Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Ensamma med hög moral riskerar att bli lurade

Under senare år har det blivit vanligt att personer via dejtningsajter inleder flera förhållanden samtidigt för att lura till sig pengar. De som blir lurade drömmer om den stora kärleken och om att äntligen hitta en partner att dela livet med.
Under senare år har det blivit vanligt att personer via dejtningsajter inleder flera förhållanden samtidigt för att lura till sig pengar. De som blir lurade drömmer om den stora kärleken och om att äntligen hitta en partner att dela livet med. Foto: Beatrice Lundborg

Bedragare, typ sol-och-vårare, behöver ha stor skådespelar­talang. Men de behöver också möta "rätt" person att lura. Sociologen Markus Arvidson har studerat samspelet mellan bedragare och deras offer.

Länge riktade psykologer och andra forskare sitt intresse främst mot bedragarna som individer. Var de känslomässigt störda? Hade de haft problem i barndomen? Kanske uppvisade de rent psykopatiska drag? Ofta glömdes de utsatta, de lurade offren, bort.

Sociologen Markus Arvidson valde i sin forskning att i stället koncentrera sig på samspelet mellan bedragare och offer, på det som sker i mötet mellan dem. Resultatet blev doktorsavhandlingen "Den fabricerande människan" från 2007.

Fortfarande, sex år senare, är det ingen som på allvar fokuserat på det komplicerade samspel som gör att en bedragare kan lura sina offer. Detta trots att antalet bedrägeribrott mer än fördubblats sedan 2006, och att nätet i dag är en utmärkt inkörsport för exempelvis sol-och-vårare.

Enligt Markus Arvidson har bedragare ett extra bra socialt gehör och kan därför välja ut sina offer på olika sätt som är anpassade till den specifika situationen. De är också bra lyssnare, är skickliga på att hålla i gång samtal och samtidigt ge intryck av en hög trovärdighet.

I avhandlingen finns flera exempel på bedragare. En är "I" som själv bytte roller och ständigt hittade nya offer. Hon utgav sig bland annat för att vara begravningsentreprenör, läkare och kantor. Efter att hon genomfört sina bedrägerier förflyttade hon sig till nya platser för att inte bli igenkänd.

En manlig bedragare, här kallad "V", hade också förmågan att byta skepnad. Under sina "turnéer" var han kamrer, läkare, reparatör, försäljare och posttjänsteman. Han rörde sig över hela landet och hade med sig flera koffertar med förklädnader.

Markus Arvidson menar att bedragare, som I och V, använder sin charm och utnyttjar den tillit som normalt finns mellan människor i ett samhälle. Många av de lurade är ensamma och äldre personer.

I sin forskning skiljer Markus Arvidson mellan rena juridiska bedrägerier och känslomässiga bedrägerier.

– Bedragare är i de senare fallen skickliga på att spela på människor moral. De utnyttjar människors hjälpsamhet och har stor skådespelartalang, påpekar han. Samtidigt har de också hög social kompetens och kan förutse motpartens nästa steg.

Men för att en sol-och-vårare och bedragare ska lyckas med sitt lurendrejeri krävs rätt offer. Markus Arvidson jämför med skickiga försäljare som lyckas övertala kunder att teckna ett mobiltelefonabonnemang eller köpa en dammsugare vid dörren.

Det är i mötet mellan bedragaren och offret som bedrägeriet uppstår. Ett offer kan medverka till eller förhind­ra att bedrägeriet lyckas, påpekar Markus Arvidson, och bedragaren är beroende av motparten.

En bedragare kan till exempel satsa på ett offer som har stor medkänsla med andra och lever efter normer som går ut på att man ska hjälpa människor i nöd. En person utan sådana normer skulle kanske lättare bli misstänksam. Att bedragaren också är en "god lyssnare" får motparten att känna sig betydelsefull.

En bedragare eller bondfångare lurar sina offer genom att regelbundet och metodiskt bygga upp en relation till det presumtiva offret. Detta till skillnad från "white collar crime", så kallad manschettbrottslighet, där människor i en speciell social ställning missbrukar den tillit människor har till "överordnade".

En del bedrägerier lockar till skratt – som när Robin Hood och Pippi Långstrump lurar dem som är rika eller har mat. Eller som i det verkliga livet när greve Victor Lustig berättade att Eiffeltornet måste rivas och erbjöd fem skrothandlare att köpa de 7 000 ton stål som tornet innehöll.

De fem männen lämnade förseglade anbud och dagen därpå informerades en av dem om att han "vunnit". Affären genomfördes – men snart stod det klart att det handlade om en skickligt iscensatt bluff. Den lurade affärsmannen tyckte det hela var ytterst pinsamt och anmälde aldrig affären.

Finns det då några varningssignaler som tyder på att en bedragare är i farten?
Ja, om ett erbjudande låter för bra för att vara sant är det oftast så. Bedragare har också ofta ett väldigt överdrivet sätt att berätta om sin livshistoria – endera har de haft en mycket tragisk bakgrund eller så är de extremt framgångsrika, påpekar Markus Arvidson.

Hans avhandling "Den fabricerande människan – om bedrägeri som vardaglig interaktion" i ämnet sociologi lades fram vid Karlstads universitet. I dag forskar han inom andra sociologiska områden.