Abort
”Folk förväntade sig att jag skulle må dåligt”
Publicerat 2009-05-04 04:00
Linn Lokadotter Bodell När ilskan över de biologiska orättvisorna lagt sig kände Frida stor tacksamhet mot alla dem som har kämpat för aborträtten.
”Ånej, stackars dig …” När Frida berättar att hon har gjort abort får hon nästan alltid samma beklagande reaktioner. Det förväntas att hon ska bära på ett djupt hål av sorg. Men hon känner mest ilska och tacksamhet.
Aborter i Sverige
Sedan lagen om fri abort fram till 18:e veckan kom år 1975, har antalet aborter i Sverige pendlat mellan 30.000 och 38.000 per år. Den mest påtagliga ökningen kom redan under åren före 1975, då man i praktiken beviljade de flesta abortansökningarna.
Var fjärde känd graviditet leder till abort. Aborter är vanligast i åldersgruppen 20–24 år.
Tre fjärdedelar av aborterna görs före den tionde veckan. Så kallad medicinsk abort, där man framkallar ett missfall med hjälp av hormontabletter, blir allt vanligare och nu görs cirka 80 procent av aborterna så. Allt fler väljer också att göra den medicinska aborten i hemmet.
Frida kunde först inte riktigt förstå det. Det skulle ju inte hända nu, mitt i hennes fotografutbildning och ett kringflackande studielånsliv.
– Jag vill ha barn, massor av barn, men …
Hon och hennes pojkvän var båda 25 år och hade litat för mycket på ”säkra perioder”.
De första dagarna efter graviditetstestet kändes ingenting självklart. Alla planer och livsdrömmar sedan tidigare vändes ut och in. Men efter några nätters diskuterande visste båda två att de inte ville bli föräldrar.
Sedan var det hela ganska enkelt. På sjukhuset kunde Frida vila sig i de vita rockarnas professionella lugn.
– Jag blev nästan förvånad över att kunna säga ”Jag ska göra en abort” utan att bli ifrågasatt.
Efter ultraljudsundersökningen frågade gynekologen om det var okej att en läkarstudent fick upprepa proceduren. Det tyckte Frida mest kändes bra.
– Det var skönt att få hjälpa till, vara lite duktig. På något sätt hjälpte det till att avdramatisera undersökningen litegrann.
Eftersom hon bara var i sjätte veckan kunde Frida välja medicinsk abort, det vill säga ett piller som stoppar graviditeten. ”Efter det här finns det ingen återvändo”, förklarade en barnmorska.
– Det var lite ödesmättat men hon var väldigt saklig och berättade precis vad som skulle hända.
Två dagar senare kom Frida tillbaka för nästa piller som skulle sätta i gång en utstötning av embryot.
– En kompis till mig fick jätteont av det så jag var ganska nervös men för mig kändes det bara som lite lätt mensvärk. Vi satt och spelade kort i några timmar och sen fick vi gå hem.
Blodet forsatte rinna i två veckor efteråt.
– Det är ju en påfrestning att utsätta sin kropp för. Det är verkligen inget jag skulle välja i stället för preventivmedel. Men samtidigt, missfall är väldigt vanligt och det är vi ju konstruerade för att klara av.
Frida tackade nej till att träffa en kurator på sjukhuset. Hennes pojkvän hade nog behövt det mer, tror hon, men han fick inte frågan.
– Det var faktiskt ingen jättestor grej för mig. Hur man känner beror nog mycket på när man tycker att en människa blir till.
Hon sitter med benen uppdragna i soffan och lutar hakan mot knäna.
– Jag tänkte aldrig på det som ett barn i mig. Mer som ett frö som kunde ha blivit ett barn. Visst, ett befruktat ägg är liv men det är inte en människa.
Frida har varit vegetarian i tio år och säger att hon har stor respekt för allt levande. Men kvinnors makt över sina egna kroppar är också en av hennes viktigaste grundvärderingar.
– Det är en svår avvägning mellan fostrets och kvinnans rättigheter. Jag tycker nog att den gränsen är ganska bra dragen i dag, med väldigt begränsad aborträtt efter artonde veckan.
Hon har aldrig ångrat sig eller haft några samvetskval. Den starkaste känslan direkt efter aborten var ilska.
– Att bara jag skulle ha ont och gå igenom allt det här när vi hade försatt oss i situationen tillsammans. Nu hade jag en bra partner som följde med till sjukhuset och förstod från första början att det var något vi gick igenom båda två. Men ändå, han kunde välja.
Hon suger in läpparna så att munnen blir till ett streck. De biologiska orättvisorna är svåra att göra något åt men just därför är det så väldigt viktigt att kvinnan får avgöra, menar Frida. Efter ilskan kom en stor tacksamhet mot alla dem som har kämpat för aborträtten.
– Att jag kan bestämma över min kropp är tack vare en historisk kamp. Det visste jag ju innan men det blev verkligt på ett nytt sätt. Jag kände att jag vill engagera mig mer för kvinnors rättigheter globalt.
Frida har flera vänner i Nicaragua där det nyligen blev förbjudet att göra abort, till och med vid fara för kvinnans liv. Det isar i hela kroppen när hon tänker på hur hundratals kvinnor i världen dör av illegala aborter varje dag.
– Jag inser hur otroligt privilegierad jag är som lever här och nu. Jag hade ju dessutom stöd från både vänner och familj.
När Frida berättade för sin mamma om graviditeten hann hon se barnbarnsglädjen tändas.
– ”… fast jag ska göra abort”, det var lite jobbigt att säga. Men hon förstod mig verkligen och tyckte nog egentligen att det var ett bra beslut.
Det var viktigt för Frida att berätta om sin abort och stå för den.
– Det är så nedhyssjat, liksom inget man ska prata om. Men när jag tar upp det börjar många andra berätta.
Bland dem som inte har några egna erfarenheter reagerar de flesta med stora, medlidsamma ögon. För Frida känns det helt fel.
– Det är klart, för en del är det ju en jättesvår upplevelse men jag tycker inte att man ska förutsätta det. Om folk genast bekräftar jobbigheten så blir det ju jobbigare. Som att man ”borde” må dåligt.
Hon vill hellre att folk lyssnar och frågar först, för att veta vad som är en stöttande reaktion.
– Jag minns särskilt en tjej som sa ”Å, det måste ha varit jobbigt!” Då sa jag att det var tråkigt att du tycker det. Det var kanske lite hårt, hon menade ju inget illa. Men jag hade tänkt mycket på det och ville synliggöra att det inte är rätt sak att säga.
När samtalen hinner gå lite djupare är det ingen som har tyckt att Frida gjorde fel.
– Det är mest i de första reaktionerna som något slags kollektivt undermedvetet kommer fram och säger: ”Ånej, vilket hemskt misslyckande.”
Den bilden reproduceras ofta i medierna, tycker hon, när abort skildras med nattsvarta ord om en livslång tomhet och ständiga samvetskval. Varför den väldigt vanliga, relativt okomplicerade aborten sällan beskrivs vet hon inte. Fridas feministiska övertygelse säger henne att det handlar om gammalt patriarkalt förtryck.
– Det är väl ett sätt att lägga skuld och skam på kvinnor. Framför allt då kvinnor som inte sätter moderskapet framför allt annat.
Samtidigt poängterar hon hur viktigt det är att stödja dem som tycker att abort är jobbigt att genomgå. Det behöver inte ha något att göra med om man är för eller emot fri abort.
– När aborträtten alltid måste försvaras vill man som feminist kanske inte prata om att det kan vara jättejobbigt. Det kan ju tolkas som att man mår dåligt för att det inte riktigt är etiskt okej.
Men så är det inte, tycker hon. Det finns många skäl till att en abort kan vara svår och det måste vi också kunna prata om.
Nu har det gått drygt två år sedan aborten. Det har blivit många långa diskussioner men det är inte alltid Frida vill ta upp ämnet. Till exempel inte med sin troende mormor som antagligen skulle bli ledsen.
– Man väljer sina strider. Egentligen känns det inte så viktigt att berätta för henne, det är ju inget som har förändrat mig som person.
Visar 1-10 av 70. Per sida:
ja du elle. Som sagt värre människofientlighet har jag nästan aldrig hört. Jag är helt klart out of touch med samtiden. tack och lov. Den dag vi börjar avliva våra dementa gamlingar så kommer jag att förfäras och sådana som du att applådera den nya utvecklingen. Men det där med restprodukter som mensblod får du nog och läsa in dig lite mer på. Lär man ut sånt skitsnack på genusutbildningarna? Fostret är genetiskt HELT skilt från kvinnan. Det befinner sig inuti kvinnans kropp men är inte en del av kvinnan.
dr, 17:50, 10 maj 2009. Anmäl
frida har rätt.
julia, 23:05, 8 maj 2009. Anmäl
Mina sympatier till dr! Det märkliga är att vi som vill värna livet utmålas som mörkermänniskor, dogmatiker mm. Jag har då aldrig i någon fråga mött så förvirrade och dogmatiska meningsmotståndare. Man kan nästan tro att de ingår i en sekt. Lika oförstående inför problematisering. Man sitter på sanningen och ve den som vågar ifrågasätta! Dessutom detta Orwellska omskrivningsspråk. Blivande människa=restprodukter från äggledare (hur är det fö övrigt med anatomikunskaperna?) Man förvränger språket för att undvika att benämna det man i själva verket vet är så fel. Dessutom, hur "vet" alla abortförespråkare att jag är högerkristen? Jag är vare sig det ena eller det andra. Röstade blankt i senaste valet och har inte varit i kyrkan sedan senaste begravningen i släkten. Men det är väl så med sekterister, de måste kunna definiera fienden enligt sina mallar, annars blir man helförvirrad och kanske börjar vackla. Jag har i tanke och begrundan kommit fram till att abort måste vara fel. Mitt sam
Anders, 20:18, 8 maj 2009. Anmäl
Till dr: du är långt efter vår tid, rena fossilen. Ja, en vuxen människas friska sexualitet är en del i ett hälsosamt och gott liv, ska inte skuldbeläggas och absolut är värt att fösvara. Det blod du talar om är inte liv, det är restprodukter från äggledare, ungefär som mensblod. I flera hundra år har kyrkan och män vid makten använt vår fysiologi plus tvivelaktig retorik till att förtrycka både män och kvinnor. Nu är den tiden förbi, göm dig i ett hörn och gråt, för de flesta är för en fri abort och för alla människors rätt att välja hur de vill leva (outvecklade embryon är inte människor, bara bekväma argument för fanatiker som du).
till Hanna: visst måste vi stödja varandra och värna våra rättigheter. Glöm aldrig hur det var förr och hur många unga tjejer dog pga illegala aborter. Glöm inte de kvinnor som fick ge upp tanken på ett anständigt liv o karriär och fick sitta hemma och passa man och barn. Ingen vill ha den tiden tillbaka utan några få fanatiker med mörk agenda. Att inskr
Elle, 13:57, 8 maj 2009. Anmäl
Varför kan vi kvinnor aldrig stötta varandra, varför är vi så fördömande och anklagande mot varandra? Om en kvinna väljer abort, kan vi väl stötta hennes val och vara tacksamma för att det faktiskt är möjligt att avbryta en oönskad gravidiet.
Hannahannah, 11:07, 8 maj 2009. Anmäl
Jag är alldeles matt efter att ha läst alla människofientliga abortmotståndarinlägg. Men Anna Froster och Frida, bra jobbat! Ni bidrar båda till att hålla den här viktiga debatten levande! Och det syns på kommentarerna att vi är många, kvinnor och män, som är beredda att kämpa vidare för att vi ska bibehålla de rättigheter vi åtnjuter idag. Det värmer.
Hanna, 23:51, 7 maj 2009. Anmäl
elle: ditt inlägg är bland det värsta jag någonsin läst. Vuxna människors fria sexualitet är alltså värt hur mycket blod som helst? Tala om patologisk egocentricitet. Men ditt inlägg stärker min övertygelse att fri abort INGENTING har att göra med kvinnans hälsa. Det är helt andra och mörkare bevekelsegrunder som ligger bakom denna hantering.
dr, 11:13, 7 maj 2009. Anmäl
"Ett barn inskränker kvinnans liv, hennes möjligheter att utbilda sig och göra karriär". Trist syn på barn, att de inskränker ens liv. Vi har flera barn i vår familj. Visst, vi kan inte följa minsta impuls och göra som vi vill. Barnens bästa kommer först. Det är väl detta som många har svårt med, och det handlar inte bara om kvinnor. Jag vet flera situationer där män pressat sin kvinna att göra abort, av samma egoistiska skäl. Man "är inte redo" För övrigt är det väl lika mycket mannen som skall ta ansvar för barnen? "Ja men så ser det inte ut" invänder någon. Nej, och det är i grunden bedrövligt. Men då är det väl ojämställdheten man skall angripa och inte de oskyldiga, ofödda barnen.
Anders, 10:36, 7 maj 2009. Anmäl
Jo dr, det har visst med kvinnans liv och hälsa att göra även om du inte fattar det. Liv o hälsa är inte bara överlevnad utan mkt mer. Graviditet sliter på kroppen och hälsan. Ett barn inskränker kvinnans liv, hennes möjligheter att utbilda sig och göra karriär. Det är bara kvinnan som skall ta beslut som påverkar hennes liv så hårt. Hon ska inte behöva ta hänsyn till män eller stater. Hon är ingen kläckningsmaskin. O så glömde du att jag skrev: liv, hälsa och FRIHET! Om kvinnor vill ha sex för njutningens skull ska de inte behöva "ta konsekvenserna". Det har aldrig män behövt. Ditt strafftänkande passar en sekt typ Livets ord. Kvinnor har rätt att njuta precis som män, utan att behöva utstå oönskade graviditeter efteråt.
Jimmy - tack för dina kloka ord! människa är så mkt mer än ett befruktat ägg. Skönt att det finns intelligenta män utan neurotiska problem kring kvinnans sexualitet (som dr och Anders).
elle, 01:02, 7 maj 2009. Anmäl
Personligen skulle jag hellre dö än att göra abort (tror jag). Men jag är så tacksam över att möjligheten finns och att andra kvinnor, som känner något helt annat, får göra som de vill utan att känna skuld och skam. Visst tycker jag synd om de män som i slutändan får acceptera kvinnans beslut, oavsett vad det är. Men tyvärr ser biologin ut så och då ska kvinnor ha den rättigheten. Dock efterlyser jag en viss eftertänksamhet, det är inget beslut som borde tas lättvindigt.
A, 00:03, 7 maj 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Läs engelska i London
Utmana dig själv med en av Språkpunktens roliga kurser!
-
Boka billigt hotell här
BOKA - Vi hjälper dig hitta det bästa hotellet i ditt resmål.
