 100 år sedan den första delen av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” kom ut. Där berättar han bland annat om hur doften och smaken av en madeleinekaka, doppad i lindblomste, väcker upp huvudpersonens barndomsminnen.

”Beklämd av en grå och dyster dag och av tanken på en lika dyster morgondag förde jag mekaniskt till läpparna en sked té, i vilket jag blött upp en bit kaka. Men i samma ögonblick som det med kaksmulorna blandade téet rörde vid min gom, spratt jag till, på helspänn inför något ovanligt som försiggick inom mig. En härlig lustkänsla hade fyllt mig; den var helt fristående och jag hade intet begrepp om vad som orsakade den. Med ens tedde sig livets växlingar betydelselösa, dess olyckor ofarliga och dess korthet inbillad, ty liksom kärleken fyllde mig nu lustkänslan med ett dyrbart innehåll. (...)

Knappt hade jag känt igen smaken på den i lindblomsté doppade Madeleinekakan som tant Léonie brukade ge mig (fast jag ännu inte kunde fatta utan fick uppskjuta till ett långt senare tillfälle förklaringen på varför detta minne fyllde mig med en sådan lycka), förrän det gamla grå huset åt gatan, där hennes rum var beläget, dök upp likt en teaterkuliss framför den lilla flygelbyggnad åt trädgårdssidan som uppförts bakom det för mina föräldrars räkning. (...)

...allt detta fick form och fasthet och steg fram, samhälle och trädgårdar, ur min kopp med té.”

Ur ”På spaning efter den tid som flytt”, översättning Gunnel Vallquist.