Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

En blomma på overallen betyder flicka

Josefina Hjort med dottern Matilda i vagn, Jörgen Berg med sonen Fabian och Louise Henriksson-Svanhill med barnen Lisa och Olle på öppna förskolan i Ljungskile.
Josefina Hjort med dottern Matilda i vagn, Jörgen Berg med sonen Fabian och Louise Henriksson-Svanhill med barnen Lisa och Olle på öppna förskolan i Ljungskile. Foto: Joakim Roos
Dagens föräldrar är mer jämställda än någonsin. Men i leksaksaffären och på barnklädesavdelningen har skillnaden mellan pojkar och flickor blivit allt tydligare. Till och med unisexleksaken lego säljs numera i blå och rosa versioner.

Rosa var männens färg

Fanny Ambjörnsson (bilden).

På leksakskoncernen BR:s hemsida måste man börja med att kryssa i om leksaken ska vara till en flicka eller pojke för att kunna söka i sortimentet. Till och med lego finns numera i rosa och blå tappning. I klädaffären går det förstås att gå över till andra sidan och köpa en rosa tröja till sonen men då är den med största sannolikhet figursydd.

När H & M lanserade sin vårkollektion var det ”feminina blusar med virkade detaljer” för flickor och ”supercoola lumberjackor” för pojkar. På frågan om varför det ser ut så svarar deras pressansvariga Jenni Tapper-Hoel att det romantiska modet går igen även hos pojkarna, men i form av till exempel scarves och tunnare skjortor.

– Vi har sedan en längre tid haft en konstant efterfrågan från våra kunder om att dela upp kollektionerna i pojk- och flickavdelning för att det ska vara lättare att hitta.

Det är en sammantagen bild från samtliga butiker i 33 länder, förklarar hon.
En globaliserad handel är en av förklaringarna till de könsuppdelade barnkläderna, tror Helene Brembeck som är professor vid Centrum för konsumtionsvetenskap i Göteborg.
 

- Utbudet av leksaker och kläder speglar inte svenska värderingar utan en internationell marknad.

Hon har bland annat studerat McDonald’s, som strävar efter att anpassa sig efter lokala förhållanden. Svenska McDonald’s väljer bort de mest könssegregerade leksakspaketen, eftersom de inte går hem här, berättar hon.

Helene Brembeck har också undersökt attityder bland unga föräldrar och sett att de är mer oroliga än tidigare generationer för att barnen ska sticka ut på skolgården och kanske bli mobbade. Då är det säkrast att följa klädkedjornas uppdelningar.

Samtidigt upplever hon att många unga designer reagerar mot det könsuppdelade barnmodet.

– Jag hoppas att svenskproducerade kläder och leksaker får ett uppsving i kristider, så att skandinaviska värden får större utrymme.

Just de värdena försöker Polarn O. Pyret sprida till andra länder. I Skandinavien, USA och Storbritannien tas deras könsneutrala barnkläder väl emot medan ryska konsumenter frågar efter mer glitter.

– Men vi kommer inte att göra avkall på våra idéer i några länder. Pojkar och flickors kroppsformer är likadana åtminstone till elva års ålder, så det finns ingen anledning att göra tajtare kläder för flickor, säger Karina Lundell som är designchef på på Polarn O. Pyret.
 

Hon märker ett växande intresse för unisex. Sedan 2007 utgår Polarn O. Pyret från det i alla kollektioner men lägger till detaljer som är mer könstypiska.
 

Den trenden har även genusforskaren Fanny Ambjörnsson sett, när hon undersöker hur föräldrar till ettåringar ser på könsroller. I hennes referensgrupp i Stockholms innerstad är jämställdhet viktigt och det anses inte riktigt fint att klä barnen alltför tydligt könsbundet. Däremot finns det ofta någon liten detalj som avslöjar barnets kön.
 

– Trots att man vill uppfostra sina barn jämställt verkar det finnas ett stort behov av att markera om det är en kille eller tjej.
 

En blomma på overallen betyder med största säkerhet att barnet är en tjej.
 

– Att sätta en blomma eller spets på en liten pojke skulle många uppfatta som förnedrande. Och skulle någon ta fel och kalla honom för hon så blir det snabbt ”Ojoj, förlåt, förlåt, nu ser jag ju att det är en han!”. Som om det vore en skymf mot en ettåring.

De flesta föräldrar ser inga problem med att dottern blir en tuff Pippi Långstrump-flicka men där­emot är det få som vill se sin son i rosa och glitter, menar hon.
 

– Och det är sorgligt, eftersom det ger en ganska dyster bild av vad jämställdhet innebär i dagens Sverige – dels att det är viktigt att markera skillnad på tjejer och killar, och dessutom att det ”tjejiga” upplevs som mindre statusfyllt – inget man vill uppmuntra sin pojke att ha.
 

Samtidigt tror Fanny Ambjörnsson att viljan till jämställdhet är mer utbredd i dag än när hon själv var liten på 1970-talet. Kanske finns det också fler alternativa bilder av hur man kan vara, särskilt för flickor. Att barnkläderna generellt har blivit mer uppdelade kan vara en reaktion mot just detta.

– När skillnaderna på vad män och kvinnor kan göra luckras upp så uppstår ett behov av att se skillnad på våra kroppar. Annars faller hela idén med att man ska åtrå det motsatta.
 

Spelar det någon roll ur jämställdhetsperspektiv att flickor och pojkar har olika kläder?
 

– Att vi kläs helt olika från det att vi föds signalerar att det ändå betraktas som viktigt i samhället att göra skillnad på tjejer och killar. Varför då, kan man fråga sig.
 

Fanny Ambjörnsson tycker att jämställdhetsarbetet skulle behöva mer queer-tänkande för att på allvar förändra inrotade grundvärderingar. När en blåklädd bebis kryper mot en rosaklädd, kodas deras beteenden lätt som ”Titta, vad han dräglar över henne, ska han redan börja …”. Det fungerar som vardagligt, harmlöst småprat, men avslöjar samtidigt en förväntan på barnens framtid, menar hon.

– Även föräldrar som är väldigt medvetna om jämställdhet har för det mesta en heterosexuell livslinje som de någonstans väntar sig att barnen ska följa.
 

I den ingår till exempel att dottern har en tjejbästis på lågstadiet, en pojkvän på gymnasiet och skaffar barn vid trettio.

– Men man behöver inte längre vara så rädd för alternativa livslopp, det behöver inte som förr betyda isolering och inga barn. Om det nu är det man är rädd för.
 

Hon förstår att föräldrar oroar sig för mobbning om deras barn avviker alltför mycket från mallen.

– Det är klart, det är tuffa grejer. Samtidigt blir det ett väldigt ängsligt samhälle om vi måste bevara begränsande mönster för att vi tror att barnen ska bli retade annars.
 

Däremot har hon full förståelse för att det är svårt att uppfostra sina barn jämställt i praktiken, och kämpar själv med att hitta en balans.

 – När man får barn slungas man ju rakt in i en värld av gammaldags könsstereotyper som man trodde hörde förra sekelskiftet till. Även om man aktivt kan välja bort mycket, kan man inte vända hela den kommersiella världen ryggen om man inte vill bli helt världsfrånvänd. Dessutom tycker jag att det vore lite som att lämna barnen i sticket. De växer ju upp i den här könssegregerade världen och måste lära sig att hantera allt från ”Star wars” till Tingeling.