Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Födda genom surrogat av fasters ägg och pappas spermie

Elinor och Tomer Poole Dayan med sina föräldrar Ron och Greg. Barnen föddes med hjälp av en surrogatmamma.
Elinor och Tomer Poole Dayan med sina föräldrar Ron och Greg. Barnen föddes med hjälp av en surrogatmamma. Foto: Jenny Nordlander

Elinor och Tomer Poole Dayan tycker det känns konstigt att behöva förklara hur de blev till eftersom det känns helt normalt. De har två pappor och föddes av en surrogatmamma i New York för 13 år sedan. Spermierna kom från deras ena pappa, äggen från deras faster.

Att intervjua de två tonåringarna Elinor och Tomer om hur de blev till är konstigt. Inte för att de har en trotsig inställning, de svarar snällt på alla frågor, utan för att det känns dumt. Det är som att fråga oss svenskar hur det känns att dricka vatten direkt ur kranen eller hur är det egentligen att bo i ett hus?

– Alltså, vi fick äggen från min faster, hans syster, säger Tomer och pekar på sin pappa Greg.

– Och sperman från honom, säger Elinor och pekar på sin pappa Ron.

– Och så satte de ihop dem i labbet och efter att embryona hade skapats satte de in dem i surrogaten. Hon bar på oss och efter nio månader födde hon oss.

Pappa Ron Poole Dayan berättar att Elinor en gång när hon bara var några år gammal frågade vilken mage hon kommit ifrån.

– Men de frågade mer om hur and­ra barn blev till och det var svårare. Det är jobbigare att förklara det sexuella, säger han.

Det första barnet som skapades genom provrörsbefruktning (IVF) föddes i Storbritannien 1978. 1980 öppnades den första IVF-kliniken i USA och strax därpå började de första barnen att födas genom “traditionellt surrogatmödraskap” – när surrogatmammans eget ägg används och hon även blir genetisk förälder.

– Vi funderade mycket över hur det skulle kännas för en kvinna att ge bort sitt eget barn, berättar Ron. Det kändes inte bra och då kom tanken att “tänk om surrogatmamman inte var genetiskt besläktad med barnet, det borde vara enklare”.

Paret tog kontakt med en IVF-klinik som bekräftade att det borde vara vara praktiskt möjligt att ta en annan kvinnas ägg, även om man hos dem aldrig gjort det tidigare.

– Här i USA kör man ofta på så länge det inte finns någon lag som uttryckligen sätter stopp, och vår läkare tyckte inte det var något problem att vi är homosexuella. Så vi frågade min syster om hon ville donera ägg, hon sa ja och vi satte i gång att leta efter en surrogatmamma.

Genom en surrogatbyrå hittade de en kvinna som inte ville ha någon vidare kontakt efter att barnet hade fötts, precis som papporna själva önskade.

Jag frågar Elinor och Tomer om de skulle vilja träffa sin surrogatmamma. De rycker på axlarna.

– När träffade vi henne senast? frågar Tomer sina pappor.

– När ni föddes, svarar Greg.

– Det skulle nog vara obekvämt. Vi känner ju inte henne, säger Elinor.

Vad skulle ni fråga henne?
– Jag vet inte … jag tänker. Nä, inget särskilt, vi har ju träffat andra surrogatmammor. Men det är klart, det vore kanske lite speciellt att träffa just henne.

Skulle ni vilja träffa hennes barn?
– Har hon barn? frågar Elinor förvånat.

– Jag skulle vilja träffa hennes barn, säger Tomer.

Vad gäller Gregs syster, tvillingarnas faster som donerade de ägg som skulle komma att bli Elinor och Tomer, säger de båda att det inte känns någonting särskilt alls.

– Hon är vår faster som vi träffar några gånger om året. Precis som det hade varit även om hon inte hade donerat ägg, säger Elinor.

Forskningen kring surrogatmammornas och barnens erfarenheter är begränsad, mycket eftersom företeelsen inte har funnits så länge.

Den brittiska forskaren Susan Golombok vid universitetet i Cambridge har gjort de längsta studierna om barn födda genom surrogatmödraskap. Hon har också forskat mycket om barn till homosexuella föräldrar, i första hand lesbiska föräldrar eftersom de kunnat skaffa egna barn under en längre tidsperiod.

– All forskning tyder på att barnen mår lika bra som andra barn. Ibland bättre, men det kan bero på att processen kring att skaffa barn är så komplicerad. Det krävs enormt med tålamod och dessutom pengar för att skaffa barn som homosexuell. Man måste verkligen vilja, säger hon.

Tillsammans med sina kolleger har hon följt ett 30-tal surrogatbarn. När de var tio år gamla kände nio av tio till sitt ursprung, deras psykiska hälsa var bra och de hade ett bra förhållande till sina föräldrar. Tre av fyra hade neutrala känslor kring att vara födda av en surrogatmamma, resten hade en positiv inställning till det.

– Men inte förrän barnen har hunnit bli äldre kommer vi att kunna bevisa att surrogatmödraskap inte är problematiskt för barnen, säger Susan Golombok.

Studier har också gjorts i Finland och Storbritannien som visar att ”altruistiska surrogatmammor”, de som gör det utan ekonomisk ersättning, är nöjda med sina val. Relationen till föräldrarna fungerar bra och kvinnorna hade inga problem att lämna över barnet vid förlossningen.

Elinor och Tomer föddes på ett sjukhus i New Hampshire. Man hade aldrig tidigare varit med om att två homosexuella pappor var föräldrarna, men man var förstående och gav Ron och Greg ett eget rum där de fick vara ensamma med bebisarna direkt efter förlossningen. På vägen hem, mindre än 24 timmar senare, åkte familjen förbi en advokat för att få födelseattesterna.

Ron, som är genetisk pappa, stod redan som förälder men Greg fick senare göra en adoption ”av nära anhörig” – en möjlighet som bara hade funnits i några månader när Elinor och Tomer föddes.

– Advokaten som vi träffade tyckte att det var jättespännande men berättade samtidigt att vi antagligen inte hade kunnat göra det om vi åkt till staden bredvid, där domaren var emot homosexuella, berättar Ron.

Då bodde de i Connecticut men berättar att det finns en anledning till att de nu bor i New York. Det är enklare, helt enkelt.

– Visst har det varit svårt att vara de enda homosexuella föräldrarna på hela skolan men inte i jämförelse med om vi hade bott i till exempel Texas, säger Greg.

– Vi dolde aldrig att vi är en gayfamilj men vi skapade en miljö omkring oss med starkt stöd.

– Man får skapa en konstgjord miljö, där allt ser ut som att det är ”normalt”, och sedan exponera barnen för det som är den riktiga världen, säger Ron.

Papporna pratade tidigt med skolan för att få dem att vara könsneutrala i hur de talar om familjer och man har till exempel börjat fira ”familjedagen” i stället för ”mors dag”.

– Jag har tröttnat på att förklara hur vi gjordes, säger Elinor.

– Ja, en gång kom hon hem och klagade på att alla på skolbu ssen bad henne berätta ”sin historia””, berättar Greg. Men det som varit mest påtagligt är nog att vi hela tiden har frågat dem om de blir retade eller fått någon pik, för vi har varit oroliga. Det har vi slutat med nu för det händer inte.

Fakta. Surrogatmödraskap

15 miljarder kronor omsätter branschen för surrogatfödslar årligen i världen.

200 000 kronor per barn kostar det i genomsnitt för par som tar hjälp av en surrogatmamma i Indien.

600 000 kronor per barn kostar det i genomsnitt för par som tar hjälp av en surrogatmamma i USA.

Fakta. Surrogatmödraskap

2005 fick homosexuella kvinnor i parförhållanden rätt till assisterad befruktning med donerade spermier i Sverige. 2012 beslutade man att även ensamstående kvinnor får genomgå IVF-behandling och riksdagen uppmanade regeringen att förutsättningslöst utreda surrogatmödraskap.

I början av året kom en rapport från Statens medicinsk-etiska råd där de föreslår att altruistiskt surrogatmödraskap (utan vinstintresse) ska tillåtas i Sverige. En utredning om detta ska presenteras 2015.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.