En klyscha är nästan aldrig fel

Prat om vädret är oslagbart som samtalsöppnare, oavsett om solen skiner eller regnet öser ner.

Fredrik Funck Prat om vädret är oslagbart som samtalsöppnare, oavsett om solen skiner eller regnet öser ner.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Att kunna småprata om ditt och datt är en social förmåga. För även om struntpratet betraktas som ytligt så är det ett socialt bindemedel. Och betydelsen av att behärska struntpratet har faktiskt ökat i dagens samhälle, säger språkvetaren Viveka Adelswärd.

Att kunna småprata om ditt och datt är en social förmåga. För även om struntpratet betraktas som ytligt så är det ett socialt bindemedel. Och betydelsen av att behärska struntpratet har faktiskt ökat i dagens samhälle, säger språkvetaren Viveka Adelswärd.

Ibland vet man inte riktigt vad man ska säga - man bara pratar på. Men när man har pratat strunt en stund, vet man kanske plötsligt vad man tycker. Och när man tror att man inte får något förnuftigt sagt, kan man i själva verket hålla på med något ytterst väsentligt.

Genom att låta munnen gå, testa tankarna och se hur det vi säger tas emot, skaffar vi oss information, synpunkter och åsikter, påpekar språkvetaren, forskaren och författaren Viveka Adelswärd i sin kommande bok "Till struntpratets lov". Där går hon bland annat igenom olika typer av struntprat och vilka funktioner de har - allt ifrån det vänliga och "oskyldiga" småpratet som fungerar så bra som förspel till exempelvis yrkesmässiga kontakter, till rent skitprat som skryt, förtal och illvilliga lögner.

Annons:

Att struntprat, eller småprat, om ditt och datt fungerar som ett socialt bindemedel vet nog de flesta. Att behärska småpratet ingår i begreppet social förmåga. Behöver man verkligen försvara struntpratet i dag, när så mycket betoning redan läggs på "social kompetens" i olika delar av samhället?

- Ja, det tror jag, även om det stämmer att småpratandet har uppvärderats, säger Viveka Adel­swärd, som är professor i samtalsforskning vid Linköpings universitet.

- Undersökningar har visat att småpratet har ett värde och det ordnas till och med kurser där man lär ut hur det går till. Å andra sidan har jag en känsla av att småpratet har fått allt lägre status. Speciellt i akademiska, intellektuella miljöer finns ett förakt för sådant prat, man ser det som tillgjort och tomt.

Samtidigt kan alltså betydelsen av att behärska struntpratandet ha ökat i dagens samhälle. Förr var det mer så att man hade "sin plats". Numera måste man oftare positionera sig, visa vem man är, för nya människor, framhåller Viveka Adelswärd. Samhället har på så sätt blivit mer muntligt. Men vi har alla olika god social förmåga. Frågan är i vilken mån man kan "lära sig" konsten att prata strunt?

- Man kan nog träna sig, bli bättre och säkrare, även om det inte är lika lätt för alla, säger Viveka Adelswärd. För en del kommer struntpratet helt automatiskt, ungefär som när hundar viftar på svansen.

I boken berättar hon också bland annat om människors samtal med just hundar. Många människor talar med både djur och ting, och de flesta hundägare talar med sina hundar. Italienska forskare som undersökt saken har visat att kvinnor talar mer med hundarna än vad män gör. När människor pratar med sina hundar använder de gärna något som brukar kallas för "motherese" (ungefär "mammiska"), ett mjukt språk i högre tonarter med tydlig intonation, som annars mestadels används när vuxna talar till små barn. Men många pratar också med sina hundar på ett mer intellektuellt och teoretiskt sätt, berättar Viveka Adelswärd som har avlyssnat många samtal mellan hundar och deras hussar eller mattar ute på stan.

- En gång hörde jag hur en hundägare irriterat frågade hunden: "Hur många gånger ska vi behöva prata om det här?".

Ett avsnitt i boken tar upp mobiltelefoner och struntprat. Där berättas om när ett tåg plötsligt slutade att fungera, så att passagerarna fick kliva av i vinterkylan och vänta på eventuella ersättningsbussar. I stället för att prata med varandra, tog alla upp sina mobiltelefoner och ringde någon för att prata av sig frustrationen eller för att själva skaffa sig skjuts.

Studier från flera länder visar att de flesta mobilanvändare ringer täta samtal till ett litet, begränsat antal nära personer. Det finns forskare som befarar att mobilanvändandet stärker de redan starka banden mellan närstående, medan de minskar den vardagliga kontakten mellan okända som är viktig för att sprida information, åsikter och idéer i samhället.

Men Viveka Adelswärd tycker att det är svårt att dra sådana slutsatser. Det är lätt att avgöra vad som är annorlunda nu mot förr, men svårt att hävda att det var bättre tidigare, eller vad skillnaden egentligen innebär, tycker hon.

- I alla samhällen hittar man sina vägar att kommunicera. Tekniken bara fyller på, den grundläggande funktionen av kommunikationen är densamma, fast vi oroar oss alltid för utvecklingen. Förr sa man säkert till ungdomarna att "du får inte gå till marknaden och stå där och sladdra".

Struntprat associeras ofta med klyschor, och sådana vill Viveka Adelswärd slå ett slag för i sin bok. Klyschor är ju slitna fraser som har använts så mycket att de kan uppfattas som meningslösa och tomma. Men klyschor behöver inte alls vara fel, de kan ibland ha en vettig och viktig funktion, tycker Viveka Adelswärd.

- Klyschorna har fått oförtjänt mycket stryk. När man behöver tala, eller skriva, om det som är svårt att ta upp, som när någon drabbats av sorg, är det bra att kunna ta till väl använda och beprövade standarduttryck som att man "deltar i sorgen". Det är ett sätt att uttrycka sin medkänsla och ge tröst när man kanske saknar ord.

Tidigare var sådana artighetsfraser självklara, i dag känner många att de måste kunna "prestera" något bättre. Vi lever i en originalitets­kultur, menar Viveka Adelswärd, där kravet att hitta på något originellt att säga lätt blir så stort att det överskuggar själva syftet med att förmedla något till en medmänniska i kris.

- Det blir lite fel fokus om man står där och bara tänker på hur man ska undvika att låta banal. Jag förstår inte riktigt varför de traditionella fraserna döms ut som tomma och oäkta. Skulle någon kalla uttrycket "jag älskar dig" för en klyscha?

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

 Hans Rosling: Det är inte längre ett virus som jagar människor. Nu jagar vi viruset! 10  7 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

rosling144
Foto:TT

 Blodigt dåd i Afghanistan. Självmordsbombare slog till vid volleybollmatch. 15  8 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
schack500
Foto:Artur Lebedev/AP

 Schack. Norges Magnus Carlsen hittade de rätta dragen efter en trög start. 8  5 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Trodde det var en kattunge”. Den lilla pojken räddades mirakulöst.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: