Gåvan

Och varför engagerar sig så många i frivillighetsorganisationer trots att de hjälpbehövande skulle ha större nytta av om givaren i stället arbetade över några timmar och donerade den extra lönen?

- Människor ger inte bara bort gåvor för att mottagaren ska ha nytta av dem. Givaren vill också framstå som generös i mottagarens och andras ögon. Då är det inte så dyrt för givaren att ge bort tid eller en present jämfört med att skänka pengar. För att uppfattas som generös när det gäller pengar, måste man ge mycket.

Så förklarar Tore Ellingsen, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, varför många människor egentligen agerar på ett "ekonomiskt ineffektivt sätt" när de ger bort gåvor.

- Ur strikt ekonomisk synvinkel är det ultimata för mottagaren nästan alltid att få en pengagåva. Då kan man ju köpa exakt det man behöver och vill ha.

Diktsamlingen "Den stora gåtan" av Tomas Tranströmer går i dag att få tag på för runt ett hundra kronor. En poesiälskande vän som får den i gåva uppskattar inte bara det ekonomiska värdet. Tiden och engagemanget som givaren lagt ned på att hitta en lämplig present betyder lika mycket, om inte mer.

Samtidigt hoppas den som skänker bort boken att framstå som generös och givmild. Om han eller hon i stället väljer att ge vännen ett kuvert med pengar måste det innehålla betydligt mer än ett par hundralappar för att mottagaren ska uppleva samma känsla av generositet.

Tore Ellingsen säger att om pengar var den enda tillåtna gåvan i vårt samhälle skulle vi bli tvungna att ge bort större belopp - betydligt mer än vad de presenter vi skänker kostar - för att mottagarna skulle uppskatta vår givmildhet.

Den som får en vinflaska för 150 kronor i present blir väldigt glad eftersom han eller hon kanske aldrig köper ett så dyrt vin till sig själv. Om man däremot får 150 kronor i handen blir gåvan inte värd lika mycket. Med andra ord: Vinet förädlar pengarna och får givaren att framstå som väldigt generös.

Den som ger bort sin tid visar sin uppskattning till en lägre kostnad, samtidigt som han eller hon lättare betraktas som givmild. Givarna tjänar alltså ekonomiskt på att ge bort tid och presenter.

En sann altruist - någon som är villig att hjälpa andra utan tanke på egen vinning - skänker gärna pengar till den som är riktigt fattig genom att lägga några kronor i muggen framför tiggaren i Stockholms tunnelbana. Men varför ger man sällan bort pengar i andra sammanhang? För mottagaren är det ju alltid bättre med pengar, understryker Tore Ellingsen.

I vår hoppas han bli färdig med en studie som har arbetsnamnet "Generosity". Tillsammans med Magnus Johannesson, också knuten till Handelshögskolan, har han tagit fram en modell för att förklara och visa varför de flesta av oss väljer att vara generösa med till exempel tid när vi ger bort gåvor.

Enligt traditionell ekonomisk teori om hur resurser nyttjas på bästa sätt borde man erbjuda bästa vännen ett ekonomiskt bidrag i stället för att hjälpa till att bära vid dennes flytt. Det är nämligen ett effektivt sätt att använda tid och pengar.

- För både givaren och mottagaren borde det vara bättre med en ekonomisk gåva - några hundralappar i handen - så att en professionell flyttfirma kan hyras in.

För den som verkligen gillar sin vän är det inte otrevligt att hjälpa till med flytten. Och för den som uppskattar sin syster är det inte ansträngande att handla en present till henne. Den sant givmilda väljer alltså att signalera sin omtanke på ett sätt som är kostsamt för egoisten att efterlikna.

- Eller med andra ord: Vi skänker tid och omtanke därför att det upplevs som mer personliga gåvor. För den som vill framstå som omtänksam utan att egentligen vara det blir det därför psykologiskt krävande att efterapa sådana gåvor. En penninggåva, däremot, är opersonlig och kostar lika mycket för den sanna altruisten som för den falska - och är därför enklare för den "falska" att ge, påpekar Tore Ellingsen.

Sedan bidrar flytthjälpen kanske till att öka den sociala gemenskapen i vänkretsen, den bygger också på ett gemensamt deltagande av flera personer och om man är svensk känns det ofta fel att ta emot pengar av bästa kompisen för att man bara ska flytta.

Vid sidan om ekonomin har Tore Ellingsen intresserat sig för samspelet mellan människor. Hans studier kring generositetens "väsen" är ett sätt att knyta samman psykologi, sociologi och ekonomi.

För några år sedan genomförde han och Magnus Johannesson ett experiment för att studera vad som händer när människor satsar tid eller pengar i ett tänkt projekt. I korthet fick en försöksgrupp bidra med sin tid för att i gengäld få en andel i förväntad vinst. En annan grupp fick i stället ställa upp med pengar.

Det visade sig att de som satsat sin tid var mer generösa med att dela den framtida vinsten än deltagarna i den andra gruppen. Tore Ellingsen blev förvånad över resultatet och inte heller hans ekonomkollegor hade någon förklaring till skillnaden mellan de två försöksgrupperna.

I "pengagruppen" verkade deltagarna ha gjort en rationell ekonomisk kalkyl, andelen i den kommande vinsten skulle motsvara insatsens värde. I "tidsgruppen" resonerade en del som så att deras andel inte spelade så stor roll, andra hävdade att just deras var så värdefull att de borde ha en betydande del av den framtida vinsten.

Experimentet gjorde Tore Ellingsen nyfiken på hur människor tänker och reagerar inför gåvor. Är det någon skillnad mellan att ge eller få tid och att få eller ge pengar? Trots att gåvor betyder mycket för både givare och mottagare - och spelar en viss roll i samhällsekonomin - finns det väldigt lite ekonomiska studier inom området. Nu hoppas han kunna bidra till en ökad insikt om gåvan och dess funktion.

I andra kulturer, i bland annat Sydeuropa, har pengar länge varit en naturlig gåva vid till exempel bröllop. Under senare år har det skett en omsvängning i synen på gåvor i Sverige, och det blir allt vanligare att konfirmanden eller födelsedagsbarnet får ett kuvert med pengar.

I dag erbjuder flera varuhus en service med så kallade önskelistor där bröllopspar och jubilarer kan ange vad de vill ha i gåva. Det exakta priset anges efter varje vara. Givarna skänker inte några pengar, men näst intill.

- I det fallet sker sker inga ekonomiska effektivitetsförluster. Mottagarna får ju exakt vad de önskar och behöver, säger Tore Ellingsen.

Den som i jultid ger en amaryllis till bästa grannen gör det inte för att han vill bidra med sjuttiofem kronor till dennes ekonomi, där finns något mer. Givmildheten är inte bara kopplad till gåvornas materiella värde.

- Givandet rymmer en symbolisk dimension. Annars skulle inte så många i vuxen ålder ge presenter till kollegor eller syskon. Själv köper jag köper julklappar till mina syskon. Jag vill nog framstå som en generös person och passar bra in i min modell, skrattar Tore Ellingsen.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut