Insidan

Doulan gör förlossningen tryggare

När barnmorskorna har svårt att hinna med tar allt fler gravida hjälp av en doula – en person som stöttar under graviditeten och förlossningen. För förstföderskan Mirva Waronen bidrog doulan till att förlossningsrädslan helt försvann.

Det enda ljud som hörs på förlossningssrum 11 på BB Stockholm är suset från lustgasmaskinen. Iklädd sjukhusets vita rock står Mirva Waronen på knä i sängen med överkroppen vilande mot den uppfällda huvudändan. Hon har gått två veckor över tiden, men i förmiddags satte värkarna i gång. Sambon Filip står tätt intill med armarna runt henne. Bredvid sängen står doulan Kia Elfström.

Plötsligt kommer en värk. Mirvas skrik bryter tystnaden i rummet. Hon andas häftigt när värken avtar och för säkert femte gången den senaste timmen vänder hon blicken mot uret på väggen.

– Bli inte frustrerad. Det är helt normalt att det tar tid. Du är superduktig, jag är otroligt imponerad av dig, säger Kia och masserar Mirva i ryggslutet.

Som vid alla sina uppdrag har hon träffat de blivande föräldrarna vid ett par tillfällen under graviditeten och lovat dem att vara i ständig beredskap från och med två veckor före beräknat födelsedatum. När som helst, oavsett tid på dygnet, ska hon kunna infinna sig på BB.

Doulan, som översatt från grekiska betyder ”hjälpkvinna”, ger en födande kvinna och hennes partner känslomässigt stöd under hela förlossningen – en urgammal företeelse som nu fått nytt liv i Sverige.

1999 startades Odis, Organisationen för doulor och förlossningspedagoger i Sverige, och i dag ges utbildningar på tre olika håll i landet. I Stockholm har antalet doulor fördubblats på ett år och i Göteborg har intresset för utbildningen varit så stort att man har tvingats sätta in extrakurser.

– Många hör om bristerna i förlossningsvården och kanske är man rädd att stödet inte räcker. Det är tråkigt om det är så, säger Åsa Norén, ordförande för Odis.

Det finns till synes inga nackdelar med en doula.

Internationell forskning visar att stödet förkortar förlossningen och minskar behovet av smärtlindring. Risken för kejsarsnitt och förlossningsdepression minskar också.

– Vi hoppas att det införs en förlossningspeng för doulor så att alla ska ha råd att anlita en, säger Åsa Norén.

Medan Mirva sitter på förlossningspallen bäddar barnmorskan Charlotte Elvander sängen. Hon är stressad. Egentligen skulle hon bara ha hand om tre ”antenatalpatienter” (kvinnor med graviditetskomplikationer som ännu inte är i aktiv förlossning) denna kväll. Men så blev hon tillfrågad om hon även kunde ta hand om Mirvas förlossning.

Under kvällen har en av kvinnorna behövt ett akut kejsarsnitt, en annan ska tas blodprover på och med arbetsuppgifterna följer pappersarbete. Ska Charlotte Elvander lyfta fram något negativt med jobbet som barnmorska så är det detta – stressen och prioriteringen bland patienter som vill ha hjälp.

– Ibland, när det funkar medicinskt, måste man lämna ett par för att hjälpa ett annat, även om de upplever att de då behöver en som mest. Det är jobbigt, det är inte alltid föräldrarna har förståelse.

Behövs doulor i förlossningsvården?
– Ja, som det ser ut i dag. Men det är synd att det inte finns resurser för oss barnmorskor att ha den rollen. Det ingår egentligen i vår arbetsuppgift, säger Charlotte Elvander.

Det har gått två timmar sedan Mirva och Filip kom till avdelningen. Mörkret har sänkt sig och billyktor och trafikljus färgar tillvaron utanför fönstret.

Rummet är varmt, dunkelt och tyst. Endast en vägglampa är tänd.

Mirva känner sig oväntat lugn. På flygresor brukar hon läsa av flygvärdinnornas blickar för att försäkra sig om att allt är som det ska. På samma sätt har hon under förlossningens första timmar sökt Kias blick som gett henne lugn.

Det enda Mirva tänker på är att slappna av och låta kroppen göra jobbet – precis så som Kia sagt. Filip känner sig också lugn. Mellan värkarna har Mirva pratat och skämtat, det gör honom trygg.

Men under den där eftermiddagen i januari i år, när graviditetstestet visade positivt, minns Mirva bara rädslan, att den var större än glädjen. Att hon skulle ha en doula vid sin sida bestämde hon sig tidigt för.

– Jag kunde inte njuta av beskedet. Graviditeten, förlossningen, smärtan, allt skrämde mig. Man får höra så många hemska ”jag födde i en skrubb”-historier. Men att Kia skulle vara där lugnade mig. Hade jag hamnat i den där skrubben hade jag haft Kia med mig, säger hon och skrattar.

Räckte inte Filips stöd?
– Han var ett känslomässigt stöd, någon jag kunde krama. Men jag ville ha Kia som en trygg punkt, någon att ställa frågor till.

Även för Filip hade Kia en lugnande effekt under graviditeten.

– Hade det uppstått problem hade man blivit helt utlämnad till främmande personer. Då hade Kia varit ett enormt stöd även för mig. Det var tryggt att någon förklarade händelseförloppet.

Att stötta partnern är en stor del av doulans jobb.

– Vissa undrar om man inte tränger sig på och tar över partnerns roll. Men jag lyfter dem bara. Kvinnan har ofta otroligt höga krav på partnern, fast han är ju lika känslomässigt engagerad som hon och kan ha svårt att möta kraven. Jag brukar försöka få partnern att slappna av och vara det stöd som kvinnan vill ha, säger Kia.

Mirva står lutad över ett gåbord när värkarna plötsligt förändras.

– Vid nästa värk kommer barnet, säger Kia och trycker på larmknappen för att kalla på barnmorskan Charlotte, som snart gläntar på dörren.

Hon har fullt upp.

– Är det akut? frågar hon.

– Jag ser så här mycket av huvudet, svarar Kia och visar med händerna.

Charlotte sätter på sig handskar.

Bara några minuter senare ger Mirva och Filip varandra en djup, lång och något överraskad blick. Deras dotter, som senare får namnet Lydia, är född.

Två veckor efter förlossningen besöker Kia de nyblivna föräldrarna i hemmet. De tre går igenom förlossningen, något som ofta ingår i doulauppdraget.

Mirva säger att om hon skulle betygsätta upplevelsen från ett till tio, så blir det en åtta – ett betydligt högre betyg än hon hade väntat sig.

Kia är också nöjd.

– Jag vill få kvinnan att känna sig oberoende av vårdpersonalen, så att hon på egen hand kan göra förlossningen till något positivt. Det är väldigt hedrande att få det förtroendet.

Fakta: Doula
Kia Elfström, doula.

Kia Elfström, doula.

Doulan bestämmer själv hur mycket hon tar betalt. De flesta brukar dock ta mellan 3 000 och 7  000 kronor för ett uppdrag.

Ett vanligt doulauppdrag inkluderar ofta ett eller två förberedande samtal, att doulan närvarar under hela förlossningen samt ett efterföljande samtal när barnet är någon vecka gammal.

Doulan har dessutom mellan en vecka och en månads jourtid innan förlossningen, då hon dygnet runt ska vara anträffbar och redo att ta sig till BB när som helst på dygnet.
Källa: Organisationen för doulor och förlossningspedagoger i Sverige

Utbildning
De enda doulautbildningarna i Sverige ges i Odis regi.

I dag anordnas regelbundet kurser i Stockholm, Göteborg och Skåne. En utbildning är på gång i Luleå.

Utbildningen är fyra dagar lång och ger kunskap i bland annat naturlig smärtlindring, beröring, förlossningsförloppet och stöttningsmetoder.

Färre risker och komplikationer

”Doulaeffekten” – det vill säga effekten av att ha en person som kontinuerligt stöd unde hela förlossningen, exempelvis en doula – har mätts i flera internationella studier och finns sammanställd i The Cochrane Library, en databas som innehåller utvärderingar av resultat från medicinsk forskning.

Förutom att stödet ofta leder till förkortade förlossningar med färre komplikationer, minskar också risken för till exempel användning av sugklocka och behovet av värkstimulerande dropp och epiduralbedövning. Doulaeffekten innebär också att föräldrarna upplever förlossningen som en positiv händelse och därför efteråt har lättare att anpassa sig till den nya familjedynamiken.